marcusminnesfond

Det kommer dagar då man behöver få tid att stanna upp och tänka. Tid för att känna det man känner, möjlighet att få visa sin stora saknad och låta det som finns i förfluten tid synas i det liv vi lever nu. Det känns också så viktigt att få visa allt detta på ett värdigt sätt.

Det var isande kallt då vi hade samlats i klubbstugan vid småbåtshamnen för att gå ut på isen. Jag tittade på termometern i klubbstugans kök som visade -22,9 grader vid 19-tiden på kvällen. Det hade snöat flera decimeter snö i början av veckan och en kort stund funderade vi på om det överhuvudtaget var möjligt att ta sig ut till platsen där skotern hittades för tre år sedan. Vi var dock en tapper samling som inte gav upp i första taget.

Efter en kall promenad var vi framme. Leif hade tänt en eld och vi tände våra ljuslågor och skickade upp fem ljusballonger. De svävade iväg i riktning mot månen och de hade inga problem att lyfta, trots kylan.

Efter promenaden tillbaka mot hamnen smakade det gott med fika tillsammans. Småpratet kom igång efter stunden av tystnad ute på isen.

Tack alla som var med oss i tankar och handling igår!

Det var också så fint att titta in i den digitala ljusgruppen och se alla tända ljus, över 40 stycken.


Framme vid elden elden efter en promenad i -22,9 grader.


Ljuslågor som värmer i saknaden och kylan.


Robin skickar upp kvällens sista ljusballong.


En underbar bukett som Elin A skickade med blombud.


Annonsen i vår lokaltidning.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus