Tre år och nio månader
Det är tjugoett år, nio månader och nio dagar sedan han föddes. En vacker tideräkning som började den dag han kom till oss. Det finns inget så vackert som när en människa kommer till världen och börjar ge sina avtryck från första stund. Marcus har gett oss många vackra minnen, avtryck hos oss och många andra, och jag är övertygad att hans avtryck alltid kommer finnas kvar.
Det är en sann glädje att jag fick bli hans mamma. Är mycket tacksam över det.
Igår ringde rättsläkaren upp och berättade att identifieringen var klar. Det rådde inga tvivel. Vi hade inte heller några tvivel. Vi har hela tiden trott att det var i Kågefjärden hans kropp fanns. Det var där vi letade intensivt under ett och ett halvt år.
Snart kommer dagar då vi får ansvaret för att ta hand om hans kropp. Det finns inga mallar att följa hur man gör, känner ingen som upplevt en liknande situation och kan berätta. Det är inte enkelt att veta vad man ska göra.
Vår fina Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vilken vacker bild. Det är konstigt att mitt i allt det hemska kan tacksamheten ibland ta över och faktiskt dominera över sorgen. Det har vi känt ända från den dagen Gabriel dog. Märkligt. Kram och hälsa Leif!
Ja, det är en fin känsla att vi fått ha våra pojkar hos oss. Just vi. Man uppskattar sina närmsta så oerhört mycket och det blir än mer tydligt när de inte längre är med oss. Människan är unik.
Hälsa med dig du också! Kram!
Hej! Har själv förlorat min/vår älskade son Erik för 1år och 5 månader sedan. Känner igen mej i dina ord om Tacksamhet. Det heter ju att "Sorgen och gläden de vandra tillsammans" precis så känns det, vi kan aldrig förstå att vi skulle behöva förlora Erik, men vi är också så oerhört glada och tacksamma över allt vi fick ha tillsammans med honom. "Det finns en glädje större än sorgen" stog det i en dödsannons i Norran, "Glädjen att minnas" Våra söner är ständigt närvarande, nära,nära oss! Har tänt ljus. Hälsningar Gunilla Steinwall
Hej, Har själv förlorat min/vår älskade son Erik för snart 1½ år sedan. Känner igen mej i dina tankar om Tacksamhet "Sorgen och glädjen de vandra tillsammans" heter det ju. Vi kan aldrig förstå att vi skulle behöva förlora Erik, men vi är samtidigt så glada och Tacksamma över allt vi fick ha och dela med honom. "det finns en glädje större än sorgen" stod det i en dödsannons i norran, "glädjen att minnas" Våra söner är alltid närvarande, nära nära oss. Har tänt ljus för våra fina killar!
Hälsningar Gunilla Steinwall
Gunilla: Så sanna dina ord är. Det kan vara så smärtsamt att se hur verkligheten är utan dem man älskar. Nästa stund fylls hjärtat av den djupaste glädje över att jag fått vara med om min son. Jag tror att vi föräldrar som förlorat barn kan känna en alldeles speciell samhörighet i detta. Det är svårt att förklara för den som inte upplevt en förlust. "Kärleken är starkare än döden" säger en pappa som jag känner. Han tänker då på sin son som inte finns i livet. För vad vi egentligen om hur det till slut blir? Jag hoppas att vi ska träffas igen. Till slut.
Kram till dig!
Ingrid
