Tro, hopp och kärlek
Nu har det åter igen varit några dagar vargavinter med iskyla och ymnigt snöande. Mesta möjliga tid tillbringas inomhus.
Idag åkte jag ut till hamnen för att se efter om ljuslyktor och marschaller begravts i snön, vilket de också gjort. Jag var helt ensam därute när jag skottade mig ner mot den plats på kajen där vi satt ut några lyktor. Det var fridfullt och lugnt och kanske kommer också andra tankar till en då man är helt ensam.
Jag tänkte på att det här var det sista Marcus såg av världen under sitt jordeliv. En fjärd, några ljus från byggnader, snö, is och vatten. Han körde rakt mot horisonten, i den riktningen. Förmodligen i tron på att han var på helt rätt väg. På väg hem.
Nästa tanke som kom var ett halsband jag fick i min ungdom med symbolerna för tro, hopp och kärlek. Ett kors, ett ankare och ett hjärta. Det var precis vad jag såg när jag vände mig om och tittade på den uppskottade stigen jag nyss åstadkommit. Jag såg ankaret och jag såg hjärtat framför mig. Det hjärta som vi möttes av ute på isen förra helgen. Jag såg däremot inget kors utan istället några ljuslågor som symboliserade tron på att det trots allt finns en meningsfullhet i livet. Även när det värsta händer.
Till höger finns ankaret, ute på isen under den nya snön finns hjärtat och korset, tron, finns där ute.
Om du vill tända ett ljus igen klicka på Tänd ett ljus
Idag åkte jag ut till hamnen för att se efter om ljuslyktor och marschaller begravts i snön, vilket de också gjort. Jag var helt ensam därute när jag skottade mig ner mot den plats på kajen där vi satt ut några lyktor. Det var fridfullt och lugnt och kanske kommer också andra tankar till en då man är helt ensam.
Jag tänkte på att det här var det sista Marcus såg av världen under sitt jordeliv. En fjärd, några ljus från byggnader, snö, is och vatten. Han körde rakt mot horisonten, i den riktningen. Förmodligen i tron på att han var på helt rätt väg. På väg hem.
Nästa tanke som kom var ett halsband jag fick i min ungdom med symbolerna för tro, hopp och kärlek. Ett kors, ett ankare och ett hjärta. Det var precis vad jag såg när jag vände mig om och tittade på den uppskottade stigen jag nyss åstadkommit. Jag såg ankaret och jag såg hjärtat framför mig. Det hjärta som vi möttes av ute på isen förra helgen. Jag såg däremot inget kors utan istället några ljuslågor som symboliserade tron på att det trots allt finns en meningsfullhet i livet. Även när det värsta händer.
Till höger finns ankaret, ute på isen under den nya snön finns hjärtat och korset, tron, finns där ute.
Om du vill tända ett ljus igen klicka på Tänd ett ljus
Nu har vi startat Febe i Skellefteå
Föräldraföreningen för dem som förlorat barn har funnits sedan 1995 i Kista, Stockholm. Nu har vi tillsammans med den grupp föräldrar som var med i förra höstens samtalsgrupp startat Febe här i Skellefteå.
Föreningen är ett forum för möten, samtal, dela erfarenheter och kunskaper kring svår sorg. Ensam är inte stark. Vi behöver varandra, varandra, varandra sa Ylva Edholm Johansson som föreläste under eftermiddagen.
På kvällen samlades 33 personer. De allra flesta hade själva förlorat ett barn. De blev samtal runt borden som kunde pågått i timmar. Behovet av att träffas är stort och vi träffas nästa gång den 23 februari.
Klicka på länken som följer så får du se ett inslag på SVT från gårdagen. Inslaget börjar på tiden 8:50
Här är länken
Olle Bergman, ordförande i Febe, och Ylva Edholm Johansson, en av Febes grundare, från Kista
Åhörare under eftermiddagens träff för dem som kan möta drabbade föräldrar i yrket.
Länk till Febe
Föreningen är ett forum för möten, samtal, dela erfarenheter och kunskaper kring svår sorg. Ensam är inte stark. Vi behöver varandra, varandra, varandra sa Ylva Edholm Johansson som föreläste under eftermiddagen.
På kvällen samlades 33 personer. De allra flesta hade själva förlorat ett barn. De blev samtal runt borden som kunde pågått i timmar. Behovet av att träffas är stort och vi träffas nästa gång den 23 februari.
Klicka på länken som följer så får du se ett inslag på SVT från gårdagen. Inslaget börjar på tiden 8:50
Här är länken
Olle Bergman, ordförande i Febe, och Ylva Edholm Johansson, en av Febes grundare, från Kista
Åhörare under eftermiddagens träff för dem som kan möta drabbade föräldrar i yrket.
Länk till Febe
Hjärtats symbolik
Lördagkväll den 23 januari gick vi ut på isen tillsammans med Marcus vän Robin och hans mamma. Vi pratade bland annat om att den 23 januari var det datum då vi hittade skotern där ute. På en plats som ligger ca 800 m från Kåge hamn och 300 m från sågkajen. Beskedet om att skotern var hittad lamslog all annan aktivitet. Ingen behövde leta efter Marcus i skogen längre, vi insåg alla att han fanns i havet. Allt var definitivt.
Igår kväll då vi kom ut till den här platsen där skotern hittades för exakt två år sedan skulle vi börja med att plocka ihop utbrunna marschaller från onsdagkvällen. Vi vill ju inte att det inte ska se skräpigt ut. Några marschaller hade stått där i snön ute på isen och av värmen sjunkit ner en bit. Formen hade blivit till ett vackert hjärta. Underbart att mötas av denna symbolik på en plats som är så känsloladdad som just den här. Tack!
Hjärtat ute på isen.
En bild tagen med blixt på vänners blommor och det fina hjärta vi alla fick tillbaka.
Om du vill tända ett ljus igen klicka på Tänd ett ljus
Igår kväll då vi kom ut till den här platsen där skotern hittades för exakt två år sedan skulle vi börja med att plocka ihop utbrunna marschaller från onsdagkvällen. Vi vill ju inte att det inte ska se skräpigt ut. Några marschaller hade stått där i snön ute på isen och av värmen sjunkit ner en bit. Formen hade blivit till ett vackert hjärta. Underbart att mötas av denna symbolik på en plats som är så känsloladdad som just den här. Tack!
Hjärtat ute på isen.
En bild tagen med blixt på vänners blommor och det fina hjärta vi alla fick tillbaka.
Om du vill tända ett ljus igen klicka på Tänd ett ljus
Bilder från 20 januari 2010
Det är förunderligt så varmt det känns med alla omtankar, fina gester, ljuslågor och fina ord när man möter en dag som är svårare än andra att ta sig igenom och förbi. Tack till er alla och ett extra tack till Catrin, Margareta och familjen Nerdal som hjälpte till med fikat! Det behövdes efter en stund ute i vinterkvällen.
En mamma som förlorat sin dotter uttryckte att under en årsdag ser man hela händelseförloppet spelas upp igen. Jag håller med, varenda minut från söndagen den 20 januari 2008 blev kristallklar under den dag som förflöt igår.
Ni var många som gjorde den här dagen lättare att uthärda. För tiden går som sagt var inte att hejda, jobbiga dagar kommer hur man än gör. Vi vill inte heller vara utan den sorgsna känslan eftersom grunden för sorgen är så vacker. Kärleken till ett eget barn.
Här kommer några bilder från kvällen ute på isen.
Ute på olycksplatsen brann en stor eld. Pär Landström och Leif hade forslat dit ved från Kåge såg. Mycket bra idé Per! Tack!
Vi skickade upp flera ljuslyktor, bl a Khom loy lyktor från Thailand som Adam, Kina och Staffan hade ordnat med.
Blommor och ljus från vänner. Det är så fint att alla ni ungdomar kommer, gång på gång. Det är hos er vi finner framtidstro!
- Den natt som Marcus föddes brann det i vår stad Skellefteå. Den elden brinner fortfarande, sa Mats Björk, präst under minneskvällen den 14 mars 2008.
De orden kom tillbaka i minnet där ute på isen igår kväll.
I morse lyste 77 ljus i vår ljusgrupp. Om du vill tända igen klicka på Tänd ett ljus
Två år av saknad, längtan och en kärlek vi inte visste fanns
Vi visste inte hur djup och stark kärleken kan vara förrän tillvaron slogs omkull. Naturligtvis har vi älskat våra barn från det ögonblick vi kände deras existens, men att kärleken var så här enorm gick inte att förstå.
Vi har levt två år utan Marcus varma och glada skratt hos oss. Inte hört hans fotsteg i trappan, inte snubblat över hans eller hans kompisars travar med skor och jackor. Inte sett hans ögon.
Så mycket har försvunnit från det jordiska och samtidigt har kärleken blivit så mycket mer tydlig. Vi visste inte att vi klarade av att älska så mycket, som vi vet nu.
Vår längtan har fortsatt växa under de två år som gått. Samtidigt är vi två år närmare tills vi möts igen.
Under kvällen brinner en eld ute på platsen där vi hittade Marcus skoter efter olyckan. Om du vill komma dit ut kan du följa skoterspåret från Kåge hamn. Isen är trygg att gå på och klubbstugan är öppen för den som vill gå in och värma sig.
Den här dagen är tillägnad dig Marcus. I varje andetag.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Vi har levt två år utan Marcus varma och glada skratt hos oss. Inte hört hans fotsteg i trappan, inte snubblat över hans eller hans kompisars travar med skor och jackor. Inte sett hans ögon.
Så mycket har försvunnit från det jordiska och samtidigt har kärleken blivit så mycket mer tydlig. Vi visste inte att vi klarade av att älska så mycket, som vi vet nu.
Vår längtan har fortsatt växa under de två år som gått. Samtidigt är vi två år närmare tills vi möts igen.
Under kvällen brinner en eld ute på platsen där vi hittade Marcus skoter efter olyckan. Om du vill komma dit ut kan du följa skoterspåret från Kåge hamn. Isen är trygg att gå på och klubbstugan är öppen för den som vill gå in och värma sig.
Den här dagen är tillägnad dig Marcus. I varje andetag.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Snart årsdag
Nu närmar sig den 20 januari, bara några få dagar kvar. För två år sedan var det ett datum som bara passerade bland så många andra datum. Så är det inte längre i vårt nya och annorlunda liv och dagen kommer aldrig mer att passera obemärkt.
Vi vill att dagen ska bli fin, bra och mitt i sorgen fyllas med hopp. Den ska kännas värdig, lugn och vi önskar att den glädje som Marcus spred ska stå i centrum. Det är stora krav på en enda dag. Men det är också svårt att tänka annorlunda. Vet inte hur det skulle gå till. Det är klart man vill göra sitt allra bästa.
Två år i rad har vi gjort en islykta ute på olycksplatsen. Det här året har snöande, köld och skiftande vattennivåer gjort att det inte finns samma kärnis som byggmaterial. Vi kommer därför att tända en eld ute på den här platsen istället.
Ni som vill tända ljus, marschaller eller bara komma ut en stund på isen under kvällen är välkomna. Förhoppningsvis kan vi låna klubbstugan så det går att gå in och värma sig. Vi finns där efter 19.00 på kvällen.
Tänd gärna ett ljus i ljusgruppen DgN^ Tänd ett ljus
Vi vill att dagen ska bli fin, bra och mitt i sorgen fyllas med hopp. Den ska kännas värdig, lugn och vi önskar att den glädje som Marcus spred ska stå i centrum. Det är stora krav på en enda dag. Men det är också svårt att tänka annorlunda. Vet inte hur det skulle gå till. Det är klart man vill göra sitt allra bästa.
Två år i rad har vi gjort en islykta ute på olycksplatsen. Det här året har snöande, köld och skiftande vattennivåer gjort att det inte finns samma kärnis som byggmaterial. Vi kommer därför att tända en eld ute på den här platsen istället.
Ni som vill tända ljus, marschaller eller bara komma ut en stund på isen under kvällen är välkomna. Förhoppningsvis kan vi låna klubbstugan så det går att gå in och värma sig. Vi finns där efter 19.00 på kvällen.
Tänd gärna ett ljus i ljusgruppen DgN^ Tänd ett ljus
Informationsträff om start av Febe Skellefteå
Om du känner någon som förlorat sitt barn, berätta om detta. Vi har skickat den här inbjudan till dem som i sitt yrke kan tänkas träffa föräldrar som förlorat barn. Det kan hända att vi missat någon som borde fått veta, så hjälp oss att sprida den här informationen.
Febe Skellefteå
INBJUDAN
Informationsträff om uppstart av stödföreningen Febe i Skellefteå
Tisdag 26 januari 2010 Sankt Olovs Gården kl. 14-16
Febe är en stödförening för föräldrar som mist barn
Att mista sitt barn är kanske det allra svåraste som en förälder kan utsättas för. Det kan därför vara oerhört välgörande att få möta och prata om sin sorg med människor som befinner sig i en liknande situation.
Nu startar Febe i Skellefteå. Vi hoppas att ni som arbetar med människor och kan komma i kontakt med familjer som mist barn sluter upp vid vårt informationsmöte. Vi söker samverkan och vi tror att vår förening kan komma att ge ett stöd i samtalet om det oförståeliga. Vi delar den erfarenheten.
Det är viktigt att veta att Febe inte är någon specialistgrupp, utan vi är alla föräldrar som mist barn, och intentionen med Febe är att vi ska finnas till för varandra.
Vi inbjuder till två träffar under dagen:
Kl. 14.00 – 16.00
- För er som i yrket kan tänkas möta föräldrar som förlorat barn
Tid för frågor
Kl. 19.00 – 21.00
- För föräldrar som förlorat barn
Samtal
Program
- Presentation av Febe och den nya lokalföreningen i Skellefteå, hur kan vi vara ett stöd för er och hur kan vi stödja varandra?
- Olle Bergman(ordf.) och Ylva Edholm-Johansson från Febe Kista berättar om föreningens verksamhet.
- Vad är en självhjälpsgrupp?
Kontakta oss på: E-post
[email protected] Tel 070 – 95 200 04
VÄLKOMNA!
13 januari
Vi vill tala om hur mycket vi uppskattar alla varma tankar, fina gester, hälsningar och närvaro vid den dag som nyss passerat. Marcus födelsedag. Det brann ljus på flera olika ställen, bland annat en stor mängd elektroniska ljus i ljusgruppen DgN^. Underbart fint. Det var också många som tände ett ljus hemma hos sig.
Frida tände marschaller vid en sjö i Småland och menade att någonstans hänger alla vatten ihop. En tanke som värmde ända hit upp i norr.
Det är oftast allra mest jobbigt inför ett datum, som födelsedag eller dödsdag. Så många tankar som virvlar runt i huvudet med undringar, frågor och sorg. När datumet väl kommer, och passerar, kommer en känsla av att kunna andas ut en aning. Jag tror att det är ganska vanligt att det är just så bland dem som förlorat en familjemedlem för tidigt.
Vi var några som tände ljuslågor vid Kåge hamn och skickade upp en ljusballong.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Frida tände marschaller vid en sjö i Småland och menade att någonstans hänger alla vatten ihop. En tanke som värmde ända hit upp i norr.
Det är oftast allra mest jobbigt inför ett datum, som födelsedag eller dödsdag. Så många tankar som virvlar runt i huvudet med undringar, frågor och sorg. När datumet väl kommer, och passerar, kommer en känsla av att kunna andas ut en aning. Jag tror att det är ganska vanligt att det är just så bland dem som förlorat en familjemedlem för tidigt.
Vi var några som tände ljuslågor vid Kåge hamn och skickade upp en ljusballong.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Födelsedag
Det är tjugo år sedan Marcus föddes idag. Vi kan komma ihåg varje minut från den dagen som om den var nyss. Det var en av de dagarna som förändrade vårt liv. Nästa gång en sådan dag kom, var när lillasyster föddes.
Idag går vi inte en trappa ner med presenter och skramlande brickor för att sjunga födelsedagssånger och överlämna paket. Vi tänder istället ljus vid hans foto och åker ut till hamnen i kväll och tänder några lågor där. Marcus finns i tankarna varje minut.
Hur skulle hans tjugoårsdag sett ut om livet hade fortsatt att rulla på? Det är tveksamt om han skulle vara här hemma och vi hade kunnat gratulera som vanligt. Kanske hade han jobbat någonstans i världen eller så hade han varit ute och rest. Då skulle vi ringt honom och sjungit och grattat. Och oroat oss över att han inte skulle ha det bra. Kanske också fått höra att nu hade han inte tid att prata längre...
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Idag går vi inte en trappa ner med presenter och skramlande brickor för att sjunga födelsedagssånger och överlämna paket. Vi tänder istället ljus vid hans foto och åker ut till hamnen i kväll och tänder några lågor där. Marcus finns i tankarna varje minut.
Hur skulle hans tjugoårsdag sett ut om livet hade fortsatt att rulla på? Det är tveksamt om han skulle vara här hemma och vi hade kunnat gratulera som vanligt. Kanske hade han jobbat någonstans i världen eller så hade han varit ute och rest. Då skulle vi ringt honom och sjungit och grattat. Och oroat oss över att han inte skulle ha det bra. Kanske också fått höra att nu hade han inte tid att prata längre...
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
9 januari
Det går inte att komma ifrån att det står två jobbiga datum för dörren. Den 11 januari då Marcus skulle ha fyllt 20 år, och den 20 januari då det har gått två år sedan dagen han försvann och vi aldrig fick se honom mer. Det är detta som står framför oss nu och det gör så ont. Tänk om man kunde spola fram almanackan en bit...
Borde det inte vara lättare nu när det har gått ännu ett år? För människor i periferin är det naturligtvis så. Det är helt naturligt. För oss som finns allra närmast blir saknaden bara större eftersom det gått ännu längre tid sedan vi sågs. Det är också helt naturligt, för alla som upplevt förlusten av ett barn.
En pappa som förlorade sin son för drygt tio år sedan sa så här: - Det är inte nog med att man ska bära på sin sorg. Man får dessutom bära andras åsikter på sina axlar, om hur man borde vara nu när det gått så lång tid. Det blir dubbla bördor.
Just nu gäller: En dag i taget.
På redan tung börda ryms inte så mycket mer.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Borde det inte vara lättare nu när det har gått ännu ett år? För människor i periferin är det naturligtvis så. Det är helt naturligt. För oss som finns allra närmast blir saknaden bara större eftersom det gått ännu längre tid sedan vi sågs. Det är också helt naturligt, för alla som upplevt förlusten av ett barn.
En pappa som förlorade sin son för drygt tio år sedan sa så här: - Det är inte nog med att man ska bära på sin sorg. Man får dessutom bära andras åsikter på sina axlar, om hur man borde vara nu när det gått så lång tid. Det blir dubbla bördor.
Just nu gäller: En dag i taget.
På redan tung börda ryms inte så mycket mer.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Iskyla
Termometern i bilen visade minus 27 grader idag. Hemavan hade visst årets köldrekord med minus 40 grader under natten som gick. Vi är inte riktigt på den nivån... ännu. Bara snudd på.
Vi har ändå lyckan att kunna klara kylan riktigt bra. Vi kan gå in i varma hus, sätter i motorvärmaren innan vi ska ut och köra, klädsel som fungerar åtminstone för en kort stund i den bitande kalla luften. Jag dövar dessutom samvetet för de stackars småfåglarna och fyller fågelbordet med mat. Det ger också värme, inombords.
Det är snudd på lite mysigt med kyla utomhus... Oftast går det att göra något åt sin situation.
Kyla mellan människor är mycket svårare att hantera. Så mycket mer komplicerad och ibland så svår att åtgärda.
27 minusgrader den 7 januari.
Det är så fint att se ljusen brinna i grupp DgN^ Det värmer i kylan.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Vi har ändå lyckan att kunna klara kylan riktigt bra. Vi kan gå in i varma hus, sätter i motorvärmaren innan vi ska ut och köra, klädsel som fungerar åtminstone för en kort stund i den bitande kalla luften. Jag dövar dessutom samvetet för de stackars småfåglarna och fyller fågelbordet med mat. Det ger också värme, inombords.
Det är snudd på lite mysigt med kyla utomhus... Oftast går det att göra något åt sin situation.
Kyla mellan människor är mycket svårare att hantera. Så mycket mer komplicerad och ibland så svår att åtgärda.
27 minusgrader den 7 januari.
Det är så fint att se ljusen brinna i grupp DgN^ Det värmer i kylan.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Försvara eller förklara?
"Jag är så trött på att alltid behöva försvara mig i min sorg" sa en förälder som miste sin dotter för ca fyra år sedan. Den tanken är obegriplig då man nyligen drabbats av sorg efter sitt barn. Av vilken anledning skulle man behöva försvara sig? Då det gått en tid kan jag förstå hur hon menar.
En annan förälder, som miste sitt barn för femton år sedan, sa att numera rinner det mesta av henne. Uttalanden som förut smärtade och gjorde ont. Hon menade att oförståelse och okunskap inte är illa menat, utan det kommer sig bara av att den som säger det inte tänker sig för. Det är kanske inte så lätt att sätta sig in i andras situation, menade den här mamman.
När det gått en tid efter en svår förlust är det oundvikligt att man hamnar i situationer där man står inför att välja försvar eller förklaringar. Hur valet blir beror på hur mötet med den andra människan ser ut. Finns det utrymme? Vill jag berätta? Vill den som påstår något höra en annan förklaring än sin egen?
Tänker på alla de gånger man själv fallit i gropen och trott att den alldeles egna förklaringen varit allmängiltig. Kanske till och med trott sig veta hur andra tänker och känner... och presenterat det som en sanning för andra. Eller kanske har jag också suttit och nickat medhållande till en "sanning" någon annan berättat vid fikabordet.
Det enda som egentligen blir riktigt intressant är när jag har tid att lyssna på en annan människas egna förklaringar, då hon får berätta alldeles själv.
En ung Marcus några vintrar tillbaka. Glad och lycklig av stunden.
Det är så fint att se ljusen brinna i grupp DgN^ Det värmer i kylan.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
En annan förälder, som miste sitt barn för femton år sedan, sa att numera rinner det mesta av henne. Uttalanden som förut smärtade och gjorde ont. Hon menade att oförståelse och okunskap inte är illa menat, utan det kommer sig bara av att den som säger det inte tänker sig för. Det är kanske inte så lätt att sätta sig in i andras situation, menade den här mamman.
När det gått en tid efter en svår förlust är det oundvikligt att man hamnar i situationer där man står inför att välja försvar eller förklaringar. Hur valet blir beror på hur mötet med den andra människan ser ut. Finns det utrymme? Vill jag berätta? Vill den som påstår något höra en annan förklaring än sin egen?
Tänker på alla de gånger man själv fallit i gropen och trott att den alldeles egna förklaringen varit allmängiltig. Kanske till och med trott sig veta hur andra tänker och känner... och presenterat det som en sanning för andra. Eller kanske har jag också suttit och nickat medhållande till en "sanning" någon annan berättat vid fikabordet.
Det enda som egentligen blir riktigt intressant är när jag har tid att lyssna på en annan människas egna förklaringar, då hon får berätta alldeles själv.
En ung Marcus några vintrar tillbaka. Glad och lycklig av stunden.
Det är så fint att se ljusen brinna i grupp DgN^ Det värmer i kylan.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
God fortsättning...
Vi önskar varandra god fortsättning när vi möts. En trevlig artighetsfras som vi kanske inte lägger så stor innebörd i. Vi säger det i alla fall i all välmening till varandra.
Idag träffade jag en kvinna som nyss gått igenom en tuff cancerbehandling och kämpar för att återhämta sig. Hon vill inte ha en fortsättning på den perioden i sitt liv. Hon vill ha en nystart på ett friskt liv.
Vi kan inte få en fortsättning på det liv vi hade innan Marcus olycka eftersom det är ett annat liv nu. Livet före och livet efter den 20 januari 2008. Så är det för oss.
För de allra flesta fortsätter livet och rullar på och så ska det vara. Det krångliga kan vara att visa varandra förståelse från våra olika utgångspunkter, där några finns i ett liv som rullar på och andra i ett liv som man försöker bygga ihop.
2 januari 2009 Tryggt och inbäddat eller förenat med viss risk?
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Idag träffade jag en kvinna som nyss gått igenom en tuff cancerbehandling och kämpar för att återhämta sig. Hon vill inte ha en fortsättning på den perioden i sitt liv. Hon vill ha en nystart på ett friskt liv.
Vi kan inte få en fortsättning på det liv vi hade innan Marcus olycka eftersom det är ett annat liv nu. Livet före och livet efter den 20 januari 2008. Så är det för oss.
För de allra flesta fortsätter livet och rullar på och så ska det vara. Det krångliga kan vara att visa varandra förståelse från våra olika utgångspunkter, där några finns i ett liv som rullar på och andra i ett liv som man försöker bygga ihop.
2 januari 2009 Tryggt och inbäddat eller förenat med viss risk?
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
