marcusminnesfond

Det är söndag kväll och vi har väntat en lång stund på att vinden skulle mojna. Det är svårt att sätta ut kameran på rätt punkt när det blåser för mycket. Nu får vi hoppas på en lugn och stilla morgon istället.

Här i Kåge hamn finns en dator att låna, mycket bra om man har en blogg att uppdatera då och då. Kåge båtklubb är värd ett stort tack! Deras klubbstuga har varit ovärderlig. Tack KBK!

I morgon åker Reino och Sinikka tillbaka till Finland. Reino har fem uppdrag som väntar där. Det ringer ofta på hans telefon och flera av uppdragen har han fått under tiden han varit här hos oss.

De kommer att söka under dagen innan de beger sig mot Finland men vad händer sedan? Reino har sagt att han kan komma tillbaka veckan efter midsommar, om det behövs. Tills dess vill han uppmana oss alla som vistas vid eller ute på havet att spana så mycket vi bara kan.



Här spanar Sinikka i kikaren. Ett bra sätt att söka.

Fem timmars sökande på förmiddagen utan resultat. Fyra gånger har vi gått ner med kameran för att titta extra men det har varit allt möjligt annat, t ex stockar, grenar eller toppen av en avlång sten.

Mikael som kör Skelleftedykarnas båt fick också syn på något på sin bildskärm men det försvann iväg. Mest troligt så var det ett fiskstim.

Det finns mycket i havet men vi hittar inte vad vi söker. Just nu blåser det upp på fjärden men vi ger oss snart ut igen för att söka vidare.



Här söker vi på 8,4 meters djup och det är 2 grader i vattnet.

Nu ligger bägge båtarna vid kaj och dagens arbete är avslutat. Hoppet går upp och ner men tyvärr kan vi inte berätta om några konkreta resultat.

Det kan ibland hända att det tänds ett starkare hopp om att hitta Marcus, t ex igår när det låg en päls på botten. På bildskärmen kunde de se två armar och en kropp men när de gick riktigt nära med kameran visade det sig att det var en päls. Inget annat.

Arbetet börjar om i morgon bitti och vi ska försöka behålla både hopp och ork tills dess.




Det här Skelleftedykarnas båt som Mikael och Andreas använt idag.
De har hittat ett par ställen som de vill att Reino ska titta närmre på.

Det intensiva sökarbetet pågår men utan resultat. Vi fick en fråga om hur det är möjligt att söka när vattnet är så grumligt. Vårfloden grumlar vattnet i fjärden så det är brunt och sikten är dålig.
Reino arbetar med en sonar, en slags ljudradar, och då har det ingen betydelse vilken sikt det är i vattnet. Hunden Sonars nos fungerar också oavsett sikt.

Idag är det pappa Leif som kör båten eftersom vår tolk Evald har åkt hem. Reino och Sinikka stannar ytterligare några dagar.


Leif delar med sig av vattnet till hunden Sonar. Det är varmt idag.
Finska stiftelsens hemsida: www.etsintavene.net

Nu ligger båten vid kaj och vi samlar krafter inför en ny dag i morgon. Det har gått ännu en dag utan att vi hittat något alls.

Reino känner sig olycklig att han inte har lyckats hitta något trots alla hans ansträngningar. Vi försöker förklara för honom att bättre hjälp än den vi får nu, av honom, inte går att få. Vi har fortfarande hoppet kvar och hoppas på de kommande dagarna.


Det var lugnt på fjärden under kvällen. Goda möjligheter för att spana på vattnet.

Det har inte hänt något nytt i sökandet efter Marcus. Reino, Evald och hunden Sonar har varit ute sedan tidigt i morse men de har tyvärr inte hittat något idag heller.

På förmiddagen hade vi besök av Norran som ville göra ett reportage. Vi får se om det kommer i tidningen på lördag. Hoppas bara att det ger en sanningsenlig bild av vad som händer.

Vi jobbar vidare med sökandet och uppdaterar senare i kväll om hur det går.


Här är en ung och gladlynt hund med namnet Radar.
Hon ska läras upp till sökhund och beräknas vara fullärd om ca tre år.

Nu har vi arbetat färdigt för idag och tyvärr har vi inget nytt att berätta. I morgon börjar sökandet tidigt på morgonen, då ligger ofta fjärden stilla och blank.

Båten ligger vid kaj och vaktas av hunden Sonar. Ingen kommer i närheten av båten utan att märkas.

Reino och Evald, vår finske tolk, arbetar för fullt med sökandet i Kågefjärden. De började i morse klockan sex och önskar äta middag vid åttatiden i kväll. Det är långa arbetsdagar med andra ord.

De kommer att titta lite extra på några platser nu i kväll men i övrigt har det inte hänt något nytt.

Resan gick bra för våra finska vänner och nu är de på plats och arbetar. Vi vaknade i morse klockan halvsju av att det skramlade utanför huset. Reino och Sinikka hade kört hela natten från sydöstra Finland för att komma hit och hjälpa oss att söka efter Marcus. Dessa människor drivs av ett stort hjärta.


Halvsju i morse utanför vårt hus.


Båten sjösatt i Kågefjärden.


Hunden Sonar redo att jobba.

Så här ser det ut på Kågefjärden om man ser det från luften. Först till höger är småbåtshamnen och sedan kommer sågen. Under lördagen hade vi möjlighet att söka från ett flygplan. Vädret var perfekt och sikten god men vi kunde inte se något som hade med Marcus olycka att göra.


Dynggrundet den 3:e maj. Ingrid,Leif, HW och vår pilot Lars flyger över Kågefjärden.


Efter ca en timmes flygning är vi tillbaka på Falmarks flygplats. För att kunna se bra hade Lars lutat flygplanet så mycket som möjligt. Vi kan säga att det var skönt att gå på fast mark igen.

Tack till vår pilot Lars Wahlberg för att du gav oss den här möjligheten att söka längs Kågefjärdens stränder och öar!

Nu är våren här och snön har i stort sett försvunnit. När snön försvann från vår gräsmatta fanns skoterspåren kvar. De låg där och hade sparats under ett tjockt snötäcke.





Ute på Kågefjärden är det öppet vatten och vi har idag sökt av de södra stränderna från en båt.




Längst in i fjärden ligger det kvar en envis issörja. Den borde vara borta om ett par dagar.


1:a maj 2008

Enligt väderprognosen ska det bli varmare under hela dygnet nu till veckan. När nätterna är varmare smälter också isen med betydligt högre hastighet.
I Kågefjärden är det nu mestadels öppet vatten, bara längst in mot småbåtshamnen ligger det kvar en issörja.

I fredags hade Marcus namnsdag och på kajkanten stod en namnsdagsblomma och en marschall. Det var så fint!


27 april 2008

Vi får frågan om isläget lite då och då. Det är fortfarande is kring småbåtshamnen och sågen, trots de varma och soliga dagarna. Längre ut i fjärden har de öppna stråken blivit större men i vikarna ligger isen kvar. Under onsdagen bröt isen i snabb takt och det öppna vattnet sträcker sig en bit innanför Orrholmen.

När isen försvunnit helt kommer våra finska vänner (www.etsintavene.net) tillbaka och fortsätter sökandet. Vi ska ringa dem så fort vi ser att isen är borta och att temperaturen i havet har stigit ett par grader.

Söndagar har blivit speciella dagar för oss. Söndagen den 20 januari var för exakt tre månader sedan. Då hade vi ingen aning om vilken vändning livet skulle ta. Vi kunde aldrig tänka oss att vi skulle kunna drabbas av en olycka på det där viset. Det vill ingen gå omkring och tänka och det ska man ju inte heller tänka.

Just nu funderar vi mycket på hur det går med isen i Kågefjärden och vi åker då och då dit och tittar efter hur det ser ut. Igår åkte vi längst ut i Kågefjärden, ute vid Kågeön. Isen låg på fjärden, långt utanför Bergskäret och tornade upp sig som en isbergskant någon kilometer längre ut mot havet. Kågefjärden verkar vara isigast av alla fjärdar i havet. Det är bara ett stråk mitt i fjärden som är öppet just nu.

Vi satt i solen och pratade och fick plötsligt höra motorljud ute på havet. En båt? Det var ju omöjligt med all is. Det visade sig vara Kustbevakningens svävare från Luleå. De hade vägarna förbi och hade även som uppdrag att gå in i Kågefjärden och leta efter Marcus. Det kändes lite märkligt att vi råkade vara där just den halvtimme de var inne i fjärden och letade.



Från Kågeön och västerut in mot Kåge. Fortfarande is.

                                                                Norr om Kågeön. Svävaren längst bort i bild.

Det är många som skriver så fina kommentarer till våra inlägg i bloggen. Tack för era ord! Varje gång vi läser ord som visar engagemang och medkänsla så blir vi en liten bit starkare.

Det kommer ibland in kommentarer på inlägg som funnits med ett tag, titta gärna längre ner på sidan om ni vill läsa dem.

Förra veckan kändes det som om våren gjort sitt intåg här i Skellefteå. För oss betyder vår framför allt att ismassorna ska ge med sig. Idag är det minusgrader och snö i luften så våren känns betydligt längre bort.

Vi har fått telefonsamtal, via tolken, från Reino i Finland. Han vill att vi framför ett stort tack till alla er, som genom vårt Plusgiro, skickat bidrag till deras stiftelse, www.etsintavene.net . Det är pengar som verkligen kommer till användning och för vår del innebär det att de har möjlighet att komma tillbaka hit när isarna har försvunnit för att fortsätta sökandet.

Eftersök efter en försvunnen person är inget prioriterat område inom polisen. - Det är inte vår uppgift och det är ingen annans uppgift heller, säger polischefen i Skellefteå. Som mamma till Marcus, 18 år, som har drunknat i Kågefjärden, kan jag inte ta lika lätt på den saken.
 
Vi har fått argumentera hårt för de insatser som polisen gjort när det gäller eftersök. Polisen pratade med oss om att avbryta sökandet redan 20 timmar efter det att jag anmält Marcus försvunnen.
Den 24 januari hade de definitivt bestämt sig för att avsluta allt sökande och skickade två poliser hem till oss för att meddela detta.
Vi kunde inte acceptera detta beslut utan lyckades efter hård argumentation få till stånd ännu en dags sökande  med ROV, en robot med kamera. Villkoret från polisen var att vi nöjde oss med en dag, annars skulle det inte bli någonting. Vad svarar man då som förälder? Jo, en dag. Just då fanns inget val.

Via goda vänner och många andra engagerade medmänniskor har vi fått hjälp att hitta nya vägar. En vän till oss kontaktade en person inom försvaret och vi pratade sedan med ansvariga på I19 i Boden så att fyra dykare kom hit och dök under tre dagar. Vi gjorde upp med försvaret att de kunde ta på sig uppdraget utan ersättning, vilket vi tror var en förutsättning från polisens håll. Här mötte vi duktiga yrkesmänniskor som visade stor förståelse för våra önskemål och den tragiska situation vi befann oss i. 

En annan vän till oss kände till en finsk stiftelse som arbetade med att hitta drunknade personer. Vi fick en hemsida, på finska, och kunde genom en tolk få den översatt. Genom tolken fick vi telefonkontakt med stiftelsen och en vecka senare var arbetet i full gång ute på Kågefjärden. Här hade vi mött människor med kunskap, engagemang och insikt. De hade med sig mycket ändamålsenliga utrustningar, lång erfarenhet och en outröttlig arbetsiver. De gav oss ny kunskap och nytt hopp om att hitta Marcus. De kommer gärna tillbaka igen och hjälper oss med sökandet.

Den finska stiftelsen har små ekonomiska tillgångar men, som sagt var, bra utrustning och mycket kunskap. De tar inte betalt för sitt arbete men behöver pengar för att överhuvudtaget kunna resa till de olika uppdragen, bensin, reparation av utrustning mm. Vi har på nära håll sätt hur de arbetar och att de inte gör detta för egen vinnings skull. 

Vi kommer att stödja stiftelsen ekonomiskt så att de kan fortsätta med sitt värdefulla arbete. Ni kan hjälpa oss med detta genom Marcus minnesfond.

Idag, den 10 mars 2008, bad polisen att få en bild på Marcus kläder vid försvinnandet.

Igår var det 7 veckor sedan olyckan inträffade.