Tankar efter en begravning
Fredagen den 25 november begravdes min syster Gunilla. Saknar henne så mycket, så mycket. Hon fick en mycket vacker avskedsceremoni där hela stämningen andades henne, hennes liv och hennes trygghet. Yngsjö kapell var fyllt till bredden, både av människor och innerlig värme.
Det som jag funderat på mest efter dagarna i Skåne är trygghet. Främst den trygghet som Gunilla utsrålade och gav till människor i sin omgivning. Tänker också på den trygghet som uppstår i en äkta gemenskap.
Det är en lycka att ingå i en släkt där man värnar om varandra. Uppskattar varandras sällskap och prioriterar att mötas de gånger när livet slår oss hårt. Då blir det en stor styrka att sitta tillsammans under begravningsakten, reflektera tillsammans under en minnesstund, umgås och äta tillsammans.
Det är nog också så att när alla är medvetna om sorgen och den är fullt ut accepterad så blir det också lätt att skratta tillsammans. Om man blir ifrågasatt i sin sorg kan inte glädjen komma fram. Då ligger något ivägen.
Efter dagarna i Skåne var själen samtidigt tömd och påfylld med ny styrka. Det är vackert att få vara med om vackra avsked.
Gunillas kista i Yngsjö kapell.
Blommorna på hennes gravplats i Åhus.
Middag i god släktgemenskap.
Sopplunch ute vid havet.
Vi skickar ljusballonger ut över Hanöbukten. Farväl.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det som jag funderat på mest efter dagarna i Skåne är trygghet. Främst den trygghet som Gunilla utsrålade och gav till människor i sin omgivning. Tänker också på den trygghet som uppstår i en äkta gemenskap.
Det är en lycka att ingå i en släkt där man värnar om varandra. Uppskattar varandras sällskap och prioriterar att mötas de gånger när livet slår oss hårt. Då blir det en stor styrka att sitta tillsammans under begravningsakten, reflektera tillsammans under en minnesstund, umgås och äta tillsammans.
Det är nog också så att när alla är medvetna om sorgen och den är fullt ut accepterad så blir det också lätt att skratta tillsammans. Om man blir ifrågasatt i sin sorg kan inte glädjen komma fram. Då ligger något ivägen.
Efter dagarna i Skåne var själen samtidigt tömd och påfylld med ny styrka. Det är vackert att få vara med om vackra avsked.
Gunillas kista i Yngsjö kapell.
Blommorna på hennes gravplats i Åhus.
Middag i god släktgemenskap.
Sopplunch ute vid havet.
Vi skickar ljusballonger ut över Hanöbukten. Farväl.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kommentarer
Postat av: Elin A
Vad fint det ser ut på bilderna. Kan tro att saknade är stor efter din älskade syster. Tänker på henne man och barn.
Många varma kramar till er alla och en önskan om att julen blir så fin och fridfull som den kan bli.
Postat av: Cornelia
Många kramar till dig, du skriver så fint om din syster och jag förstår att du saknar henne mycket.
Postat av: Ingrid
Tack Elin och Cornelia! Saknaden är stor och svår att förstå. Men är så övertygad att sorg och saknad finns inte utan kärlek.
Kram till er!
Trackback
