Två år och två månader
Livet går vidare om man befinner sig utanför den innersta familjekretsen i en sorg. Inom familjen börjar ett annat liv.
Marcus i skidbacken för några vintrar sedan. Ett ljust minne.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Hej Ingrid!
Vilken underbar bild på Marcus i hoppbacken.Känns levande för mig när man ser han.Tänker ofta på er.
Kramar siwan (pierres mamma)
Hoppas varje dag att Marcus kommer att hittas.
En underbar bild!! (Livet har inga gränser!)
Många, många varma tankar till dig och din familj,
Varmaste hälsning och kram, Christina
Tack Siw och Christina!
Det är så här levande livet är när det allt är som det ska vara. Det går att känna den känslan då man ser på bilder som den här.
På ett sätt är det skönt att vi då var så aningslösa om vad som väntade i vår framtid. Att vi kunde leva i nuet som fanns då.
Kram till er!!
swisch....man riktigt hör ljudet när han swischar förbi, jätte läckert foto./kramisar
Hej vännen! Ett tag sedan jag stannade upp för att skriva, men bilden du lagt upp är omöjlig att låta gå förbi utan en kommentar.
När du visar en fartfylld son i backen, svävandes fritt mot en fantastisk omvärld, ryser jag ända in i märgen. Det är när du lägger upp sådana levande bilder som allt stannar till i mig och jag fattar att jag nog aldrig kan fatta.
Men jag kan läsa, prata om det som hänt er, och skicka mentala kramar till er son (om hans mor och far tillåter en gammal tant som mig att göra så).
Kram till er iaf!
Viktoria
Kramar värmer och det är nog också så att det är svårt att fatta för oss också. Det går aldrig fullt ut att förstå att någon man älskar rycks bort. Det är alldeles för stort och alldeles för obegripligt. Då är det skönt att få se och höra svischandet en liten, liten stund. Kommer på mig själv att jag faktiskt ler när jag tittar på bilden.
Kram!!
