Tre år och tre månader
Nu har det gått tre år och tre månader sedan vi sist träffade vår Marcus. Jag har sorterat in alla papper under flikar i pärmar och det har varit ett mödosamt jobb. Inte bara för att det tar mycket tid med själva organiserandet, utan mest för att det är så jobbigt att se allt på en och samma gång. Man känner en overklighetskänsla och undrar om allt det här verkligen har hänt. Det är ju knappast möjligt. Hur kunde det hända i just vår familj?
Många, många gånger har bilden dykt upp som vi valde till den första annonsen, till bladet inför minnesstunden, till tackkorten och i tidningsartiklar mm. Jag ser in i ögonen på Marcus bild och känner den varma blicken. Det är värmen som blir det mest centrala, själva sorterandet blir en mekanisk handling.
Vi saknar dig så oerhört mycket Marcus och det är så svårt att inte få ha dig här.
Bilden på Marcus som vi valde till den första annonsen bland annat. Han var själv nöjd med den.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Fint foto på er älskade Marcus! Jag tycker om den bilden du har lagt här till höger ovanför menyraden, där han har keps. Så fint leende!
Många varma kramar och extra tankar idag den 20:e
Jag tycker också mycket om bilden då han har keps. Det lyser så mycket lycka om honom där. Det var något han lärde oss, att vara lyckliga i stunden.
Ha en fin helg Elin!
Vilken fin bild och vilken härlig blick han har! Hoppas ni har en fin påsk. Vi har också såna där pappershögar från tiden strax efter Gabriels död, ännu har det varit för smärtsamt att ta hand om dem. Men snart kanske vi klarar det! Kram från Ylva
Det är så det är Ylva, det går inte ta i något innan man är redo för det. Pappershögar springer inte heller bort så man behöver inte känna sig pressad.
Ha en fortsatt fin resa och hälsa familjen!
Kram Ingrid
