Hur vet du att du är älskad?
En av mina vänner frågade sin 15-årige son hur han visste att han var älskad. Han svarade att han alltid fick vara med och hjälpa till i köket. Det gjorde att han kände sig betydelsefull och älskad. Det behöver alltså inte handla om mer än så. Att få känna sig välkommen.
Några ungdomar i undersökningen var inte så säkra på att de var älskade. De kanske inte hade hunnit fundera så mycket på saken och hade inget givet svar.
En sak jag är övertygad om är att varje barn eller ungdom är älskad av sina föräldrar. Kärleken till ett barn är villkorslös och den tar aldrig slut.

Den kärlek man känner till sitt eget barn tar aldrig slut.
"Det här ska jag ta över"
Turordningen har blivit fel i vår familj. Det är fel på situationen. Vi ska dag för dag öva oss på att hantera en felaktig situation. Kommer det att gå? Vi har inget val eftersom vi vill fortsätta att leva.
Det är inte farligt att leva med sin sorg. Det är nog farligare att låtsas som om sorgen inte fanns.

Stugan en solig sommardag.
Vatten - vackert men också riskabelt
För ett tag sedan hade vi en diskussion med några nära och kära ungdomar angående att åka gummibåt i Skellefteälven. "Inte alls bra", sa vi. "Nu är ni överdrivet rädda", sa ungdomarna till oss. Har vi drabbats av katastroftänkande? Kanske är det så men vi vill ändå hävda att det är livsfarligt att åka gummibåt (av lekmodell) i älven.
I Umeå hände en tragisk olycka förra veckan då ungdomar åkte gummibåt i älven. Du kan se ett nyhetsinslag här.

Luleå skärgård 26 juli.

Stockholm 28 juli.
Sommar - tid för att hämta kraft
För oss har den här veckan varit en välbehövlig paus men vi vet också att vi snart ska börja om med sökandet. Våra finska vänner, med Reino i spetsen, kommer nästa vecka till Kågefjärden. Då behöver vi vara tankade med kraft.

Vildväxande nyponros på stranden.

Det gäller att hitta tillbaka till barnet inom sig.
18-års presenten
När Marcus fyllde 18 år, den 11 januari, hade hans kompisgäng skramlat ihop pengar och köpt en hamster, bur och andra praktiska tillbehör. Marcus döpte hamstern till Silver Fang (huggtand) och grabbarna försäkrade att det var en liten pojkhamster. Namnet passade bra tyckte vi och hamstern var dessutom bra på att bitas.
Efter Marcus olycka tyckte vi synd om den ensamma lilla hamstern. Han behövde en kompis där i buren så det inhandlades en annan liten pojkhamster.
För ett par veckor sedan kom det ynkliga och späda pip från buren. Silver Fang visade sig vara en mamma till fyra små hamsterungar.
Så nu ni grabbar, se upp när ni har födelsedag...

Silver Fangs fyra ungar som snart är på väg att flytta. Joel blir först ut som husse.
Fysisk aktivitet
Det är nog ändå så att han hade helt rätt vår doktor. Det hjälper att röra på sig och få fart på pulsen, man kan till och med få igång tankeverksamheten när svetten lackar. Det är väl värt att prova.
Idag ska vi få besked om när polisens sökhund kan komma hit till Skellefteå. Den finns stationerad i Östersund. Det vore verkligen bra om den kunde komma hit ganska snart.

Under dagens promenad (i 7 grader och regn) hittade jag en bukett Förgätmigej.
De står nu i en vas bredvid Marcus foto.
Om det kan hjälpa en enda människa
Det är så vi tänker just nu. Om bara en enda människa börjar prata med någon annan om sin sorg. Om bara en enda människa får möta ökad förståelse från sin omgivning. Då har reportaget i Norran fyllt en viktig funktion.
När man får prata om vad som hänt, med människor man litar på, blir sorgen lättare att bära. Det är viktigt att våga ta hjälp av andra människor.
Du kan läsa en del av reportaget på den här länken.
Två dykare, som anlitats av polisen, har sökt under kajen idag. De har avslutat arbetet, utan resultat.
Bilden togs i lördags av Norrans fotograf Jeanette Lövgren och Bo Fuhrman skrev texten i reportaget. Tack till er för visad förståelse och respekt!
The Way of the Ninja
Vi har varit på dansföreställning i kväll på Nordanå. Lillasyster Martinas dansgrupp kom in till välkända Ninjatoner, klädda som Ninjas. Dansläraren från Piteå hade kommit med förslaget. Han visste inget om det här.
Vi kan nog säga att hjärtat slog lite extra till de här tonerna.

Martinas dansgrupp framför Ninja Terminator på Nordanå.
Och fjärden är ändå vacker
Vi har kört runt med båt nu i kväll och kan bara konstatera att vi ändå kan älska havet. Konstigt nog.

Solen på väg ner i väst. Vi är utanför Gullsand.

Mellan Bastuholmen och Billören.

Inne i småbåtshamnen vid midnatt.
Kan havet vara en gravplats?
Många gånger i historien har havet varit en gravplats. Det är ett stort antal sjömän som fått sin sista vila i havens djup.
När man begravt någon i havet har man gjort det aktivt, utfört en ceremoni och sänkt den avlidne i havet.
Det finns många som vill att anhöriga ska sprida deras aska för vinden när de inte längre lever, gärna ut över havet. Också en aktiv handling.
Marcus är försvunnen i havet. Ingen har sett honom förolyckas, ingen har hittat honom. Det känns nödvändigt med en bekräftelse på vad vi redan vet. Det känns också nödvändigt att få ta hand om hans kropp på ett värdigt sätt. Att få utföra en aktiv handling.
En vy ut över Bredviksfjärden. Inte så långt ifrån platsen där Marcus hjälm hittades.
Havet är kallt
Eftersom det varit så kallt under maj månad så har vattentemperaturen inte stigit nämnvärt. Det är inte heller så många som sjösatt sina båtar men det kan bli ändring nu redan till helgen. Båtklubben har den första sjösättningen nu på lördag.

Längst ute i Kågefjärden mot Bergskäret.
Marcus skulle ha varit först att gratulera
Det är mycket som kommer att hända nu framöver när det gäller aktivitet på och runt omkring havet. Båtar ska sjösättas, bryggor ska i och många flyttar ut till sina sommarställen. Det blir så många fler ögon som kan se ut på vattnet.
Här hemma har vi firat en födelsedag. Det är lillasyster Martina som fyller 17 år. Marcus skulle ha varit först att gratulera, för honom var födelsedagar mycket viktiga. Särskilt Martinas. Han missade aldrig att köpa en present till henne.

Det är inte alltid lätt att mötas
Av någon anledning så är det första mötet det allra svåraste. Har man en gång träffats så är det första steget taget och det är så mycket enklare nästa gång.
En sak är säker, det är inte farligt att gråta. Sorg är ingenting annat än kärlek och saknad efter en person man vill ha hos sig. När tårarna kommer så är det ju bara ett tecken på sorg, som är just kärlek och saknad.

I lördags tände vi ljus i Uppsala domkyrka för vår Marcus.
Det blev plötsligt en stund då jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Det var nästan så att känslan av glädje gjorde sig påmind.