marcusminnesfond

Det har varit midsommarhelg, solen värmer och naturen sjuder av grönska. Jag ser till och med förvånat på all den grönska som omger oss. Var det verkligen så här grönt förra året? Och ännu förra? Kanske var det så att min uppmärksamhet inte riktades mot det då. Tankarna hade fullt upp med annat.

Med ens blir det tydligt att sorgen och saknaden efter Marcus har blivit en del av mig. Den sitter inuti. Finns med i varje steg och tanke, men hindrar mig inte heller att se på min omgivning. Det kan till och med vara så att den svåra erfarenhet vi fick har gett oss förmågan att se vardagens små, små detaljer på ett nytt sätt. Lite grönare och kanske ännu lite mer nyanserade.

De nya erfarenheterna har haft ett orimligt och grymt pris. Nu har vi dem och vi kan inte välja bort det som varit. Sakta blir de nya erfarenheterna byggstenar i det liv vi ska leva nu. Det liv där vi helst av allt skulle önska att Marcus delade med oss. Delade med oss och fanns med i den gröna, vackra sommaren.


Grönska och vatten och massor av möjligheter till fina dagar.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus