marcusminnesfond

Nu visar sig våren även här i norra delen av landet och vintern med alla sina drivor får dra sig tillbaka. Det är nästan så man kan se när snöhögarna krymper. Cykeln smörjs och pumpas och vinterkläderna stoppas undan. Vår förhoppning är att de inte ska behövas igen på ett drygt halvår. Men man vet aldrig, april har bjudit på oväntade väderomslag förr. Hoppas kan vi i alla fall.

Kanske är just den här tiden på året hoppet och drömmarnas tid. Planer på praktiska göromål med boendet, drömmar om vad tiden som komma skall ska bjuda på. Semesterplanerna börjar ta form.

Strävan efter meningsfullhet är en grundläggande mänsklig företeelse. Vi räds för meningslösheten, den skrämmer oss. Även om meningsfullheten kan se olika ut från stund till stund, och från människa till människa, så tror jag ändå att vi alla har en liknande strävan. Vi vill hitta mening och vi vill nog också hitta den tillsammans med andra.

Snart kommer vår dotter hem och firar påsk med oss. Ett exempel på en fantastiskt meningsfull stund. Vi kommer att göra mycket som vi gjort alla tidigare påskhelger i familjen, men det blir naturligtvis ändå inte fullt ut som förr. Då vi umgås, har trevligt, äter gott finns hela tiden en medvetenhet hos oss att alla inte är samlade. Vi pratar inte alltid om det numera, det behövs inte eftersom vi ändå vet. Vi vet att vi alla bär på den djupaste saknad efter vår fine Marcus och att vi alla tycker det är så fruktansvärt fel att han inte är med oss.

Med den tysta kunskapen om varandras tankar och saknad, hjälps vi åt att skapa nya och meningsfulla stunder. Det är inte enkelt. Då vi tänt ljusen kring Marcus foto sätter vi oss tillsammans och äter. Ingen av oss skulle glömma ljusen.


17 april 2011. Snödrivan har fått krypa undan till förmån för krokusarna.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus