marcusminnesfond

Ser på bilden av Marcus och känner hur värmen från hans ögon fyller hjärtat. Det har inte alltid varit lätt att titta på bilderna vi har av honom. Det kan göra ont att se på dem, samtidigt som de ger en sådan glädje och värme. Glad att vi har så många bilder men smärtsamt att vi aldrig kan fotografera honom igen.


Jag hörde en berättelse av en pappa som förlorat sin son för några år sedan. Han berättade om en granne som kommit till honom några år efter dödsfallet och menat att föräldrarna borde känna glädje och lycka över den tid de trots allt haft med sin son. "Gläds över den ni hade honom hos er" sa grannen.

Samme granne återkom vid ett annat tillfälle och ville tala om hur bra hans företag gick, hur mycket han tjänat på aktier och hur bra livet var för hans del. Pappan som förlorat sin son försökte naturligtvis glädjas med sin granne över hans ekonomiska framgångar.

Det gick sedan ytterligare några år och den tidigare välbeställde grannen hade råkat ut för en ekonomisk krasch. Aktierna hade rasat och företaget låg på ruinens brant. Nu sa pappan som förlorat sin son till grannen: "Hur var det nu du sa till mig... Du måste vara glad över den tid då du var rik. Gläds åt den lyckliga tid du hade då. För din del är det också möjligt att åter igen bygga upp din ekonomi."


Naturligtvis är vi oerhört glada över den underbara tid vi hade vår Marcus här på jorden, men vi vill så innerligt gärna ha honom här även nu.


Vår fina Marcus sommaren 2007.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus