marcusminnesfond

Det finns stunder då jag kommer på mig själv med att vanka av och an och vänta. Den logiska delen av tankevärlden vet att ingen ska komma hem ikväll, vi väntar inga besök. Ändå väntar jag. En annan stund är varje sekund fylld av göromål, sysslor som ska göras eller umgänge med andra människor.

Det är ett gränslöst tomrum efter Marcus. Kanske väntar jag på att tomrummet skulle bli mindre? Då slår logiken till igen, inte kan ett tomrum efter någon man älskar bli mindre. Det blir bara förändrat i sina konturer.

Vi har saknat vår älskade Marcus i tre år och fem månader. En saknad som är oförändrad i storlek, men som får ett annorlunda innehåll allteftersom tiden går.

Ikväll är det mulet och grått ute. Då kommer ljusen för dig att synas alldeles extra.


Älskade Marcus, vi hoppas du har det bra där du är.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Helt plötsligt hade vi några dagars högsommarvärme över vårt land. Från att ha stretat i blåst och kyliga vindar kändes det som om vi begett oss till Medelhavet. En termometer som pendlade mellan 29-30 grader och till det ska läggas de ljusa sommarnätterna. Underbart!

I lördags när hettan började bli på gränsen till besvärande, fast man knappt vill säga så, så hade vi lyckan att befinna oss i sommarstugan vid havet. Vi fick ut båten och åkte bland annat till den ö dit vi åkt så många gånger förr om åren. Till den fina viken "där solen aldrig går ner".

Att få sitta där en varm sommarkväll är en lycka. Att vi lyckades fånga tillfället. Den underbara lyckan över att vara där blandas med saknaden efter alla de gånger vi var där som hel familj. Det känns som om det var nyss vi satt där alla tillsammans och grillade en medhavd middag. Jag känner varje sten, kommer ihåg var han satt, kommer ihåg då han tog båten och rodde ut på det stilla vattnet. Känner en oerhörd saknad och samtidigt en ödmjuk tacksamhet över att jag har så många vackra minnesbilder.


Den 11 juni på Vågön. Samma lilla båt, samma vik och samtidigt så annorlunda.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Jag har lagt ut den här dikten förut. Den är värd att läsas igen och den är gjord för just den här dagen.


Att läsas första juni

Var glad min själ, åt vad du har nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står, i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.

Kajenn



Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus