Påsk
Vilken underbar högtid påsken är! Det här året har det dessutom varit härligt väder i vårt avlånga land, nästan sommarkänsla. Fast det är nog inte i första hand vädret jag syftar på när jag lovordar påsken. Tycker att det är en högtid som både ger oss flera lediga dagar i följd och dessutom inte ställer så höga krav på arrangemang, om man jämför med exempelvis julen. Tid att njuta helt enkelt.
De allra mest väsentliga är när det finns tid för att vara tillsammans med dem som står en nära. Något som blir ännu viktigare då någon i familjekretsen inte längre finns med oss. Vi som finns kvar har ett ännu större behov av att spendera tid tillsammans. Tid utan så stora krav på planerade aktiviteter.
Hoppas att alla ni som läser också har fina påskdagar tillsammans!
Vår dotter Martina med hennes katt Sigge.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
De allra mest väsentliga är när det finns tid för att vara tillsammans med dem som står en nära. Något som blir ännu viktigare då någon i familjekretsen inte längre finns med oss. Vi som finns kvar har ett ännu större behov av att spendera tid tillsammans. Tid utan så stora krav på planerade aktiviteter.
Hoppas att alla ni som läser också har fina påskdagar tillsammans!
Vår dotter Martina med hennes katt Sigge.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år och tre månader
Under ett par dagar har jag sysselsatt mig med något som länge legat och väntat. Alla papper i samband med Marcus försvinnande, alla hälsningar från vänner, tidningsartiklar, rapporter från Kustbevakningens sökningar, kartor som använts då vår finske vän Reino varit här och sökt efter hans kropp. Allt detta har legat i halvt sorterade travar och kuvert.
Nu har det gått tre år och tre månader sedan vi sist träffade vår Marcus. Jag har sorterat in alla papper under flikar i pärmar och det har varit ett mödosamt jobb. Inte bara för att det tar mycket tid med själva organiserandet, utan mest för att det är så jobbigt att se allt på en och samma gång. Man känner en overklighetskänsla och undrar om allt det här verkligen har hänt. Det är ju knappast möjligt. Hur kunde det hända i just vår familj?
Många, många gånger har bilden dykt upp som vi valde till den första annonsen, till bladet inför minnesstunden, till tackkorten och i tidningsartiklar mm. Jag ser in i ögonen på Marcus bild och känner den varma blicken. Det är värmen som blir det mest centrala, själva sorterandet blir en mekanisk handling.
Vi saknar dig så oerhört mycket Marcus och det är så svårt att inte få ha dig här.
Bilden på Marcus som vi valde till den första annonsen bland annat. Han var själv nöjd med den.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Nu har det gått tre år och tre månader sedan vi sist träffade vår Marcus. Jag har sorterat in alla papper under flikar i pärmar och det har varit ett mödosamt jobb. Inte bara för att det tar mycket tid med själva organiserandet, utan mest för att det är så jobbigt att se allt på en och samma gång. Man känner en overklighetskänsla och undrar om allt det här verkligen har hänt. Det är ju knappast möjligt. Hur kunde det hända i just vår familj?
Många, många gånger har bilden dykt upp som vi valde till den första annonsen, till bladet inför minnesstunden, till tackkorten och i tidningsartiklar mm. Jag ser in i ögonen på Marcus bild och känner den varma blicken. Det är värmen som blir det mest centrala, själva sorterandet blir en mekanisk handling.
Vi saknar dig så oerhört mycket Marcus och det är så svårt att inte få ha dig här.
Bilden på Marcus som vi valde till den första annonsen bland annat. Han var själv nöjd med den.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Våren kliver fram
Nu visar sig våren även här i norra delen av landet och vintern med alla sina drivor får dra sig tillbaka. Det är nästan så man kan se när snöhögarna krymper. Cykeln smörjs och pumpas och vinterkläderna stoppas undan. Vår förhoppning är att de inte ska behövas igen på ett drygt halvår. Men man vet aldrig, april har bjudit på oväntade väderomslag förr. Hoppas kan vi i alla fall.
Kanske är just den här tiden på året hoppet och drömmarnas tid. Planer på praktiska göromål med boendet, drömmar om vad tiden som komma skall ska bjuda på. Semesterplanerna börjar ta form.
Strävan efter meningsfullhet är en grundläggande mänsklig företeelse. Vi räds för meningslösheten, den skrämmer oss. Även om meningsfullheten kan se olika ut från stund till stund, och från människa till människa, så tror jag ändå att vi alla har en liknande strävan. Vi vill hitta mening och vi vill nog också hitta den tillsammans med andra.
Snart kommer vår dotter hem och firar påsk med oss. Ett exempel på en fantastiskt meningsfull stund. Vi kommer att göra mycket som vi gjort alla tidigare påskhelger i familjen, men det blir naturligtvis ändå inte fullt ut som förr. Då vi umgås, har trevligt, äter gott finns hela tiden en medvetenhet hos oss att alla inte är samlade. Vi pratar inte alltid om det numera, det behövs inte eftersom vi ändå vet. Vi vet att vi alla bär på den djupaste saknad efter vår fine Marcus och att vi alla tycker det är så fruktansvärt fel att han inte är med oss.
Med den tysta kunskapen om varandras tankar och saknad, hjälps vi åt att skapa nya och meningsfulla stunder. Det är inte enkelt. Då vi tänt ljusen kring Marcus foto sätter vi oss tillsammans och äter. Ingen av oss skulle glömma ljusen.
17 april 2011. Snödrivan har fått krypa undan till förmån för krokusarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kanske är just den här tiden på året hoppet och drömmarnas tid. Planer på praktiska göromål med boendet, drömmar om vad tiden som komma skall ska bjuda på. Semesterplanerna börjar ta form.
Strävan efter meningsfullhet är en grundläggande mänsklig företeelse. Vi räds för meningslösheten, den skrämmer oss. Även om meningsfullheten kan se olika ut från stund till stund, och från människa till människa, så tror jag ändå att vi alla har en liknande strävan. Vi vill hitta mening och vi vill nog också hitta den tillsammans med andra.
Snart kommer vår dotter hem och firar påsk med oss. Ett exempel på en fantastiskt meningsfull stund. Vi kommer att göra mycket som vi gjort alla tidigare påskhelger i familjen, men det blir naturligtvis ändå inte fullt ut som förr. Då vi umgås, har trevligt, äter gott finns hela tiden en medvetenhet hos oss att alla inte är samlade. Vi pratar inte alltid om det numera, det behövs inte eftersom vi ändå vet. Vi vet att vi alla bär på den djupaste saknad efter vår fine Marcus och att vi alla tycker det är så fruktansvärt fel att han inte är med oss.
Med den tysta kunskapen om varandras tankar och saknad, hjälps vi åt att skapa nya och meningsfulla stunder. Det är inte enkelt. Då vi tänt ljusen kring Marcus foto sätter vi oss tillsammans och äter. Ingen av oss skulle glömma ljusen.
17 april 2011. Snödrivan har fått krypa undan till förmån för krokusarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Att höra till
Tro det eller ej, men jag har varit på hockey nu ikväll. Det är SM-final där Skellefteå är ett av lagen som kämpar om segern så just nu är det lite extra hockey-feber i vår stad. Visserligen en snöplig förlust denna kväll, men underhållningen var god och publiken minst sagt entusiastisk.
Jag tittade kanske mest på den energiska heja-klacken på stå-plats. Massor av ungdomar som gav allt för att hjälpa sitt lag mot en seger. Kommer ihåg en gång för ca fyra år sedan då hela vår familj var på hockey och jag hade köpt fika till oss alla i pausen. Ringde efter Marcus och rapporterade att nu fanns läsk och kakor till honom. Han svarade att aldrig skulle han lämna sin plats i klacken och riskera att inte kunna komma tillbaka till samma perfekta plats. Vi tuggade i oss hans fika och insåg att alla försök till övertalning skulle vara överflödiga.
Under matchen tittade jag nog allra mest på killen som ledde klacken på Västra stå. Beundrade hans glöd att få med sig alla fans. Tänkte också mycket på ett klipp som Marcus kompisar lagt ut på YouTube där Marcus agerar ledare för en heja-klack då han var konfirmandledare på Gotland. Han var även då inspirerad av ovan nämnda hockeylag.
Som ungdom, och kanske även som vuxen är det viktigt att höra till. Någon har också sagt att det kan vara viktigare att höra till något än att själv förverkliga sina drömmar. Det kanske är så.
Jag tycker att du ska klicka på den här länken och lyssna på hans stämma. Det är han som är lead-singer. Här är länken: Marcus på YouTube
Skellefteå-Färjestad den 12 april 2011 med den entusiastiska heja-klacken i bakgrunden.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag tittade kanske mest på den energiska heja-klacken på stå-plats. Massor av ungdomar som gav allt för att hjälpa sitt lag mot en seger. Kommer ihåg en gång för ca fyra år sedan då hela vår familj var på hockey och jag hade köpt fika till oss alla i pausen. Ringde efter Marcus och rapporterade att nu fanns läsk och kakor till honom. Han svarade att aldrig skulle han lämna sin plats i klacken och riskera att inte kunna komma tillbaka till samma perfekta plats. Vi tuggade i oss hans fika och insåg att alla försök till övertalning skulle vara överflödiga.
Under matchen tittade jag nog allra mest på killen som ledde klacken på Västra stå. Beundrade hans glöd att få med sig alla fans. Tänkte också mycket på ett klipp som Marcus kompisar lagt ut på YouTube där Marcus agerar ledare för en heja-klack då han var konfirmandledare på Gotland. Han var även då inspirerad av ovan nämnda hockeylag.
Som ungdom, och kanske även som vuxen är det viktigt att höra till. Någon har också sagt att det kan vara viktigare att höra till något än att själv förverkliga sina drömmar. Det kanske är så.
Jag tycker att du ska klicka på den här länken och lyssna på hans stämma. Det är han som är lead-singer. Här är länken: Marcus på YouTube
Skellefteå-Färjestad den 12 april 2011 med den entusiastiska heja-klacken i bakgrunden.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Fjällresa
Den här tiden på året är fjällen som allra bäst, tycker vi. Många håller nog med om det. Snön ligger vit och vacker och solen värmer skönt de stunder den är framme. Tystnad får också en vidare innebörd då man befinner sig en bit från vägar och bebyggelse.
Vi har åkt på fjällresor många, många vårvintrar. Först själva, sedan med barnen små i pulka och så småningom tagit med dem till slalombackar. Först i barnbackar och med säkerhetslina för att efter ett tag knappt hunnit med dem i de stora och branta backarna. En aktivitet som vi njutit av tillsammans hela familjen.
Nu har vi tillbringat några dagar i Kittelfjäll, ett imponerade vackert fjällområde i Västerbottensfjällen. Åkt skidor, umgåtts med vänner och känt den där tröttheten efter en dag utomhus som gör att man sover tio timmar i sträck utan att förstå hur det riktigt gick till.
Jag tror vi gör som många andra föräldrar som mist ett barn. Vi försöker hitta nya glädjeämnen i vardagen och ha nya mål i sikte för att livet ska bli hanterbart. Ändå infinner sig inte den där bubblande glädjen på samma vis som den gjorde då vi var en hel familj. Det dyker upp minnesbilder från tidigare resor, som vi visserligen gläds åt, men som ändå bromsar den där självklara känslan av uppsluppen glädje.
Jag tror att lyckan kan komma tillbaka, även om det tar lång tid, men det går inte att förvänta sig att den ska se likadan ut. Då man besöker platser där man en gång var alla tillsammans kanske kroppen spelar oss ett litet spratt. Den är inställd på samma känsla men vi måste sakta lära oss att känslan kommer att vara en annan.
Kittelfjäll i april 2011. Vida vyer som ger luft åt nya tankar.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vi har åkt på fjällresor många, många vårvintrar. Först själva, sedan med barnen små i pulka och så småningom tagit med dem till slalombackar. Först i barnbackar och med säkerhetslina för att efter ett tag knappt hunnit med dem i de stora och branta backarna. En aktivitet som vi njutit av tillsammans hela familjen.
Nu har vi tillbringat några dagar i Kittelfjäll, ett imponerade vackert fjällområde i Västerbottensfjällen. Åkt skidor, umgåtts med vänner och känt den där tröttheten efter en dag utomhus som gör att man sover tio timmar i sträck utan att förstå hur det riktigt gick till.
Jag tror vi gör som många andra föräldrar som mist ett barn. Vi försöker hitta nya glädjeämnen i vardagen och ha nya mål i sikte för att livet ska bli hanterbart. Ändå infinner sig inte den där bubblande glädjen på samma vis som den gjorde då vi var en hel familj. Det dyker upp minnesbilder från tidigare resor, som vi visserligen gläds åt, men som ändå bromsar den där självklara känslan av uppsluppen glädje.
Jag tror att lyckan kan komma tillbaka, även om det tar lång tid, men det går inte att förvänta sig att den ska se likadan ut. Då man besöker platser där man en gång var alla tillsammans kanske kroppen spelar oss ett litet spratt. Den är inställd på samma känsla men vi måste sakta lära oss att känslan kommer att vara en annan.
Kittelfjäll i april 2011. Vida vyer som ger luft åt nya tankar.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
