En liten ängel
För ett par år sedan, då det var svårt att hitta de glada ögonblicken i livet och de bubblande skratten lyste med sin frånvaro i vår familj, gjorde vi aktiva försök att leta fram glädjeämnen som skulle lysa upp tillvaron. Vår dotter Martina fick en egen katt som hon älskade av hela sitt hjärta. Kärleken var ömsesidig. För katten Sigge fanns bara hon, vi andra hade biroller som serveringspersonal och kattlåde-skötare. För Sigge var det Martina som gällde.
Igår föll tårar i familjen. Efter några veckors sjukdom fanns inte mer att göra för den lille katten. Medicinen hjälpte inte och han fick stilla somna in hos veterinären.
Det här kan tyckas obegripligt för den som inte har haft några husdjur. Gråta för en katt. Vi kan. Kanske beror det på att vi vet att tårar inte alls är farliga. Det är skönt när de får komma ut.
Någon kanske också undrar om det kan vara värt att skaffa sig husdjur, om det skulle vara till någon nytta alls? På den frågan svarar vi ja! Som vi har fått skratta åt denne lille katt, när allt annat känts svårt. Som när han hade lekt i braskaminen och såg ut som något vi dragit hem från soptippen. Eller när han proppat hela avloppet i duschen fullt med vindruvor. Burit en vindruva i taget i munnen och spelat golf så att en vindruva efter den andre trillade ner i avloppet. Han lyckades också med konststycket att tugga sönder gummibälgen i tvättmaskinen så allt vatten rann ut då vi skulle tvätta. Vi skrattade kanske inte just då men det blev så småningom ett skojigt minne.
Nu finns inte vår lille Sigge längre, men oj vad han har hjälpt oss. Trots det sorgliga i dagsläget så måste jag ändå säga att det är bra att aktivt leta efter det som kan skänka glädje, även då livet är tungt. De lyckliga stunderna kommer inte alltid till oss för egen maskin.
Vår glädje-ängel Sigge.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Så tråkigt att höra. Men glad att Sigge mötte just Er!
Vindruvor i avloppet! Jag kan riktigt se en katt göra det. . .
Asa
Klart att man ska gråta över att förlorat sin katt. Usch, jag får tårar ögonen bara jag tänker på att någontng skulle kunna hända mina älskade katter (Ringo och Zigge)! Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem!
Tack Åsa! Jo, det var minst sagt en syn då han hade sin lek med vindruvorna. Efter att ha burit dem en och en i munnen till nedre våningen, la han upp dem och slog en riktig golfsving. Vindruvan slogs först mot duschväggen för att sedan rotera i cirklar mot avloppet. Plums ner och sedan tryckte han ner dem ordentligt med sin tass. Kvar i skålen på övre plan fanns endast några små kvistar då han arbetat klart. Ångrar att jag inte filmade hans projekt :)
Kram till dig och Malwina!!
Håller med dig Ellen! Det är skönt att ha små djur att älska. Och det är hemskt när något händer dem. Bra ändå att det finns humana metoder som veterinärer kan ta till när inget annat hjälper.
Kanske är det också så att vi växer i vår empatiska förmåga när vi får "öva" på att pyssla om våra djur. Jag tror att kärlek föder kärlek så vi kan få ännu mer att ge till våra nära och kära i familjen och goda vänner.
Ge dina katter en extra klapp!
Hej
Så klart tårar kommer när en katt lämnar oss! Djuren är så fantastiska, de känner mer än vi tror...tror jag. Och de ger enormt mycket!
Ledsen för er skull, förstår er saknad. Förstår era tårar...
Jag trodde ju för några veckor sedan att vår "Sigge-bus" inte skulle komma hem mer. Just nu ligger han här bredvid mej och finns det nåt mer avslappnat än att ha en sovande katt hos sej? Vår Sigge vill gärna vara i närheten av oss, han kan följa efter mej hur länge som helst.
Stooor kram ifrån Småland/Cine
jag måste bara få berätta detta med anledning om detta om att gråta över ett husdjur...
När min hund dog så bestämde vi oss för att begrava han på djurvilan i ragvaldsträsk och vi var ju såklart jätteledsna då sa Anders som har djurvilan en sån klok sak, han berättade om en gammal dam som hade ringt dit för att hennes hund hade dött men hon var inte helt säker på om hon verkligen skulle begrava han där för vad skulle hennes bekanta säga när de fick veta att hon betalat pengar för att få sin hund begraven på en "gravgård".. Så hade han svarat att har du en t.ex. farmor, som du inte har haft kontakt med på flera år, som dör då förväntas du att du ska vara ledsen men dör ditt husdjur som du haft intill dig varje dag i flera år då ska det vara en skam att gråta och sörja..
Ja nu blev det här lite svårt att skriva ner men jag tycker iallafall det vara väldigt kloka ord.
sen måste jag även få berätta att trots att jag inte känner er familj så har er historia skakat mig (och många andra) och varenda gång än idag då jag åker längs e4 norrut och man kommer mot Kåge kommer jag på mig själv med att med blicken "söka" längs alla små bäckar och sådant som mynnar ut i havet.
Kram på er!
