Till min syster
Min syster dog i lördags. Det var stilla och lugnt och hon hade sin fina familj hos sig som höll hennes hand. Så omgiven av nära och uppriktig omtanke. I allt det sorgliga är det en så fin minnesbild jag tar med mig. Också glad att jag hann fram och fick vara med henne i den stunden.
Efter en tid då cancern aggresivt brutit ner hennes kropp var hon så trött, samtidigt så lugn och berättade själv att hon förberett sig för att livet skulle ta slut. Hon gjorde nog allt för att underlätta för oss anhöriga.
Det är våldsamt orättvist. Vet nog ingen som så väl tagit hand om sitt liv, vårdat sina relationer och brytt sig om den värld vi lever i på ett så ansvarsfullt sätt.
Gunilla har ägnat mycket av sin fritid åt orientering tillsammans med sin familj. Hon kunde hitta vägarna i den mest snåriga skog, hon visste hur man skapade trivsel i ett hem, hur man visade sina barn att bli trygga vuxna individer, hur man tar till vara på trädgårdens frukter på ett smakfullt sätt, hur man var en pålitlig arbetskamrat. Listan kan göras så mycket längre.
Gunillas vägar ledde inte vilse.
Grinden ut mot havet vid deras sommarställe och en bild som togs när familjen var ung.
Älskade syster.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Ljuvligheternas ljuvlighet att just Du är Marcus Mamma.
Ljuvligheternas ljuvlighet att just Du är Syster till Din Gunilla.
Begripa? Förstå? Rättvisan?
Förmodligen aldrig.
Jag tänker inte skriva hur oerhört stark du verkar vara.
För det kanske du inte är.
Men du förmedlar en kärlek, en omsorg, en äkthet, som drabbar rakt, rakt in.
Jag förstår att du i din privata sorg, smärta, i din innersta tanke är omgiven av anhöriga.
Men jag vill att Du ska veta att Dina ord på Marcus Minnessida betyder oerhört mycket även för utomstående.
Att ikväll ta del av ytterligare en privat förlust gör mig ordlös.
Jag tänder ljus.
Jag tänker.
Det är fina ord och tankar du delar med dig Inger. Jag blir tacksam och rörd över det du skriver.
Livet på jorden är ändligt har jag fått erfara. Tänker på mitt eget liv och det obegripliga i att det inte heller ska vara för evigt.
Vad är viktigt, är en tanke som blir extra tydlig vid förluster. Hur prioriterar vi vår tid och vårt engagemang? Så små vi är i detta livet.
Fint att du tände ett ljus. Jag tänder också både levande och digitala ljus och hittar en stund för reflektion. Stunder som gör gott.
Tack Inger!
Tankarna har funnits extra mycket hos er sedan i lördags. Tycker du och din syster är så lika varandra på den bilden som du lagt in. Så fint att alla nära var hos din syster när hon dog. Många varma kramar till er alla och säg till din systers familj att vi är många som tänker på dom i sorgen.
Önskar att resorna till Skåne var av en annan anledning än de varit på sistone. Det här är obegripligt och alldeles för sorgligt att förstå. Ikväll har jag bokat resan ner till begravningen. Det känns iallafall tröstefullt att få vara med hennes familj då igen. Man behöver varandra då tillvaron får hårda slag.
Kram Elin! Jag kommer till Skåne fler gånger.
Så fina och sanna ord du har skrivit om mamma, tack!
Tack Elin, men du förstår nog också att orden inte räckte till. Det blir futtigt när någon så fin ska beskrivas på bara några rader.
Vi ser fram emot att snart träffa er i Skåne igen. Det blir nog väldigt jobbigt men vi känner oss så lugna tillsammans med er i familjen.
Vi knackar på tidigt i gryningen jag och Martina. Smyger nog in och sätter på lite kaffe.
Kram till min guddotter!
