marcusminnesfond

Som alltid ser vi den 20:e i månaden på ett alldeles särskilt sätt. En dag då reflektion över hur tiden gått, hur tiden går och hur länge sedan det var vi träffade vår Marcus. Tänker också som jag skrev då tre år passerat, nu har det gått tre år och en månad av den livslånga längtan vi befinner oss i.

I almanackan idag står också söndagens namn, Septuagesima. Ett märkligt ord som säkert många funderat på vad det egentligen betyder. Det står där i alla fall och passerar nog ofta bara förbi i tankarna eftersom det kanske inte betyder så mycket för oss. Så är det med många obegripliga ord, vi tittar på dem men bryr oss inte så mycket om att ta reda på vad de står för. Om vi inte måste, eller om det på något sätt kommit att betyda något.

Septuagesima betyder den sjuttionde, med innebörden den sjuttionde dagen före påsk. Eller den nionde söndagen före påsk. Det innebär detta år att påsken är sen och påskdagen infaller först den 24 april.

Varför bryr jag då mig om att fundera på det här? Det finns bara en enda anledning. Just den söndagen då Marcus förolyckades, den 20 januari 2008, stod det också Septuagesima i almanackan. En hel månad tidigare under det året. Jag gav också en mapp i datorn namnet Septuagesima. Den innehåller anteckningar, tankar, känslor och händelser från de första obegripliga månaderna efter Marcus försvinnande. Jag har endast ett par gånger läst lite i det som jag skrev då, men orden gräver djupt och det gör ont att återuppleva den tid som var då. Någon gång kanske, plockar jag fram de här anteckningarna och skriver ihop dem till ett sammanhang. Ett sätt att reda ut mina tankar och kanske också ett sätt att få berätta för andra. Men jag är inte där ännu.


Solen har redan börjat värma luften nu då det är nio veckor kvar till påsk.


Värmen i Marcus leende väcker så många, många varma känslor.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus