Tre år och sju månader
Det är den tjugonde idag, ett datum som varje månad syns extra i min almanacka. Tre år och sju månader sedan vi fick träffa vår Marcus. Kanske bara en kort tid i ett längre perspektiv.
Jag tror inte vi hade sett så mycket av honom även om han hade fått fortsätta sitt jordeliv. För en ung kille med hans nyfikenhet och livslust hade nog föräldrarnas värld varit lite för trång just nu. Vad som däremot är säkert är att han hade hållit tät kontakt med oss. Korta telefonsamtal, några frågor, kanske hade han bett om råd eller viktig information och sedan ett hejdå, vi hörs av senare. Det är obeskrivligt tyst att inte få de här samtalen.
Ikväll när mörkret faller tänder vi ljus vid hans foto. Som så många andra kvällar. Ständigt finns han i våra tankar och längtan är en del av livet.
En bild av Marcus då han gick i nian. Tillsammans med vänner ute och grillade.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag tror inte vi hade sett så mycket av honom även om han hade fått fortsätta sitt jordeliv. För en ung kille med hans nyfikenhet och livslust hade nog föräldrarnas värld varit lite för trång just nu. Vad som däremot är säkert är att han hade hållit tät kontakt med oss. Korta telefonsamtal, några frågor, kanske hade han bett om råd eller viktig information och sedan ett hejdå, vi hörs av senare. Det är obeskrivligt tyst att inte få de här samtalen.
Ikväll när mörkret faller tänder vi ljus vid hans foto. Som så många andra kvällar. Ständigt finns han i våra tankar och längtan är en del av livet.
En bild av Marcus då han gick i nian. Tillsammans med vänner ute och grillade.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kommentarer
Trackback
