Nyårsafton 2010
Årets sista dag. I morgon nästa års första. Ett år blir ett annat eftersom vi människor i den här delen av världen har valt att mäta tiden på så vis.
Ute vid fågelbordet pågår en kamp om maten för de små talgoxarna. De kommer också bli varse om att vi människor mäter tiden då de förmodligen kommer att bli väckta ur sin frusna nattsömn vid tolvslaget. Vi bor mitt i ett bostadsområde där fyrverkerierna brukar dåna på nyårsnatten.
Men är det egentligen ett markant avbrott från det gamla och något nytt börjar? Naturligtvis beror det på hur vi själva förhåller oss till den saken. Som så mycket annat.
Det viktigaste är nog att vi skruvar våra förväntningar till den nivå där vi själva befinner oss. För högt ställda förväntningar kan skapa stora besvikelser, för lågt ställda kanske gör att vi tappar bort vår nyfikenhet.
Det jag mest av allt önskar av det kommande året är att inga meningslösa olyckor eller svåra sjukdomar ska drabba människor som befinner sig mitt i livet. Att inga fler familjer ska förlora en ung och livsbejakande människa. Inga fler smärtsamma avbrott.
Vill också önska er alla en fin nyårsafton!
Ett markant avbrott mellan is och vatten. Samma innehåll men i olika form.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vänners omtanke
Bilderna här nedan skulle kunna vara vilka som helst. Vi har mängder av bilder från Kåge hamn, av tända ljus marschaller eller ljuslyktor som svävar iväg. Varje gång vi är där så kommer en känsla av högtidlighet och en stor längtan efter Marcus som fattas oss så mycket. Fotona blir kanske ganska lika men var och en av dessa stunder är ändå unik. Sorgen blir inte mindre men den omformas i tidens process.
De här fotona är alldeles särskilt fina tycker vi. De är från julafton 2010 då vi befann oss i Skåne tillsammans med våra släktingar. Tankarna gick till de ljus vi tänt ute vid hamnen innan vi åkte. Brann de fortfarande? Hade de snöat över?
Under julaftonen samlades några av Marcus goda vänner och tände sina ljus för honom där ute. De skickade iväg några ljuslyktor och skickade sedan sina foton till oss. Det är så fantastiskt värmande att se detta.
Tack alla fina, underbara ungdomar!!
Marcus vänner samlas på julafton ute vid Kåge hamn.
En hälsning upp mot en blå julaftonshimmel.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
De här fotona är alldeles särskilt fina tycker vi. De är från julafton 2010 då vi befann oss i Skåne tillsammans med våra släktingar. Tankarna gick till de ljus vi tänt ute vid hamnen innan vi åkte. Brann de fortfarande? Hade de snöat över?
Under julaftonen samlades några av Marcus goda vänner och tände sina ljus för honom där ute. De skickade iväg några ljuslyktor och skickade sedan sina foton till oss. Det är så fantastiskt värmande att se detta.
Tack alla fina, underbara ungdomar!!
Marcus vänner samlas på julafton ute vid Kåge hamn.
En hälsning upp mot en blå julaftonshimmel.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Julen 2010
Juldagarna har varit så fina, med god mat, gemenskap och många upplevelser. Det känns ändå skönt att de har varit, inte ska komma. Det finns alltid en anspänning hur julen ska kännas, när inte alla är med. Glad att vi har så många i kring oss.
Här är några av bilderna från vår fina jul.
Ljuslyktorna som vi tände inför julen och som fått lysa under dessa dagar.
Julbord med nära och kära släktingar.
Martina ute vid Åhus brygga på juldagen.
Julens finaste julklapp, släkten har utökats med en liten gosse. Marcus kusinbarn.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Här är några av bilderna från vår fina jul.
Ljuslyktorna som vi tände inför julen och som fått lysa under dessa dagar.
Julbord med nära och kära släktingar.
Martina ute vid Åhus brygga på juldagen.
Julens finaste julklapp, släkten har utökats med en liten gosse. Marcus kusinbarn.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år och elva månader
Det är så svårt att förstå att Marcus varit borta från oss så länge. Två år och elva månader. Att dagarna fortsätter att gå, årstider kommer och går, högtider kommer och passerar. Högtider som inte kan innehålla samma glädje som förut men envisas med att komma ändå. Julen kan inte innehålla samma hopp och förväntan som tidigare, men vi gör alla vårt bästa för att ge den mening ändå. Vi hjälps åt.
Igår kväll satt vi tillsammans med några av Marcus nära vänner och fikade. Pratade om livet som pågår nu och om möjligheter i framtiden för ungdomarna. Det är härligt med deras berättelser om egna lägenheter, jobb och upplevelser på resor. Jag kan inte heller låta bli att undra hur Marcus tillvaro skulle sett ut. Saknar så de berättelser han aldrig fick berätta. De skulle med all säkerhet varit många.
Något jag också är övertygad om är att han skulle jublat i förtjusning över all snö. Vilka möjligheter!
Marcus på sin snowboard i Kåbdalis vintern 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Igår kväll satt vi tillsammans med några av Marcus nära vänner och fikade. Pratade om livet som pågår nu och om möjligheter i framtiden för ungdomarna. Det är härligt med deras berättelser om egna lägenheter, jobb och upplevelser på resor. Jag kan inte heller låta bli att undra hur Marcus tillvaro skulle sett ut. Saknar så de berättelser han aldrig fick berätta. De skulle med all säkerhet varit många.
Något jag också är övertygad om är att han skulle jublat i förtjusning över all snö. Vilka möjligheter!
Marcus på sin snowboard i Kåbdalis vintern 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Snö i massor
Den här vintern skulle Marcus ha älskat. Vi har snö i massor och det bara fortsätter att vräka ner. Plogbilarna kör i skytteltrafik och vi skottar uppfarten flera gånger om dagen. Kanske slipper det ut en och annan suck över det eviga skottandet också.
Marcus tyckte om att åka snowboard, slalom och att köra sin egen skoter. Hans sista vinter var det knappt någon snö alls och nu har de två senaste vintrarna givit oss mer än nog av den varan. Han borde få vara här nu, få uppleva och fått njuta. Det är mer än fel att det är så här.
Jag har under den tid som gått sedan olyckan försökt sträva efter någon eller några positiva händelser eller tankar varje dag. Det kan bära upp och ge ny energi. I kväll kommer några av Marcus vänner hit och julfikar hos oss. En härlig tanke att tänka!
Vår katt Sigge har spårat upp en gång ut till fågelborden.
Vi försökte skotta upp en gång till lyktorna ute vid hamnen. Den har nog redan snöat igen.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Marcus tyckte om att åka snowboard, slalom och att köra sin egen skoter. Hans sista vinter var det knappt någon snö alls och nu har de två senaste vintrarna givit oss mer än nog av den varan. Han borde få vara här nu, få uppleva och fått njuta. Det är mer än fel att det är så här.
Jag har under den tid som gått sedan olyckan försökt sträva efter någon eller några positiva händelser eller tankar varje dag. Det kan bära upp och ge ny energi. I kväll kommer några av Marcus vänner hit och julfikar hos oss. En härlig tanke att tänka!
Vår katt Sigge har spårat upp en gång ut till fågelborden.
Vi försökte skotta upp en gång till lyktorna ute vid hamnen. Den har nog redan snöat igen.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tystnaden
Dagarna är fulla av ljud, både ljud vi lyssnar till och ljud som vi knappast registerar. När tal, musik eller motorljud tystnar kanske vi uppmärksammar t ex fläktljud eller trafikbrus i fjärran.
Då en grupp människor möts kan taltiden ibland inte ens räcka till för alla, och kanske känns det till och med en smula obekvämt om tystnad uppstår. Några börjar skruva på sig och fyller hellre ut tomrummet än att vänta in vad någon annan skulle vilja berätta.
Det är mycket sällan jag upplever tystnad tillsammans med en grupp människor. Igår kväll samlades föräldrar och syskon till ungdomar som mist livet till en ljuständning inför julen. Vi tände ljus för dem vi saknar under en ordlös stund tillsammans. Ur högtalarna hördes musik vi tillsammans valt och som betyder mycket för oss. Det behövdes inga ytterligare ord då vi fanns där av samma anledning. Inga förklaringar, inget förtydligande.
Det är en mäktig känsla att någon gång vara samlade under tystnad och känna att tystnaden inte alls är farlig.
Juleljus tända av kärlek.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Då en grupp människor möts kan taltiden ibland inte ens räcka till för alla, och kanske känns det till och med en smula obekvämt om tystnad uppstår. Några börjar skruva på sig och fyller hellre ut tomrummet än att vänta in vad någon annan skulle vilja berätta.
Det är mycket sällan jag upplever tystnad tillsammans med en grupp människor. Igår kväll samlades föräldrar och syskon till ungdomar som mist livet till en ljuständning inför julen. Vi tände ljus för dem vi saknar under en ordlös stund tillsammans. Ur högtalarna hördes musik vi tillsammans valt och som betyder mycket för oss. Det behövdes inga ytterligare ord då vi fanns där av samma anledning. Inga förklaringar, inget förtydligande.
Det är en mäktig känsla att någon gång vara samlade under tystnad och känna att tystnaden inte alls är farlig.
Juleljus tända av kärlek.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Dela erfarenheter kan vara en framkomlig väg
Enligt Dagfinn Winnje, forskare, doktor och specialist vid Psykologiska fakulteten för klinisk psykologi vid universitetet i Bergen, är samtal med andra en god väg till självhjälp i kritiska situationer. Samtal med andra som upplevt liknande händelser.
Föräldraföreningen Febe finns bland annat här i Skellefteå. Vi är alla föräldrar som mist barn, vi är inga specialister men har många gemensamma erfarenheter. Vi träffas regelbundet och delar de upplevelser vi haft och de vägar som kan vara möjliga att finna framåt. Vår förhoppning är att alla som önskar och upplevt den svåra förlusten av ett barn, ska få vetskap om att vi finns. Läs också på www.febe.net
Ett par gånger varje år ger föreningen ut sin egen tidning. Du kan läsa det senaste numret om du klickar på den här länken: Febe-bladet nr 2 2010
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Föräldraföreningen Febe finns bland annat här i Skellefteå. Vi är alla föräldrar som mist barn, vi är inga specialister men har många gemensamma erfarenheter. Vi träffas regelbundet och delar de upplevelser vi haft och de vägar som kan vara möjliga att finna framåt. Vår förhoppning är att alla som önskar och upplevt den svåra förlusten av ett barn, ska få vetskap om att vi finns. Läs också på www.febe.net
Ett par gånger varje år ger föreningen ut sin egen tidning. Du kan läsa det senaste numret om du klickar på den här länken: Febe-bladet nr 2 2010
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kallt
Det är kallt här hos oss, minus 19 grader nu ikväll. Snön har legat i flera veckor och det är troligt att vi har en lång vinter framför oss. Jag tänker ofta på hur isarna fryser till numera, något som jag sällan ägnade en tanke för några år sedan. Hoppas att de ska bli starka och säkra så inga olyckor sker.
Det finns fortfarande inga krav på iskunskap då man tar skoterkort. Med tanke på att de allra flesta skoterförare ofta kör på isar så är det mycket märkligt. Isar är plana och fina och naturligtvis är det lockande att ta en runda där. Det borde stå en skylt med texten: "Isdubbar, kastlina, flythjälpmedel och sällskap" på varenda inregistrerad skoter. Det går naturligtvis aldrig att gardera sig mot allt, men kunskap, medvetenhet och utrustning ger väsentligt bättre förutsättningar.
Vår förhoppning är att vi ganska snart kan börja sprida information om god säkerhet genom Marcus minnesfond. En olycka är alltid meningslös, men kanske kan ändå något med mening ta sin utgångspunkt där. Döden är definitiv och går inte att förändra, men synen på hur man kan utöva sina intressen på ett säkrare sätt är möjlig att omvandla till en ny.
Fackeldans i iskall vinterkväll.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det finns fortfarande inga krav på iskunskap då man tar skoterkort. Med tanke på att de allra flesta skoterförare ofta kör på isar så är det mycket märkligt. Isar är plana och fina och naturligtvis är det lockande att ta en runda där. Det borde stå en skylt med texten: "Isdubbar, kastlina, flythjälpmedel och sällskap" på varenda inregistrerad skoter. Det går naturligtvis aldrig att gardera sig mot allt, men kunskap, medvetenhet och utrustning ger väsentligt bättre förutsättningar.
Vår förhoppning är att vi ganska snart kan börja sprida information om god säkerhet genom Marcus minnesfond. En olycka är alltid meningslös, men kanske kan ändå något med mening ta sin utgångspunkt där. Döden är definitiv och går inte att förändra, men synen på hur man kan utöva sina intressen på ett säkrare sätt är möjlig att omvandla till en ny.
Fackeldans i iskall vinterkväll.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
December
Det går inte att undvika det faktum att julen närmar sig. Vintermörkret har formligen exploderat av ljuspunkter. I fönster, trädgårdar och även fasader lyser stjärnor, ljusstakar och ljusdekorationer. Det ger en varm känsla och ett ombonat intryck.
Det här är barnens tid, förväntningarnas och familjens högtid. Vi skapar traditioner inom våra familjer som är trygga och ger samhörighet. Vi samlas runt gemensamma minnen.
Vi har mängder av fina minnen i samband med advent och jul i vår familj. Det går ibland riktigt bra att glädjas åt dem. Jag tänker på pepparkakshuset som vi knåpade ihop och som skulle kraschas på Marcus födelsedag den 11 januari. Julgranen som diskuterades huruvida den skulle vara riktig eller av plast. Ett år gav sig Marcus ut i skogen och högg en gran som släpades hem. Han gillade inte plastgranar. Frågan är om markägaren gillar grantjuvar...
Det går aldrig att förvänta sig en jul på samma sätt nu som förr. I en familj där en saknas kan inte alla samlas. Var och en av oss försöker på sitt sätt att ställa om förväntningarna och bidra till en adventstid som kan bli så bra det bara går. Förväntningarna skruvas ner och planeringen räcker bara en liten bit i taget. Jag tänker ofta att den gamla klyschan "Livet går vidare" stämmer mycket dåligt med verkligheten. I en familj med ett förlorat barn blir det ett annorlunda liv, inte en fortsättning på det som var.
Utebelysning i mörk december.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det här är barnens tid, förväntningarnas och familjens högtid. Vi skapar traditioner inom våra familjer som är trygga och ger samhörighet. Vi samlas runt gemensamma minnen.
Vi har mängder av fina minnen i samband med advent och jul i vår familj. Det går ibland riktigt bra att glädjas åt dem. Jag tänker på pepparkakshuset som vi knåpade ihop och som skulle kraschas på Marcus födelsedag den 11 januari. Julgranen som diskuterades huruvida den skulle vara riktig eller av plast. Ett år gav sig Marcus ut i skogen och högg en gran som släpades hem. Han gillade inte plastgranar. Frågan är om markägaren gillar grantjuvar...
Det går aldrig att förvänta sig en jul på samma sätt nu som förr. I en familj där en saknas kan inte alla samlas. Var och en av oss försöker på sitt sätt att ställa om förväntningarna och bidra till en adventstid som kan bli så bra det bara går. Förväntningarna skruvas ner och planeringen räcker bara en liten bit i taget. Jag tänker ofta att den gamla klyschan "Livet går vidare" stämmer mycket dåligt med verkligheten. I en familj med ett förlorat barn blir det ett annorlunda liv, inte en fortsättning på det som var.
Utebelysning i mörk december.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
