marcusminnesfond

Under de två år och åtta månader som gått sedan Marcus olycka så har mycket förändrats, välts omkull, ändrats. Då jag ser på foton på honom kommer alltid den där overklighetskänslan. Kan det här verkligen vara sant? Hur kan denna levande person bara vara borta. Det vore förmätet om jag påstod att det går att förstå fullt ut.

Hur det än är så kommer nya vardagar, bemärkelsedagar, årsdagar eller som idag, den 20:e. Tankarna fylls med kärlek och värme då vi tittar på foton av Marcus. Det smyger fram ett leende mitt i den oändliga saknaden. Ett leende som kommer ur den tacksamhet över en så underbar tid vi fick tillsammans. En tid som vi mest av allt i världen hade önskat fått fortsätta.


Marcus uppe på hustaket, lugnt betraktande oss där nedanför.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Mitt hjärta söker efter dig i
andra människors ansikten
Det söker efter närheten i din famn
efter ömheten i dina ögon
efter värmen i dina skratt

Kunde jag finna allt som var
Du
Skulle jag skatta mig lycklig

Kunde mitt hjärta se dig
Om så bara för ett ögonblick
jag kände dina armar hålla mig hårt
Om så bara för ett ögonblick
jag mötte dina ögon
Om så bara för ett ögonblick
jag hörde dina skratt

Bara ännu en gång jag
ber

Skriven av Annett Duran och finns i hennes nya diktsamling "När själen dansar barfota".


Septemberkväll längst ut i Kågefjärden

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Det händer lite då och då att jag kan se en oro i andras ögon då samtalsämnena kommit att beröra något som har med Marcus att göra. En oro för att oroa mig, att på något sätt väcka en sorg eller skapa en obehaglig reaktion. Ett samtalsämne lämnas hastigt för att vi inte ska komma för nära den obehagliga sanningen.

Jag säger det utifrån mina egna tankar, och jag tror det också är många fler som upplevt nära förluster som kan hålla med om detta. Det allra skönaste och lugnaste för hjärta, tanke och själ är att få nämna även de nära man förlorat. Få nämna och prata om dem i naturliga sammanhang. Prata klart. Se sorgen och se all den underbara lycka som de gav oss. Det gör så mycket ondare att undvika samtal som berör dem man saknar.

Jag vet själv hur svårt det kan vara att ta upp smärtsamma samtalsämnen med andra. Det är med stor beundran och förundran jag inser att det finns så många modiga människor. Människor som ställer frågor, berättar och undrar. Det är med stor tacksamhet jag ser att så många vandrar längs vår väg och att vi kan ge varandra styrka.


September vid havet.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus