marcusminnesfond

Sommar och vatten hör ihop. Sommaren känns alltid extra fulländad då man är nära vattnet. Tyvärr finns många risker med vatten och jag känner en ond klump i magen då jag hör och läser om värmeböljans alla drunkningsolyckor. Riskerna är många.

För ett tag sedan hade vi en diskussion med några nära och kära ungdomar angående att åka gummibåt i Skellefteälven. "Inte alls bra", sa vi. "Nu är ni överdrivet rädda", sa ungdomarna till oss. Har vi drabbats av katastroftänkande? Kanske är det så men vi vill ändå hävda att det är livsfarligt att åka gummibåt (av lekmodell) i älven.

I Umeå hände en tragisk olycka förra veckan då ungdomar åkte gummibåt i älven. Du kan se ett nyhetsinslag här.


Luleå skärgård 26 juli.


Stockholm 28 juli.

"Man har större chans att hitta om man letar", sa Reino till oss innan han gav sig av mot Rovaniemi där en ny sökning skulle börja. En man hade drunknat där i närheten av en bro för ett halvår sedan.

Vi som har pratat mycket med Reino förstod också hur han menade. Han tyckte inte att vi skulle tillbringa all vår tid på Kågefjärdens vatten, vilket vi inte heller gör. Han menade att vi kan göra en plan för sökande i framtiden och han är beredd att komma tillbaka med jämna mellanrum. Kanske en gång till vintern, en gång nästa sommar osv. Vi kommer att fortsätta leta, men vi kan inte leta hela tiden. Varken vi eller Reino är människor som ger upp.

Du kan stötta föreningen Etsinatäveneen genom att bli medlem. Klicka här för att läsa mer.

Just nu känner vi tacksamhet över att alla som vistas kring Kågefjärden visar ett så stort engagemang och stöttar oss på så många sätt. Det är tryggt att det finns så många ögon.


Min finaste födelsedagspresent, en tavla som Martina målat.

Efter fyra dagars sökande återvänder Reino och Sinikka till Finland. Vi har sökt av det aktuella område som vi ville ha avsökt men även hunnit med områden utanför detta. Inget har hittats.

Det område som polisens hundar hade markerat har sökts igenom extra noga. Nu har både Reino och kustbevakningen med deras ROV finkammat det området. Reinos hund Sonar reagerar när de kör där men markerar inte. Det är inte uteslutet att polisens hundar har markerat på något annat än Marcus kropp.

Även om nu sökandet blev resultatlöst även denna gång så avslutade vi ändå i en fin stämning. Reino kan återvända om ca ett halvår, om det behövs. Han har ägnat mest tid åt de djupa delarna av fjärden eftersom naturen sköter mycket där det är grundare. Grundare vatten blir varmare och värme påverkar om kroppen kan flyta upp. På djupa vatten ligger oftast kroppen kvar, det beror också på det större vattentrycket.

I dagsläget har vi gjort allt vi kan göra och vi vet att det finns många ögon runt Kågefjärden som spanar på vattenytan. Det är en trygg känsla för oss.


Albin och Helén lånade ut sin fina husvagn till Reino och Sinikka. Den var dessutom full med mat. Tack!


Lauri tolkade den hopplöst svåra finskan åt oss. Tack!


Nu rullar ekipaget, med båten på släp, tillbaka mot Finland. Tack för den här gången Reino och Sinikka!

Klockan sju på morgonen när Leif kommer till hamnen så har Reino redan  startat båtmotorerna. Arbetet börjar nästa minut. Här spills ingen tid.

Idag är det sista dagen våra finska vänner är här, de har många jobb som väntar. Efter lång tid av sökande har vi fått ganska realistiska förväntningar. Hoppet om att finna Marcus kropp finns kvar men vi vet hur svårt det är. Reino är den som är mest kunnig när det gäller att söka drunknade människor men han är ingen trollkarl. Han har hittat 105 människor som drunknat under de år han arbetat med sökning och hans drivkraft är att hjälpa anhöriga. Vi vet att han gör allt för att hjälpa oss.

Det var fyndet av hjälmen som gjorde att Reino kom tillbaka hit en tredje gång. Om vi inte hade hittat den och kunnat dra vissa viktiga slusatser hade sökandet varit helt utsiktslöst. Hjälmfyndet var mycket viktigare för honom än polishundarnas markeringar. Hjälmen hade gett mycket flytkraft om den hade suttit på och då hade kroppen sannolikt försvunnit ur fjärden.

Nu tar vi den här dagen, en i sänder.


Hunden Sonar undrar om husse är redo att börja jobba. Det är en solig och varm morgon med bra förhållanden för sökning.

Under förmiddagen användes hundarna Sonar och Radar i sökandet efter Marcus kropp. Lilla Radar är med för att träna medan Sonar, den svarta jaktlabradoren, har lång erfarenhet. Hunden Sonar har 32 dokumenterade markeringar som resulterat i bärgningar av kroppar (27 som jag skrev tidigare var fel). Tyvärr har hunden inte markerat ut någon plats idag.

Under dagen har vi använt kameran ett flertal gånger och i morgon fortsätter arbetet på liknande sätt, både hundar och teknisk utrustning.

Efter morgondagens sökande kommer Reino och Sinikka att åka vidare till Finland. Nya uppdrag väntar. De har hittat flera drunknade personer sedan de var här sist. Många anhöriga har fått sina svar.


Hunden Radar var trött och slut efter några timmars jobb. Hon får jobba mer när hon blir äldre.


Det var 27 grader idag och middagen valde vi att äta i skuggan. (Sinikka, Lauri, Reino, Martina och Leif. Ingrid stod bakom kameran.)

Båda hundarna är nu ute med båten för att hjälpa till med sökningen. Vi vet att hunden Sonar har hittat 27 drunknade personer sedan hon blev färdigutbildad. Reino berättar att hundarna tränas med kapslar som innehåller en gas. Han säger också att hundar som som endast hittat kapslar inte är lika säkra som hundar som hittat kroppar. Kapslarna ger en tydligare doft. Nu hoppas vi på den här dagen.

I morse sändes inslaget som filmades av TV4 i tisdags. Du kan se det om du klickar på den här länken .


Reino intervjuas av Emma från TV4.

Om det kunde sluta blåsa helt och hållet! Det är så synd att vinden ligger på för fullt nu när vi har några dagar tillsammans med Reino och hans sökutrustning. Det är inte lätt att ligga stilla i vågorna med en undervattenskamera men vi har ändå kunnat undersöka några platser. Vi skulle hinna bra mycket mer om det vore stilla och lugnt på vattnet.

I morgon har meterologerna lovat att vindarna ska bli lite snällare mot oss. Då ska bägge hundarna, Sonar och Radar, ut och jobba. Hittills har vi mest använt den tekniska utrustningen. För mycket vind gör uppgiften omöjlig för hundarnas nosar.


Sonar och Radar laddar med lite middagsrester inför morgondagens jobb.

I morse började arbetet klockan sju ute på fjärden. Under natten hade det varit en del störande moment ute på bryggorna, några som inte riktigt kunde skilja på mitt och ditt. Tur att Reino har vakthundar med sig.

Idag lyser solen och vi hoppas att den envisa vinden snart ska ge med sig. De har sökt med sonaren och markerat ut några platser, sedan går de ner med kameran så fort vinden mojnar. Hunden ska också ut i öppen båt när tillfälle kommer. Det ska visst vara mer värme på gång men för oss är faktiskt vinden det viktigaste. Arbetet fortsätter hela den här dagen och även ett par dagar till.


Idag är det soligt och fint här i Kåge, skönt efter allt regnande under gårdagen.



Båten kommer in efter förmiddagspasset, hunden brukar vara först iland och lyfta på benet.



Sinnikka ger Sonar och Radar mat, det är uppskattat.


Dags att ge sig ut igen på vattnet. Det är lugnt inne vid hamnen men blåsigt längre ut där arbetet pågår.

Det är mitt i sommaren men solen har lyst med sin frånvaro här i Kåge idag. Det blåser rejält från nordväst och regnar till och från hela dagen.

Ute på båten arbetar Reino, Leif och Lauri (tolk) och hunden Sonar förstås. Vi hoppas att det ska blåsa mindre snart så att arbetet går lättare där ute. Inget har hänt under dagen men de fortsätter arbeta några dagar till.

Vädret är viktigt när vi ska söka. Det finns en norsk vädersida som vi tycker är tillförlitlig, den har stämt väldigt bra idag. Här är en länk till yr.no Skriv in den ort eller plats du vill söka på så kan du få en detaljerad rapport. Vi söker på Kågefjärden.


TV4 hittade hit även idag, de är verkligen på alerten.

Det är fortfarande svårt att förstå vad som har hänt. Marcus som var en livsnjutare av stora mått borde vara här nu. Njuta av sommaren och värmen.

Det har gått sex månader sedan den dag då han försvann. Ett halvt år. Saknaden förändras inte även om sorgen har olika ansikten. Vi kommer alltid att älska dig Marcus!


Sommaren 2007 på stranden. Som vanligt hade han sin Ipod med högtalare. (Linas bild)


Gullviksfjärden 19 juli 2008.

Igår fick vi besked om att Reino med flera från den finska stiftelsen Etsintaveenen ska komma nu på tisdag. Det känns bra att få den hjälp som de kan erbjuda, både sökhund och teknisk utrustning. Dessutom tar de sig tid att jobba några dagar.

Nu vet vi att det väntar några intensiva dagar och det sätter också igång tankarna. Den paus vi haft har gett ny energi men nu är det snart dags för ett nytt försök att hitta Marcus kropp. Vi vill göra det vi kan göra.


Strandråg i Gullvik.


Ulvö hamn, en plats där man kan koppla av.

Vi hoppas sommaren ger alla er tid för att hämta kraft. Det finns mycket energi i allt det vackra runt omkring oss. Det gäller att titta efter lite extra så ser man ännu mer.
För oss har den här veckan varit en välbehövlig paus men vi vet också att vi snart ska börja om med sökandet. Våra finska vänner, med Reino i spetsen, kommer nästa vecka till Kågefjärden. Då behöver vi vara tankade med kraft.


Vildväxande nyponros på stranden.


Det gäller att hitta tillbaka till barnet inom sig.

Havet och himlen ger ett lugn och förändras ständigt. Vi hittade en ram i vår stuga som passade så bra till Marcus foto, med hav och himmel och tillverkad av lillasyster med kompis för ett antal år sedan. På något sätt har just hav och himmel så mycket med Marcus att göra.


En ram med hav och himmel passar till Marcus foto.


Havet och himlen i några olika skepnader. Visst är sommaren kall här i norr, men ändå vacker.

Nu har vi jobbat de tre dagar som vi hade planerat tillsammans med Mikael och Andreas från Skelleftedykarna. Det har inte varit de bästa väderförhållandena man kan tänka sig men vi har ändå kunnat göra det som vi hade planerat att göra. Som ni förstår har vi inte hittat något nu heller. Varför ska det vara så svårt?

Vi får många olika råd om var vi ska söka, hur vi ska söka och om vi ska söka alls. Vi förstår att alla råd är givna av välmening men vi tror också att det är viktigt att följa den inre kompassen. Just nu behöver vi vila ett tag för att samla ny kraft.

Vi vill än en gång tacka alla som hjälper och stöttar oss på så många olika sätt. Det kommer in nya bidrag till Marcus minnesfond och vi ska skicka ett bidrag till den finska stiftelsen redan idag. De meddelar oss ett datum när de ska komma och hjälpa oss inom kort.


Några dagars vila ger också tid att tänka på allt som hänt. Det är viktigt att stanna upp.

Vid 18-tiden igår kväll klarnade det upp och regnet drog äntligen bort. Nu skulle vi undersöka fem platser mer noga med en undervattenskamera. Som tur var så blåste det inte alls och vi kunde därför se genom kameran vad som givit utslag på bildskärmen tidigare. Det var bland annat stockar, ett räcke från en båt, ett jordbruksredskap mm.

Arbetet fortsätter även idag under förmiddagen.

Eftersom sikten i vattnet fortfarande är mycket dålig fungerar det bättre att söka med sonar och kamera än att dyka. Kameran har en lysdiod som gör att det går att se föremål på 18-20 meters djup. Sonaren (ljudradarn) är oberoende av sikten i vattnet. Däremot är en dykares öga mycket beroende av sikten i vattnet.


Det fungerade bäst att använda roddbåt när de letade med undervattenskamera. Det gällde att ligga riktigt stilla på vattnet.


Andreas och Leif sökte med kamera ända till sen kväll.

Tanken var att vi idag skulle gå ut med öppen båt och kamera för att titta på några intressanta platser som märktes ut igår. Eftersom det regnar ordentligt får just den aktiviteten vänta. Kamerautrusningen tål inte regn. Vi fortsätter istället med sonaren och märker ut var vi ska leta vidare då regnet ger sig.

Ännu en käpp i hjulet, det här med vädret. Men inte ska väl ändå vädergudarna få bestämma detta.


Sent igår kväll såg det ut att bli en bra dag för arbete till sjöss. Vi packade båten med nödvändig utrustning och väntade på nästa dag. Tyvärr har regnet smattrat ända sedan morgonen.

Just nu pågår sökandet igen ute på fjärden. Mikael, Andreas och Leif har jobbat med detta under eftermiddagen. De kör båten fram och tillbaka över det aktuella området och märker ut de platser som de sedan ska titta närmre på med kamera. De har även möjlighet att dyka om det skulle behövas.

De kommer att fortsätta även i morgon och eventuellt också på torsdag med sitt arbete.


Idag är det gråmulet, 17 grader varmt och inte alls så blåsigt.

Då var allt klart för i morgon, tisdag. Vi ska göra ett försök att leta med Skelleftedykarnas båt som är utrustad med en sonar.

Vi har fått detaljerade uppgifter om var kustbevakningen sökte under förra veckan och fortsätter där de slutade, alltså mera österut. Det finns också en undervattenskamera med på båten, om något intressant upptäcks på bildskärmen som är kopplad till sonaren.


Igår morse stod det en blomma på stugtrappen. En omtänksam gest från en mamma som verkligen kan förstå vår saknad. Hon har själv förlorat en dotter.

 

Nu på tisdag kommer vi att få hjälp av de privata dykarna, bland annat Mikael och Andreas, för att fortsätta sökandet. Det aktuella området har blivit mindre eftersom kustbevakningen letat av en del av det.

De kommer att söka med ljudradar (sonar) från båt samt också pröva en undervattenskamera. Det ser inte ut att vara någon högsommarvärme på gång, men huvudsaken är att det inte blåser alltför mycket.

Planen är att de nu ska söka längre österut. Det blåste från öster och syd och polishundarna åkte i en båt mot vinden. Därför känns det viktigt att få söka i den riktningen.


En paus i sökandet är välbehövlig för att orka. Vi hämtar kraft i sommarstugan vid havet.

Det är nog fler än vi som tänker den tanken. Vad gör man nu? Ger man upp?

Vi har tänkt i många olika banor och vi har fått många olika råd. På den tiden när Estoniakatastrofen diskuterades som mest i massmedia fick alla anledning att fundera över hur man skulle ställa sig i en situation när en anhörig försvunnit i havets djup.
Jag tror aldrig att jag klarade av att tänka tanken fullt ut. Inte någon av mina nära och kära skulle väl kunna försvinna. Det går inte. Det är omöjligt.

Vi är egentligen inte så förvånade över att onsdagens sökinsats stannade vid en dag, vi var ganska förberedda eftersom det har hänt två gånger förut. Med anledning av tidigare erfarenheter hade vi redan förberett oss på fortsatt aktivitet.

Den finska stiftelse som varit här tidigare ska komma tillbaka. Tråkigt nog har deras utrustning gått sönder just nu och de kan komma först om ca 10 dagar.

Våra vänner i Skelleftedykarna har funderat på en del andra insatser inom kort. En hjälp som vi är otroligt tacksamma för och som vi snart kan berätta mer om.

Det finns ett inslag i TV4 även idag. Klicka på länken om du vill se det.


Sommarkväll på Bergskäret, längst ut i Kågefjärden. För oss är fjärden vår minnesplats.

Vi hade stora förhoppningar inför den här dagen men kände ändå en oro att kustbevakningen inte skulle få den tid de behövde. Alltid tråkigt när farhågor besannas. 

Personalen på kustbevakningen har gjort ett fantastiskt arbete med tanke på den begränsade tiden de fick av polisen. De är engagerade människor som arbetat ca 14 timmar på Kågefjärden idag.

Det är mycket svårt att förstå hur det här arbetet var planerat från den myndighet som äger ärendet, polisen. Sökhundar från Stockholm, 15 dagars väntan, kustbevakningen hitkallad för en enda dag. Vem hade tänkt igenom hela den planen och vad var syftet?

Kustbevakningens uppdrag var att avsöka området runt platserna där hundarna markerat. I huvudsak har området västerut avsökts samt även något österut. Med tanke på vindriktningen som var mest ostlig när hundarna markerade så borde det prioriterade sökområdet ligga helt österut - alltså ett område som fortfarande inte är avsökt.


Vi följde dagens arbete från stranden genom kikarsiktet.


Efter 14 timmars arbete börjar kustbevakningens personal att packa ihop.


Solen går ner och det är dags att åka hem. Vi tänker på Marcus med många ljusa tankar men den stora saknaden efter honom skär ibland som en eld i hjärtat.

Kustbevakningens personal från Härnösand är på plats i Kågefjärden. De började arbeta i morse och ca 9.30 satte de ner sin ROV i vattnet.

Det är människor med både erfarenhet och kunskap som arbetar med sökandet. Tråkigt nog har polisen bara gett dem en enda dag till sitt förfogande. Vi kan bara hoppas att deras arbete ger resultat under dagen.


Kustbevakningens stora båt är på plats i Kågefjärden. De kommer att söka i det aktuella området under den här dagen.

Nu har vi fått det bekräftat att kustbevakningen kommer hit i morgon och börjar söka med hjälp av en ROV. Det viktiga nu är att det får handla om ett område de får söka av, och inte att tiden begränsas alltför mycket av polisen.

Vi ska ta upp de bojar som vi satte ut tillsammans med dykarna för två veckor sedan. Kustbevakningen har redan lagt in koordinaterna på sina kartor, platserna där hundarna markerat.

Det kommer inte bli lätt att somna i kväll.


Det drog förbi ett åskväder nu i kväll. Väderutsikterna inför morgondagen ser bra ut iallafall.