Fjällresa
Vi har åkt på fjällresor många, många vårvintrar. Först själva, sedan med barnen små i pulka och så småningom tagit med dem till slalombackar. Först i barnbackar och med säkerhetslina för att efter ett tag knappt hunnit med dem i de stora och branta backarna. En aktivitet som vi njutit av tillsammans hela familjen.
Nu har vi tillbringat några dagar i Kittelfjäll, ett imponerade vackert fjällområde i Västerbottensfjällen. Åkt skidor, umgåtts med vänner och känt den där tröttheten efter en dag utomhus som gör att man sover tio timmar i sträck utan att förstå hur det riktigt gick till.
Jag tror vi gör som många andra föräldrar som mist ett barn. Vi försöker hitta nya glädjeämnen i vardagen och ha nya mål i sikte för att livet ska bli hanterbart. Ändå infinner sig inte den där bubblande glädjen på samma vis som den gjorde då vi var en hel familj. Det dyker upp minnesbilder från tidigare resor, som vi visserligen gläds åt, men som ändå bromsar den där självklara känslan av uppsluppen glädje.
Jag tror att lyckan kan komma tillbaka, även om det tar lång tid, men det går inte att förvänta sig att den ska se likadan ut. Då man besöker platser där man en gång var alla tillsammans kanske kroppen spelar oss ett litet spratt. Den är inställd på samma känsla men vi måste sakta lära oss att känslan kommer att vara en annan.
Kittelfjäll i april 2011. Vida vyer som ger luft åt nya tankar.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Å vad vackert det ser ut. Jag håller med om att man försöker hitta nya glädjeämnen, och dessutom försöker man göra de gamla favoriterna trots att glädjenivån är lägre. Jag tror att det är bra att fortsätta göra det man tyckte om innan (om det inte är något specifikt som gör för ont eller blir jobbigt). Så får glädjen bli så bra den kan bli efter omständigheterna. Det kan bli helt okej med rätt förväntansnivå! Hoppas ni får en jättefin skidåkning. Kram Ylva & LÅ
Hej Ylva och Lars-Åke! Vi hade fina dagar i fjällen och skidåkning så länge benen stod pall.
Håller med dig om detta med förväntansnivån. Ibland är det kanske för högt ställd på ett omedvetet sätt. Man kommer ihåg hur det brukar kännas tidigare men glömmer en kort stund att livet inte är som tidigare.
Vi försöker blanda tidigare resmål med helt nya och vill inte sluta bort platser där vi haft härliga stunder tillsammans, men det är oundvikligt att tankarna finns hos den man saknar så mycket då man kommer till platser där man trivts så bra. Det kommer upp bilder av ögonblick då livet var så enkelt, så utan de stora problemen. Då det kanske rörde sig om en tappad vante, som i och för sig kunde kännas problematiskt just då, men i det nya perspektivet är en verklig bagatell.
Följer era resor och gläds mer er!
Ingrid
Härligt att höra att fjällresan var bra! Vi ska snart ut på en resa som blir en ny utmaning, återvända till Kina där vi var strax innan Gabriel dog. Får se om jag får till ett blogginlägg om det... Ha det så gott! Ylva
