Så oerhört svårt att förstå

Det finns tillfällen då all tid stannar. När det knappt går att andas. Då vi förstod att Marcus hade förolyckats var en sådan stund. Man ville vända tiden, stoppa allt eftersom det som skedde var för svårt att ta in.

Under helgen fick vi ett mycket tragiskt besked om att en god vän lämnat livet. En vän som var älskad och behövd av sin familj, sina vänner och så många andra som hon mötte under livets resa. En kvinna som var alldeles för ung. Hon hade så mycket kvar och dog mitt i livet, mitt i steget och utan att någon skulle kunnat ana det som skedde.

Ännu en gång, från en plats utanför den innersta familjekretsen, upplever vi hur svårt det är att förstå och ta in ett omöjligt besked. Ett dödsbud. Det är alldeles för stort för att ta in och verkligen förstå. Ändå kan jag tycka att vi som har upplevt plötslig sorg borde kunna förstå lite bättre, men det går aldrig att vänja sig vid livets grymma orättvisor.

De människor vi älskar fattas oss så oändligt mycket när vi inte längre kan berätta för dem vilken stor plats de fyller i våra liv.


Den vackra himlen kan förmörkas på ett ögonblick. Det kan kännas så långt till ljuset igen.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: Elin A

Vad tråkigt med er vän! Var det i en olycka hon dog?

Tänker på er och på er väns familj.

Många varma kramar Elin

2010-03-17 @ 07:45:51
Postat av: Ingrid

Varje gång en olycka sker där någon mister livet så är det lika ofattbart. Ju närmre det berör, kanske desto svårare att förstå.

Vår vän dog i samband med en ridtur men det är oklart hur eftersom ingen har sett det som skedde.

Vad vi kan känna är den här hjälplösheten när man står utanför. Man skulle vilja ordna upp och göra någon nytta, rätta till. Det enda vi kan göra är att lyssna och finnas till kanske efter det gått en tid. I början finns ofta nära släktingar på plats. Då det gått en tid återgår vardagen för de allra flesta utom för de allra närmaste. De får en helt annorlunda vardag.



Kram!!

2010-03-17 @ 16:33:57
Postat av: Elin A

Jag tror nog att ni kommer vara ett stort stöd för er väns familj. Tyvärr just för att ni själva varit med om det ofattbara.

En annan blogg som jag läser, har en familj också mist en mamma. I cancer och alldeles för tidigt. En liten flicka på 2 år har mist sin mamma och en make har mist sin fru. Det gör ont att läsa och många tårar har runnit.

Tänker på er. Många varma kramar Elin

2010-03-17 @ 19:04:40
Postat av: Emma F

Ingrid, du skriver verkligen så det berör. Beklagar sorgen och hoppas innerligt att ni ska slippa vara med om fler "förtida" dödsbud.

2010-03-18 @ 23:24:44
Postat av: Ingrid

Tack Elin och Emma för era ord fulla med inlevelse och omtanke. Det är verkligt tragiskt att få dödsbud och då det händer inser vi att det samhälle vi finns i har försäkt "tänka bort" döden. Vi blir så överrumplade när det händer men invaggas ändå snart in i ett lite avfjärmat tillstånd igen. Kanske skyddar hjärnan oss på något sätt.



Kram på er!

2010-03-19 @ 16:12:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0