Två år och fem månader
Det har gått två år och fem månader sedan den dag han körde iväg med sin skoter och aldrig återvände. Tiden är inte så viktig längre, men den tjugonde passerar aldrig obemärkt. Kanske är det också så att vi för varje dag kommer närmare ett återseende? Inget vi med bestämdhet vet, men en tanke som gör gott att tänka.
Det gör gott att hålla fast vid de goda tankarna.
Marcus sommaren 2007. Leende...
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Sådana shorts hade min tioåring också, ännu en påminnelse i raden av tusentals.
Är det så, att man inte upplever datumet som lika "viktigt" efter en tid. Isåfall längtar jag dit..Jag har så många år framför mig(om jag får vara frisk) innan jag får träffa min son igen. Många år med den fina son jag fortfarande har kvar i livet...Jag slits emellan vart jag vill vara, men vet innerst inne vart jag "måste" vara.../Maria
Hej Maria! Jag menar nog att det blir tiden sim gått som får mindre betydelse efter ett tag. Datumet, för oss den 20:e, känns alltid extra mycket. Från att ha känt att det här måste bara ordna upp sig för att jag ska kunna andas har livet och sorgen kopplats samman på ett nytt sätt. Jag vet att sorgen efter Marcus kommer att vara min ständiga följeslagare genom livet. Men jag ser också de ljusa stunderna i sorgen. Och jag längtar vansinnigt mycket efter vår Marcus.
Förstår också vad du menar med att jag "måste" göra vissa saker, "måste" vara i det liv jag har nu. Det enda jag vill är ju att alla ska vara samlade, alla jag älskar så mycket.
Kram!!
Tänker alltid extra på Marcus och er den 20:e varje månad!
Önskar er en så fin midsommar som det kan bli trots saknaden.
Imorgon sätter vi oss i bilen 60 mil uppåt med alla 3 barnen... får se hur det går. ler Men vi har bokat hotell på vägen upp så vi tar det lugnt med körandet.
Många varma kramar Elin
Hej Elin!
Tackar åter igen för dina omtankar! Det känns gott.
Vill önska dig en fin midsommar också och hoppas att bilresan blir dräglig. Smart att boka boende längs vägen. Ingen mår gott av att dra tålamodet till sin yttersta gräns och sitta alltför länge i bilen. I etapper kan bilresor istället bli fina tillfällen att umgås med varandra.
Kram till dig och din familj!