Adrian
Det är inte alls ovanligt att vi väljer släktnamn till våra barn, ibland som tilltalsnamn och ibland som andranamn. Troligen är det en önskan att hålla ihop banden, över generationerna. Söka en tillhörighet.
Marcus var mycket stolt över sitt namn Adrian, särskilt då han fått klart för sig att det till och med fanns en bok skriven om hans morfarsfar Adrian. Han kände sig nog lite hedrad över att han fick bära detta namn.
Undrar hur det blir med kommande generationer? Kommer det bli viktigt att plocka upp gamla släktnamn? Kanske blir det ändå så när man står med ett nyfött litet barn i sin famn. Man vill höra till.
Ett besök på Adrians grav vid första advent. Innan all vinterns snö vräkte ner.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Ett tag sedan jag tittade in här nu. Ni finns i tankarna och jag brukar berätta om din blogg Ingrid för människor jag pratar med.
Vi har gjort både och när vi valt namn till barnen. Till dottern så valde vi Emilia Isabelle. För att det var fint, senare visade det sig att Emilia finns längre bak i släkten.
Hannes Filip valde vi för att det var fint och att han såg ut som en Hannes när han kom ut:)
Lillebror heter Anton Willy och där blev det Willy efter min morfar och gissa om han är stolt som en tupp och kallar honom för Lille Willy.
Många varma kramar Elin.
P:S nu börjar våren komma i Skåne! Snödropparna har tittat fram på vissa platser:)
Det är dubbelt upp när den äldre generationen får uppleva att barnen får bära deras namn. Gissar att morfar Willy känner stor glädje i sitt hjärta.
Kram Ingrid
