17 september - Marcus kropp hittas
Poliserna och en stugägare ute i Kågefjärden hade gjort ett fint arbete. Utan att dra till sig blickar hade de tagit hand om kroppen och forslat den över vattnet till kajen. "Det var alldeles blankt på vattnet och solen sken så fint. Det kändes så värdigt." Så berättade en av poliserna.
Vi har fått något helt nytt att förhålla oss till. Så länge har vi sett havet som en viloplats för vår älskade Marcus. Havet som är så viktigt i vår familj. Då vår finske vän Reino inte längre kunde fortsätta med sitt sökande i Kågefjärden visste vi att det fanns ingen bättre hjälp att få. Efter ett och ett halvt års intensiva insatser har det varit två år av att stilla acceptera och ta till sig havet som en vacker och fullvärdig plats.
En så här stor förändring behöver också en stor tid för att ta nya beslut. Vad som ska hända nu vet vi inte. Det får sakta klarna då familjen är samlad och får tid att tänka.
Så här beskrivs händelsen på Norran, läs här
Framför mig finns åter Marcus vackra ansikte och hans tankfulla blick. Vi älskar honom så innerligt.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vad fint för er.
Många tankar hos er...
Alla mina tankar hos er!
Förstår att det är mycket känslor som kommer tillbaka...delade känslor. Tänker på er!
Varma kramar
Tårarna rinner ner för min kind, känslan att Marcus kropp är funnen, är som en lättnad.Skänker varma hälsningar till er alla.Tänder ett ljus för att Marcus har fått "komma hem".
Tårarna rinner ner för min kind, känslan att Marcus kropp är funnen, är som en lättnad.Skänker varma hälsningar till er alla.Tänder ett ljus för att Marcus har fått "komma hem".
Skönt att han är funnen men kan tänka mig att allt spelas upp igen men ändå skönt att han fått komma hem...Har själv förlorat min dotter och känner så med dig många styrke kramar till er
Den viktigaste pusselbiten i ert sorgearbete läggs, vi känner med er, kram.
Känner en sån lättnad för er att Marcus är hittad.Tårarna rinner på min kind när jag läser att Marcus är hittad.Både sorg o lättnad att han är återfunnen.Förstår att det blir jobbig tid framöver,men ni får en grav att gå till.
Har själv förlorat Pierre som var försvunnen i fem mån.åtta dagar innan han hittades av en familj.
Ska tända ett ljus för Marcus m.familj Kram Siwan
Jag blev väldigt berörd över att läsa detta och tänker väldigt mycket på vad det kan innebära för er. Ny sorg? Säkert. Lättnad? Hoppas det. Efter så lång tid... Det verkar ha varit bra människor som tog hand om honom också. Stort. Många kramar från oss <3
Tillvarons spelregler kan verkligen ändras från en sekund till en annan. Det gjorde ont i hela kroppen då jag såg att två poliser stod utanför dörren. Vad hade hänt? Många scenarion rusade genom huvudet, ska ni veta. Nu gällde det Kågefjärden. Det var ingen ny olycka. Det var en oväntad fortsättning på en olycka som skett tidigare. Motstånd blandat med lättnad. En våg av många olika känslor.
Tack för era empatiska kommentarer!
Våra tankar finns hos er, kram
Tänder ett ljus strax. Förvirrade känslor flyger runt i kroppen. Får inte riktigt tag på vad jag känner för det är en sådan mix. Lättnad och upprivenhet, fina minnesbilder och sorg - allt i en blandad kompott. Får väl vara så ett tag helt enkelt. I går kväll fanns först inga ord men sedan kom jag igång och berättade för Sverker om alla goda minnen igen - det var skönt att få le och känna sådan glädje över vad Marcus fortfarande ger vid tanken på honom. Åh vad jag känner med er och tänker på er. Varm, stark, lång, kärleksfull kram!
Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg Ingrid! Även om jag inte kan förstå era känslor så kan jag tänka mig att det känns dubbelt. Vet att ni kommer att ta det allra bästa beslutet. Många varma kramar Elin
Tänker på hela familjen. Varma kramar!
Tänker på er, Varma kramar från oss, fam T
Det måste kännas en lättnad för er. Tänker på er familjen Dergerman. <3
Har tänkt på er enda sedan jag läste martinas inlägg på facebook. Jag förstod, utan att riktigt veta, vad som hade hänt och vad jag kunde förvänta mig att det skulle stå i tidningen på måndag.
Jag tänker på er hela tiden och jag hoppas att ni i all denna upprivelse ändå känner en slags ro och att ni kan få ta ett riktigt farväl nu.
Jag hoppas jag kan få vara med och stötta er i det här.
Varma kramar till er alla tre, från mig!
Återigen tack för alla varma tankar! Hur det här egentligen känns är på många sätt svårt att förklara. Oron över att Marcus skulle hittas i ett sammanhang som skulle upplevas skrämmande behöver vi inte längre ha. Däremot tar det tid att ändra ett sätt att tänka kring hans viloplats. Det har gått lång tid sedan olyckan och det måste också få ta tid att besluta om vad som ska ske nu framöver. Det viktigaste är att vi alla är samlade och kan prata om hur vi ska göra. Vi längtar våldsamt mycket efter <<<<<martina just nu.
Kram till er alla!
Hej Ingrid
Tappar nästan andan när jag läser första meningen...Jag säger högt -Marcus är hittad! Min Magnus tittar förvånat på mej. Ingrid, jag känner inte er fina Marcus fast ändå har vi ju följts åt här på nätet så på nåt sätt känns det så ändå lite grann. Eller är det för jag kan känna igen min Eric i er Marcus. Fantastiskt kort på Marcus, så levande, så ung, så orättvist...
Precis som du skriver så låt besluten komma när de kommer. Finns ingen bråska. Tid, vad är tid?
Vet du att vi har fortfarande ingen gravsten hos vår Eric. Det finns säkert de som tycker det är märkligt efter 4 år, men inte vi för vi tar inga beslut förrän det känns riktigt rätt.
Många innerligt varma kramar till er.
Cine med familj <3
Cine! Det är precis så för mig också, jag kan känna igen Marcus i din Eric. Två killar så nyfikna på livet och som bara tyckte att det fanns möjligheter framför dem. Det är så orättvist att de inte fick fortsätta vara här, för oss och för dem.
Jag kan också förstå det att ni inte bestämt er för hur gravplatsen ska se ut. Det krävs ett visst mod att inte krokna för omvärldens krav att "ordna upp" allting snabbt efter ett dödsfall. Det är inte farligt att låta det ta tid. Inte farligt alls.
Stora varma kramar till dig och din familj!
Ingrid
(Jag passerade Växjö på fm idag med tåg. Tänkte på dig.)
Tänker på er,förstår att det rivs upp mycket men ni kommer att lösa det också....varma kramar
Lena
Så småningom får vi försöka lösa det på ett sätt som blir någorlunda bra, visst är det så. Många är vi som ställs inför svåra situationer i livet och många är vi också som hittar vårt eget sätt att leva med det som händer. Inget är fel och inget är rätt. Sakta blir det en del av det liv vi lever.
Kram till dig Lena!
