Januari igen
Bara genom att skriva de här två datumen känner jag att andningen blir annorlunda. Axlarna drar upp sig en bit och många minnen blir klara som kristall. Vilken annan månad på året kan ge oss alla dessa starka förnimmelser? Ingen.
Jag går ut och tittar på hur världen ser ut just nu. Det är mycket vackert med all snö som legat kall så länge. Det har inte varit en enda dag med plusgrader som skapat snömodd och is. Det är bara vitt och vackert.
Kanske kan man tycka att det är snart tre år sedan allt vårt olyckliga hände. Det är också sant, det är snart tre år sedan. Men Marcus är död NU, det är inget som bara hände DÅ. Detta faktum har inte ändrats. Han finns inte med oss i livet och allt det vackra som går att beskåda under en promenad i dagsljus. Han borde vara här för att nyttja livet och alla fantastiska möjligheter.
Idag har vi tänkt mycket på hur olika sorger kan vara. Olika men omöjliga att gradera eller mäta. Jag läste också om en ny lag som trätt i kraft vid årsskiftet. Försäkringskassan kommer att vara skyldiga att ge föräldrar som förlorat ett barn tio dagars ersättning. Det är en mycket liten droppe men ändå ett första steg att våga beröra den skräck som kanske är vår allra största, att förlora vårt eget barn.
Kärleken till våra barn är nog den största av alla kärlekar.
Januari 2011, så vacker med all snö.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Hej Ingrid!
Vill bara försöka skicka upp en hel hög med styrkekramar till er. Du ska veta att jag är ofta inne och läser dina kloka och ord. Jag kan ofta få tårar i ögonen och känner och förstår precis vad du menar.
Att ta dagen som den kommer och se det där lilla ljuset tror jag vi är experter på och vi behöver det där lilla för att orka i allt det mörka.
Många många stora vinterkramar till er <3<3 Cine
Hej Cine! Visst är det så, att vi som upplevt samma hårda förlust kan förstå varandra på ett alldeles speciellt sätt. Det här obegripliga, att just jag har varit med om det jag knappt kunde tänka mig. Jag kommer ihåg dagarna på BB då Marcus var nyfödd. Tänkte att jag skulle göra mitt allra yttersta varje dag i mitt fortsatta liv för att han skulle vara trygg och ha det bra. En helt ny beskyddarkänsla vaknade i mig den stund jag såg honom. Inget skulle få hända. Så händer det i alla fall.
Det är ett slitsamt liv att ständigt försöka leta fram de ljusa sidorna, det som är vackert och skänker glädje. På något sätt går det ändå att hitta detta och jag försöker att aldrig ge upp den kampen. Ensam skulle det inte gå, därför är dina ord så viktiga.
Tack Cine och kram!!
Ibland räcker inte orden till när jag läser dina inlägg Ingrid. Mina tankar är många hos er. Många varma kramar Elin
Dina ord räcker mycket, mycket bra Elin! Kram
Hittade här om dagen ett halsband i en låda som jag inte kollat i på flera år. Halsbandet fick jag av Marcus en julafton när vi var "ihop" när vi gick i 3an kanske, på morö backe skolan. Jag blev så glad när jag såg att jag har kvar det:)
Jag kommer ihåg det där halsbandet Amanda! Kommer också ihåg att jag försökte säga till honom att man inte behöver köpa dyra presenter... Nu är jag glad att han struntade i vad jag sa. Kram!!
