Tre år och fyra månader
Fyrtio månader av saknad, skrev vår dotter. Även om tiden förändrar saknaden så är vår Marcus borta just nu. Han är inte här, som vi vill att han ska vara. Det är helt enkelt fel.
Jag samtalade idag med en vän om en annan mamma som alldeles nyligen mist sin son. Det har inte ens gått två veckor sedan hennes barn rycktes bort. Minner mig tillbaka om våra egna känslor under den allra första tiden. Det gick knappt att förstå att det som hänt var verklighet, det gick nästan inte att andas. Vi känner så innerligt för den nyligen drabbade familjen. Det är en så lång vandring som väntar. Livslång.
Utomhus har nu grönskan målat in hela vårt landskap. Det planeras och diskuteras om skolavslutningar. För mitt inre blir många skolavslutningar tydliga minnesbilder. En högtidlig känsla, barnens högtid och kantad av lite spänning och klädbestyr. Jag tittar på bilden från en skolavslutning för några år sedan. Marcus slutade nian och Martina åttan. Och allt kändes så självklart.
En skolavslutning för fem år sedan då en härlig sommar väntade. Saknar dig så mycket Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag samtalade idag med en vän om en annan mamma som alldeles nyligen mist sin son. Det har inte ens gått två veckor sedan hennes barn rycktes bort. Minner mig tillbaka om våra egna känslor under den allra första tiden. Det gick knappt att förstå att det som hänt var verklighet, det gick nästan inte att andas. Vi känner så innerligt för den nyligen drabbade familjen. Det är en så lång vandring som väntar. Livslång.
Utomhus har nu grönskan målat in hela vårt landskap. Det planeras och diskuteras om skolavslutningar. För mitt inre blir många skolavslutningar tydliga minnesbilder. En högtidlig känsla, barnens högtid och kantad av lite spänning och klädbestyr. Jag tittar på bilden från en skolavslutning för några år sedan. Marcus slutade nian och Martina åttan. Och allt kändes så självklart.
En skolavslutning för fem år sedan då en härlig sommar väntade. Saknar dig så mycket Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
En liten ängel
Det verkar vara så att små änglar och vänliga själar bara får stanna en kort tid på jorden. Uttalandet kan låta en aning dramatiskt men det finns stunder då det känns så.
För ett par år sedan, då det var svårt att hitta de glada ögonblicken i livet och de bubblande skratten lyste med sin frånvaro i vår familj, gjorde vi aktiva försök att leta fram glädjeämnen som skulle lysa upp tillvaron. Vår dotter Martina fick en egen katt som hon älskade av hela sitt hjärta. Kärleken var ömsesidig. För katten Sigge fanns bara hon, vi andra hade biroller som serveringspersonal och kattlåde-skötare. För Sigge var det Martina som gällde.
Igår föll tårar i familjen. Efter några veckors sjukdom fanns inte mer att göra för den lille katten. Medicinen hjälpte inte och han fick stilla somna in hos veterinären.
Det här kan tyckas obegripligt för den som inte har haft några husdjur. Gråta för en katt. Vi kan. Kanske beror det på att vi vet att tårar inte alls är farliga. Det är skönt när de får komma ut.
Någon kanske också undrar om det kan vara värt att skaffa sig husdjur, om det skulle vara till någon nytta alls? På den frågan svarar vi ja! Som vi har fått skratta åt denne lille katt, när allt annat känts svårt. Som när han hade lekt i braskaminen och såg ut som något vi dragit hem från soptippen. Eller när han proppat hela avloppet i duschen fullt med vindruvor. Burit en vindruva i taget i munnen och spelat golf så att en vindruva efter den andre trillade ner i avloppet. Han lyckades också med konststycket att tugga sönder gummibälgen i tvättmaskinen så allt vatten rann ut då vi skulle tvätta. Vi skrattade kanske inte just då men det blev så småningom ett skojigt minne.
Nu finns inte vår lille Sigge längre, men oj vad han har hjälpt oss. Trots det sorgliga i dagsläget så måste jag ändå säga att det är bra att aktivt leta efter det som kan skänka glädje, även då livet är tungt. De lyckliga stunderna kommer inte alltid till oss för egen maskin.
Vår glädje-ängel Sigge.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
För ett par år sedan, då det var svårt att hitta de glada ögonblicken i livet och de bubblande skratten lyste med sin frånvaro i vår familj, gjorde vi aktiva försök att leta fram glädjeämnen som skulle lysa upp tillvaron. Vår dotter Martina fick en egen katt som hon älskade av hela sitt hjärta. Kärleken var ömsesidig. För katten Sigge fanns bara hon, vi andra hade biroller som serveringspersonal och kattlåde-skötare. För Sigge var det Martina som gällde.
Igår föll tårar i familjen. Efter några veckors sjukdom fanns inte mer att göra för den lille katten. Medicinen hjälpte inte och han fick stilla somna in hos veterinären.
Det här kan tyckas obegripligt för den som inte har haft några husdjur. Gråta för en katt. Vi kan. Kanske beror det på att vi vet att tårar inte alls är farliga. Det är skönt när de får komma ut.
Någon kanske också undrar om det kan vara värt att skaffa sig husdjur, om det skulle vara till någon nytta alls? På den frågan svarar vi ja! Som vi har fått skratta åt denne lille katt, när allt annat känts svårt. Som när han hade lekt i braskaminen och såg ut som något vi dragit hem från soptippen. Eller när han proppat hela avloppet i duschen fullt med vindruvor. Burit en vindruva i taget i munnen och spelat golf så att en vindruva efter den andre trillade ner i avloppet. Han lyckades också med konststycket att tugga sönder gummibälgen i tvättmaskinen så allt vatten rann ut då vi skulle tvätta. Vi skrattade kanske inte just då men det blev så småningom ett skojigt minne.
Nu finns inte vår lille Sigge längre, men oj vad han har hjälpt oss. Trots det sorgliga i dagsläget så måste jag ändå säga att det är bra att aktivt leta efter det som kan skänka glädje, även då livet är tungt. De lyckliga stunderna kommer inte alltid till oss för egen maskin.
Vår glädje-ängel Sigge.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Maj
Det föll snöflingor utanför fönstret idag. Två grader i luften och jag har frusit som sällan förr. För ett par månader sedan kändes två plusgrader som väder för kortärmat nästan. Det är nog det somriga vädret kring påsk som ställt om den inre termostaten. Vi är inställda på värme nu och bakslag känns jobbiga även om vi vet att de brukar komma så här års i vår del av landet.
Jag kan se många likheter mellan vårvädret och den långa sorgeprocess vi lever med. Det kan komma långa perioder av varma och enkla dagar och just då känns det som om livet ska fortsätta att vara så. Så kan kylan slå till, det blir obegripligt och väldigt svårt att tänka sig att livet ska fortsätta utan den man saknar så. Sedan kan värmen komma smygande igen.
Det kanske är så här sorgen är, som årstidsväxlingar innehållande plötsliga väderomslag? Lättare att bära om jag inte förväntar mig en evig sommar.
En kopp kaffe på vår stugtrappa i lördags. Ett halvår sedan vi satt där sist och en vinter som har passerat.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag kan se många likheter mellan vårvädret och den långa sorgeprocess vi lever med. Det kan komma långa perioder av varma och enkla dagar och just då känns det som om livet ska fortsätta att vara så. Så kan kylan slå till, det blir obegripligt och väldigt svårt att tänka sig att livet ska fortsätta utan den man saknar så. Sedan kan värmen komma smygande igen.
Det kanske är så här sorgen är, som årstidsväxlingar innehållande plötsliga väderomslag? Lättare att bära om jag inte förväntar mig en evig sommar.
En kopp kaffe på vår stugtrappa i lördags. Ett halvår sedan vi satt där sist och en vinter som har passerat.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
