marcusminnesfond

Var glad min själ, åt vad du har nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står, i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.

En dikt av Kajenn



Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

I morgon är det mors dag. Oavsett vilket sätt man väljer att fira dagen på så går nog de allra flestas tankar till den egna mamman. Min egen mamma Maj, dog för tio år sedan i april. Jag hade förmånen att få vara med i det ögonblick hon lämnade livet, fick hålla henne i handen och på så sätt känna en stor delaktighet. Det blev en vacker stund som är fin att minnas.

Jag vill hoppas och tro att min mamma, pappa och vår älskade Marcus finns på en plats tillsammans. Att de har varandra och att de väntar på oss. Det är tankar som gör vårt liv här så mycket lättare att hantera. Jag tror dessutom att de har det väldigt bra.



En bild från ungdomstiden på min mamma Maj, Marcus mormor.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Vi har tittat på vår dotters dansuppvisning i kväll. En härlig tradition som familjen varit med om i ca 15 år. Massor av energi och glädje på scenen och publiken får ta del av all variation och inspiration. Vårligt sprudlande.

Vi brukade gå tillsammans hela familjen. Marcus tittade på alla möjliga tjejer som dansade och vi föräldrar såg väl egentligen bara Martina. Som de flesta föräldrar gör. Tanken på att han inte kan följa oss dit igen är fortfarande obegriplig. Han borde varit med.


Mitt i dansen


Dansarna tackar publiken, men det är vi som ska tacka. Ett stort tack!

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

En gång trodde vi kanske att längtan och saknaden hade ett slut. En slags tidsbegränsning. Så vet vi att det inte är. Vi bär med detta inom oss och det skulle kännas väldigt märkligt om de känslorna inte längre fanns där. Kärlekens styrka är vidunderlig.



Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Det har stått stilla med all uppdatering på den här sidan i en dryg vecka. Så kan det vara ibland, men den här gången berodde också pausen på att vi varit bortresta. Vi har haft förmånen att få vara på en härlig resa till Toscana i Italien. Ett fantastiskt land med varma människor.

Här följer några bilder från resan och det landskap som gav så mycket ny energi.


Utsikt över olivlundarna.


Havet, alltid lika tilldragande.


Vingårdar med rankor i prydliga rader.


Vi tände många ljus i kyrkor längs vägen. Alltid med samma tanke.


Hemma igen och upptäcker att det finns exotiska inslag även hemma på gården.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Nu har vinterns islock släppt sitt grepp över Kågefjärden och det ligger bara issörja kvar i de inre vikarna. Vi har varit där ute och plockat ihop lyktor, gravljus och blommor från vinterns alla besök. Nu lämnas plats för sommarsäsongen och båtlivet i hamnen. Det är vintern som är vår tid där. Då båtlivet står stilla.

Var går man nu då, när behovet av att visa sin omtanke och sorg kommer till en? Det finns många svar på den frågan. Ett svar är havet, det hav som vår Marcus älskade och som omsluter hela jorden. Naturen överhuvudtaget känns väldigt nära och fyller på med nytt hopp, särskilt så här på våren.

Ibland kommer också andra gåvor, som t ex ett e-postmeddelande jag fick igår kväll: "Tell his mother that she can stop worring about him, he is alright and having fun! He's now flying with the Angels. I know his mother believes in Angels."

Omtänksamhet är nog det mest fantastiska som finns!


Isen har släppt och sommarsäsongen står redo.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

På den finska föreningen Etsintavenes hemsida kan man idag läsa om det beslut som styrelsen i föreningen har blivit tvungna att ta. Verksamheten läggs ner eftersom Reino inte kan arbeta på grund av hälsoskäl. De tackar alla som stöttat dem genom åren. Många av er som läser den här bloggen har varit med och bidragit ekonomiskt till deras verksamhet. Tacket är riktat till alla er. Sedan vi fick kontakt med föreningen har ca 10 personer hittats tack vare Reinos arbete och det är dit era bidrag har gått. Och naturligtvis till deras resor hit till Kågefjärden.

Vi som träffat Reino och hunnit prata en del med honom vet att inget smått skulle stoppa honom. Då han en gång började med sökandet efter drunknade personer var hans mål att så småningom hitta 100 människor. Dvs hjälpa anhöriga till hundra försvunna personer. Han har nu hittat 112 människor som lämnat livet. Det har skett genom ideellt arbete där driftskostnader bekostats av frivilliga gåvor.

Vi har ett nytt beslut att förhålla oss till. Eftersom vi lärt känna Reino och sett hans engemang känner vi att det absolut mest väsentliga är hans hälsa. Inget annat. Det skulle vara mycket fel att på något sätt begära annat. Han har lagt ner många, många timmar i sökandet efter Marcus kropp. Ingen har gjort ett mer gediget arbete. Det viktigaste för oss i dagsläget är att Reino får vara så frisk som möjligt och ha ett gott liv.

En annan tråkig händelse är att hunden Sonar, som varit med i arbetet med Reino under många år, blev sjuk och måste avlivas. Sonars känsliga nos har bidragit till att ca 35 drunkande människor hittats. Det är en stor förlust att en hund som Sonar inte kan arbeta längre.


Reino och Sonar sommaren 2009. Två som gjort enormt många insatser för många människor.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus