Ett eget rum för sorgen
"Låt sorgen ha ett eget rum, men låt den inte breda ut sig i hela ditt hus". Orden är Tomas Sjödins och vi lyssnade till honom igår på en fullsatt föreläsning här i Skellefteå. Sorgens rum måste få finnas där, menade han, men inte ta all plats.
Jag tror att det är just de här stunderna då jag besöker sorgens rum som jag sätter mig och skriver på den här sidan. Övrig tid är livet fullt av vardagsbestyr, arbete och möten med andra människor. Jag befinner mig i andra rum då, men sorgens rum finns alltid kvar. Tomas Sjödins ord blev en konkret sanning för mig, så tydlig.
Filip Fors, kvällens andre föreläsare, redovisade forskningsresultat av pågående lyckoforskning. Något som jag tänkt mycket på efter hans föreläsning var beskrivningen av den nivå av lyckokänsla som är personlig. Enligt forskningen är den känslan individuell men man följer ofta en personlig kurva. Då något händer, lyckligt eller sorgligt, ändrar sig kurvan uppåt eller nedåt för att sedan efter en tid återgå till den nivå där man brukar befinna sig. Det känns ändå hoppfullt att man även efter mycket tragiska händelser så småningom kan komma tillbaka till sin ursprungliga nivå. Fast jag tror att det då är helt andra saker som skänker lycka än vad det var innan det tragiska inträffade.
Håller också med Tomas Sjödin som menar att efter de tunga samtalen kan allt kännas så mycket lättare. Då vi får sätta ord på våra innersta tankar.
Det finns så mycket mer att berätta om gårdagens föreläsningar. Nu är tid för reflektion, sortering av tankar och den härliga känslan av att nya tankar startat.
Föreläsarna Tomas Sjödin och Filip Fors.
Elisabeths bullar som gjorde oss alla lyckliga i pausen mellan föreläsningarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag tror att det är just de här stunderna då jag besöker sorgens rum som jag sätter mig och skriver på den här sidan. Övrig tid är livet fullt av vardagsbestyr, arbete och möten med andra människor. Jag befinner mig i andra rum då, men sorgens rum finns alltid kvar. Tomas Sjödins ord blev en konkret sanning för mig, så tydlig.
Filip Fors, kvällens andre föreläsare, redovisade forskningsresultat av pågående lyckoforskning. Något som jag tänkt mycket på efter hans föreläsning var beskrivningen av den nivå av lyckokänsla som är personlig. Enligt forskningen är den känslan individuell men man följer ofta en personlig kurva. Då något händer, lyckligt eller sorgligt, ändrar sig kurvan uppåt eller nedåt för att sedan efter en tid återgå till den nivå där man brukar befinna sig. Det känns ändå hoppfullt att man även efter mycket tragiska händelser så småningom kan komma tillbaka till sin ursprungliga nivå. Fast jag tror att det då är helt andra saker som skänker lycka än vad det var innan det tragiska inträffade.
Håller också med Tomas Sjödin som menar att efter de tunga samtalen kan allt kännas så mycket lättare. Då vi får sätta ord på våra innersta tankar.
Det finns så mycket mer att berätta om gårdagens föreläsningar. Nu är tid för reflektion, sortering av tankar och den härliga känslan av att nya tankar startat.
Föreläsarna Tomas Sjödin och Filip Fors.
Elisabeths bullar som gjorde oss alla lyckliga i pausen mellan föreläsningarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kommentarer
Postat av: Ylva
Vad fint och lyckat det blev! Jag hade gärna lyssnat till båda föredragshållarna. Kanske något för Febe här så småningom. Kram Ylva!
Postat av: Ingrid
Jag har också tänkt den tanken Ylva, att det kunde vara ett förslag till Febe-dagen någon gång framöver. Det är mycket jobb med att ordna en föreläsning av den här storleken men man får också mycket tillbaka. Kram till dig!
Trackback
