Nyheter får annan innebörd

Innan livet vände, den 20 januari, så läste vi nyheter i tidningen eller på webben på ett sätt. En nyhet vi läser idag kan få en helt annan innebörd. Jag tänker på olyckor där någon har dött.

Idag läste jag om en 24-årig man som dött i en trafikolycka i Boden. En kort notis på Norrans hemsida. En total katastrof för alla som finns runt den 24-årige mannen. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kompisar, grannar osv. Nu börjar den ofattbara tiden för alla dessa människor, en tid man bara vill slippa finnas i.

Det enda vi kan önska dessa anhöriga i Boden är att de har en krets av människor runt omkring sig som kan visa äkta medkänsla. Det är det enda som hjälper.


Höstens sista ros? Fotograferad den 13 oktober med Kågefjärden i bakgrunden. 

Det gör skillnad

Det gör skillnad i livet att ni finns. Att vi kan läsa så fina kommentarer, t ex dikten vi fick i förra inlägget. Vilken omtanke! Skulle verkligen önska att vi kunde svara alla som hör av sig personligen men det måste bli så här istället. Tack för er uthållighet som hjälper oss framåt, steg för steg.

Vi fick en fråga härom dagen: Vill ni att man ska läsa upp Marcus namn i kyrkan under Allhelgonahelgen? Under den helgen läser man upp namnen på alla som har dött i församlingen under året. Marcus namn fanns inte med på listan eftersom vi fick avslag från Skatteverket på vår ansökan om dödsförklaring.

Det gör skillnad att det finns en präst och människa som Mats. Han tänker efter hur det egentligen är och kliver en bit ifrån byråkratiska regler. Det är klart att vi vill att de ska läsa upp Marcus namn tillsammans med de andra som lämnade livet på jorden.


En ros till er alla som gör livet varmt och gott!

5 oktober

Nu märks det att hösten är här på allvar. Det tjuter av vinden utanför fönstret och regnet har smattrat mest hela dagen. Mörkt är det också. Vi är nog en och annan som funderar på om billyset verkligen fungerar, ljuset försvinner ju bara ner i asfalten.

Om inte hösten blir allför regnig så brukar sikten i Kågefjärden bli betydligt bättre än den var under våren och sommaren. Då kan det hända att vi får hjälp med nya dykningar i de mest aktuella områdena. Vi har några platser som är markerade efter dagarna med Molander och dykarnas båt.

Hoppet om att hitta Marcus kropp finns kvar, om än med en realistisk syn, för det är ju ändå så att det problemet är ännu inte löst. På det stora problemet, att Marcus är borta från oss här på jorden, finns ingen lösning vi alls kan påverka.


Det syns på havet att det är höst, färgen blir mörkare och får en gråare nyans.

Oktober

Höstrusk och regn. Men det var väldigt länge sedan det regnade något alls här. Säkert behövs det.

När vi tittade igenom några bilder från Minneskvällen tänkte vi också på en låt vi spelade i kyrkan. Den låten var väldigt nära förknippad med Marcus och nu kan vi lyssna på texten gång på gång. Han spelade den ofta själv.

Hear You Me
Jimmie Eat World

There's no one in town I know
You gave us some place to go
I never said thank you for that
I thought I might get one more chance

May angels lead you in...

(Lyssna på låten på den här länken)


En vanlig vardag för något år sedan. Det känns obegripligt idag att vi kunde irritera oss över att det var svårt att komma ut med bilen. Vilken bagatell.

Länkar

Det är lätt att man känner sig helt ensam i världen när man drabbats av sorg i familjen. I vårt fall skulle jag önska att det inte fanns någon annan som varit med om eller kommer att vara med om att förlora ett barn. Det är så fel på turordningen. Det ska inte vara så här.

En fördel med Internet är ändå att vi kan få möjlighet att knyta kontakt och lära oss av andras erfarenheter. Andra som har samma eller liknanade oönskade erfarenheter. Tragiskt nog så är vi inte den enda familjen som drabbats.

Längst ner till höger i bloggen har jag börjat lägga in länkar till andra sidor. Det är både till organisationer och till privata minnessidor. Det är bara början på en länksamling. Vi tar gärna mot förslag på fler länkar som passar in i sammanhanget.

´
Några rönnar med praktfull höstskrud. Än har inte allt blåst bort


Den kallas Zebragruppen

Under april månad i år förlorade en god vän till oss  sin man och deras barn sin far. Förlusten är enorm.
Så går månaderna och vardagen knackar på, det är dags att komma igen på skola och jobb.

"Sorg måste bearbetas", säger vår vän och hon har så rätt. I den del av landet där hon bor erbjuds både hon och hennes barn samtalsstöd i grupp av kommun och landsting. Det är en självklarhet där. Tyvärr finns inga sådana erbjudanden i vår kommun. Konstigt nog ingenting. Vi som troget betalat vår skatt.

Här i Skellefteå ordnar kyrkan samtalsgrupper vid behov, men alla är väl inte med i kyrkan...

Den grupp som ungdomarna i Uppsala deltar i kallas för Zebragruppen. Varför? Därför att sorgen är svart den ena dagen och vit den andra. Den bildar ett randigt mönster.

Det finns bra läsning om hur man kan hantera sin förlust, både för unga och äldre. Här är en användbar länk där du kan hitta böcker som tar upp barn och ungdomars sorg. Rädda barnen 
Många av böckerna finns naturligtvis också på biblioteken. 

Några andra boktips kan du hitta här.


Höst vid Skellefteälven.

Allting har en början

Allting har en början, allting har ett slut.
Man vet aldrig hur nästa dag ser ut.
Ena dagen lycka, ena dagen sorg
men alla fina minnen vi samlar
i våra hjärtans minnesborg.

Så börjar en vers som vi fick av en nära och kär vän. Jag vet inte vem som skrivit versen eller var den finns att läsa, bara att den kom till oss för att vår vän tänker på vad som hänt Marcus och för att hon bryr sig om.

Det är så sant att vi inte kan veta vad som händer nästa dag, men vi kan inte gå omkring och tänka det värsta. Det skulle bli olidligt.

Vi brukar tänka att vi ska göra något bra av just den här dagen och tänka på något om Marcus som får oss att le. Det är faktiskt inte så svårt att komma ihåg glada stunder med honom. Han hade många. På så vis var han en lyckans ost.


En sommar har också ett slut, även om värmen gjorde comeback. Men nog syns det ändå att det är höst i strandrågen. Och visst är den vacker hösten, den som nyss har börjat.

11 september

Dagens datum lämnar nog ingen oberörd. Vi tänker både på terrorattacken i New York och mordet på Anna Lindh. Det är sju år sedan tvillingtornen i New York brakade samman men visst kommer vi ihåg situationen då vi fick reda på vad som skedde. Samma sak gäller nog också när vi fick beskedet om att Anna Lindh hade dött. Vi kan komma ihåg den stunden som om den hade hänt alldeles nyss.

Datum som innebär en stor förändring för oss personligen eller för en stor allmänhet får en helt annan innebörd. Många andra datum bara passerar förbi.

När man förlorat en människa man älskar får flera datum stor betydelse, födelsedagen, dödsdagen, begravningsdagen, eller som för oss minnesstundsdagen.

I fjol hade Marcus nedräkning till 18-årsdagen. Den 11 september var det 4 månader kvar till denna stora dag. En annan siffra som vi alltid kommer att lägga märke till i almanackan är 20. Varje månad.


En bild från Långnäsudden, inte så långt från platsen där hjälmen hittades.

Lördag 6 september

Det är ett strålande fint höstväder här i Skellefteå idag. Vi har ändå flyttat de planerade sökdagarna framåt några dagar eftersom all utrustning för sökning inte fanns tillgänglig just nu. Vi siktar på att börja efter nästa helg och jobba ett par dagar med detta.

Alldeles nyss fick vi ett telefonsamtal om att några personer varit ute vid Långnäsgrundet, i närheten av platsen där hjälmen hittades. De hade sett något ute på vattnet som såg ovanligt ut och gav sig ut med båt för att titta lite närmre. Det visade sig vara en död säl. Vi förstår att många fortfarande är engagerade och spanar lite extra så ofta de bara kan.



Kåge hamn med sågen och E4:an i bakgrunden.

Så olika

"Jag säger som det är och berättar för andra", säger en av våra vänner. "Det är helt och hållet en sak för oss i familjen", säger en annan. "Jag blir så otroligt arg", säger en tredje. Alla pratar om samma sak, en förlust och sorg efter en kär familjemedlem.

Det finns nog lika många sätt att sörja på som det finns människor. Inget sätt är mer rätt än något annat. Det är så olika och ändå så lika.


En brasa i höstmörkret. Det finns en likhet mellan eld och vatten, det fångar blicken långa stunder.

Vill ni prata om honom?

Det händer ibland att vi får frågan om vi vill prata om Marcus. Frågan är ställd av ren omtänksamhet, en undran om man vill prata om Marcus och hans olycka eller om det bara blir jobbigt och mycket rivs upp.

Jag tror alla föräldrar vill prata om sitt barn och vad de har gjort. Precis så är det för oss också. Vi vill också prata om våra barn, om vad de har gjort, hur de var som små osv. Det känns så viktigt att hålla alla minnen vid liv. Kanske ännu viktigare när ens barn inte lever längre.

Det som känns allra mest fantastiskt är när någon berättar en händelse vi inte har hört om förut. Det är som att få en fin present.


Solen går ner den första september över Vikbotten.

Sista augusti

Augusti är enligt almanackan en sommarmånad men nu går vi in i september och känner oss rätt säkra på att sommaren är slut. I morse var det inte mer än 6-7 grader ute. Hösten är här, med allt vad det innebär. Arbete, skola och studier är igång och ska fungera. I allafall. Även om tankarna ofta glider iväg. Visst fanns det stora förhoppningar på sommaren som gick t ex att det varmare vattnet skulle hjälpa till i sökandet.

Troligtvis kommer vi att genomföra ett par dagars sökande i Kågefjärden nästa helg. Som vanligt är vädret en viktig faktor för att det ska vara genomförbart. Framför allt handlar det om vindstyrkan. Det handlar också om att samla ork till att ta itu med allt det praktiska.



En dag i taget, brukar vi tänka. Om man försöker göra något bra av varje dag så blir sorgen lättare att bära. Den här helgen var svampplockning glädjeämnet.



En hälsning från Finland

Nu i kväll fick vi en hälsning från Reino och Sinikka i Finland. Vår vän, och tolk, Evald ringde och berättade vad de gör nu. De har hittat en människa sedan de var här sist och för tillfället är de på ett uppdrag i norra Finland och letar efter en man som drunknat i närheten av en bro. Det är ständigt arbete för dessa människor och det måste vara meningsfullheten i att hjälpa andra som är hela drivkraften.

Reino har nu hittat 106 människor som drunknat. Det innebär att 1000-tals anhöriga och vänner har fått ett svar och ett avslut på frågan om var kroppen finns.

Om du vill stödja deras arbete kan du klicka på den här länken. De arbetar helt ideellt och resurser behövs.


Sommaren går mot sitt slut och enbären får sin blå färg. Så mycket är sig likt och ändå inte.

Samtalsgrupp i Skellefteå

Nu på lördag kommer det en annons i Norran om att det ska starta en samtalsgrupp i Skellefteå. Den är tänkt för föräldrar som förlorat tonårsbarn, eller äldre barn. Hoppas att alla som behöver den här gruppen ser annonsen. Hoppas de kan få reda på det på annat sätt om de inte läser tidningen. Om du känner någon som förlorat sitt barn: Berätta!

Om du vill veta mer, skriv till oss på [email protected]

Det är många som berättar om hur viktigt det är att prata om sin sorg, skriva om sin sorg eller om man vill uttrycka den på något annat sätt. En samtalsgrupp där alla har ett gemensamt problem kan vara ett bra sätt att bearbeta sorgen. Det blir nog inte lätt att gå dit första gången, kanske lättare den andra...


Kvällsljus över Gullviksfjärden i slutet av augusti.

Att hålla ut

När ett problem har uppstått brukar man vanligtvis beta av en bit i taget och på så vis blir problemet mindre och mindre. Detta gäller inte för oss nu. Vi kan göra en mängd olika handlingar men det hjälper oss ändå inte att få Marcus tillbaka i livet. Problemet är detsamma.

Vi måste hålla ut och så småningom anpassa oss till den nya situationen i familjen. Det tar tid, mycket tid. Och det är viktigt att det får göra det. Genvägar kan vara förrädiska.

Den uthållighet som vi möter från alla människor runt omkring oss är enormt värmande. Ett telefonsamtal, en kram, ett förslag om att gå på bio, ett besök i bloggen, en kommentar mm. Listan kan bli lång. Det är det som gör att vi håller ut.

Människor som hamnar i en krissituation tar sällan egen kontakt med andra. Det initiativet ryms inte i en överfull hjärna. Om man möts av människor som tar kontakt och som håller ut, vilket vi har gjort, så får man de bästa tänkbara förutsättningarna att hitta tillbaka till meningsfullheten igen.

Tack för att ni finns!


Så småningom kommer vinden. Håll ut!

Från minut till minut

"Det kan växla från minut till minut", sa en av Marcus kompisar härom dagen. Det stämmer så bra. Ena stunden tänker vi på allt möjligt annat, och nästa minut finns Marcus tillbaka i våra tankar. Så är det nog också för många av hans och våra vänner. Tankarna sköljer över en ibland och då är det bra att det finns så många fina stunder att minnas. Så många glada minnen.

Nu är det fyra veckor sedan vi var vid Kågefjärden sist. Vi vet att många, många människor har varit där och åkt båt, badat eller bara tittat ut över vattnet. Många, många har tittat lite extra ut på vattnet i hopp om att hjälpa oss att hitta Marcus kropp.

Vi har funderat på några dagars sökande igen om några veckor med hjälp av sonar och kamera. Vi har fått erbjudande om hjälp av våra dykarvänner. Det är nog som finske Reino sa. Man har större chans att hitta om man söker, men man kan inte söka hela tiden.


Åsynen av vatten är vilsam för blicken. Den här lilla sjön utanför Skellefteå heter Strå. 


En påminnelse om ett tidigare beslut

Efter ett par veckor av vila och eftertanke över allt som hänt blev vi raskt kastade tillbaka i den byråkratiska verkligheten. Som vi tidigare berättat så fick vi avslag den 16 april på den ansökan om dödsförklaring som vi hade skickat in till Skatteverket. Motiveringen var att det inte var sannolikt att han avlidit i skoterolyckan. Vi känner oss frågande.

En försvunnen person räknas inte som död förrän man fått en ansökan om dödsförklaring godkänd. Vi fick avslag.

Idag fick vi ett brev från Pliktverket om att Marcus ska infinna sig för mönstring nu i september. Om man uteblir från mönstringen kan man bli åtalad och dömd till böter.

Eftersom vi inte kan ansöka igen om en dödsförklaring förrän nästa vår förstår vi att det kommer att ramla in fler brev av den här kalibern. Det är inte lätt när man inte passar in i de vanliga mönstren och det är definitivt inte roligt.


Det saknas någon vid vårt bord.




PS
Marcus hamster Silver Fang, som visade vara en produktiv moder (?!?), har sex barn som är leveransklara nästa vecka och sex åtta (vi hade räknat fel) nya vecka 40. Välkomna med beställningar!

Ljudet av hav

Vi har förmånen att både somna och vakna till ljudet av hav. Vågor som rullar in över stranden. Det är ett rogivande ljud och sömngivande. All spänning och oro som satt sig mellan skulderbladen det senaste halvåret kryper fram och skapar en enorm trötthet. Jag tror att det går att sova hur mycket som helst.

Den tid som gått sedan Marcus försvann är bara en början på en evigt lång tid. Du saknas vid vårt bord varenda dag Marcus. Det känns ibland som vi går och väntar på att den här onda drömmen ska ta slut.


Vågorna rullar in med ett sövande ljud. Konstigt nog kan havet lugna.

Var tar vi vägen sedan?

Vi lever oftast ganska långt ifrån döden i vårt samhälle. De som är gamla och sjuka lever sällan tillsammans med sina släktingar som man gjorde förr. Förr i världen var döden en del i vardagslivet, den fanns med på ett naturligt sätt. Det är den inte nu.

I den lokala tidning som vi läser på sommaren, ÖA, läste jag härom dagen en krönika som bland annat handlade om livet efter döden. Författaren skrev om de männiksor som varit i dödens gränsland, de som återupplivats i sista stund. Människor som upplevt döden brukar ge en beskrivning på ljus, värme och hemkomst. De brukar också helt och hållet förlora sin rädsla för att dö. Ofta får de en ny syn på allt som de tidigare tog för självklart.

Det känns bättre att få tänka dessa positiva tankar om döendet när den kommit till vår egen familj. Tänk att inte alls vara rädd för att dö och samtidigt känna en ny uppskattning för allt som finns här i livet. Tänk att få vara trygg med att det blir bra dit man kommer. Sedan.


Små ting att uppskatta. Strandärt i solljus.


Solnedgång i augusti.

Några sommarbilder

Om det är möjligt att välja mellan det som slukar energi och det som tillför energi bör man naturligtvis välja det senare. Det bästa här i världen är gratis, sa någon klok tänkare. Det vackraste i världen finns i naturen kan vi tycka. Det riktigt sprakar av energi och ger mycket ny kraft.


Vågön med  sin röda granit.


Citronmeliss som växer så det knakar.


Fjärilar i solskenet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0