Havet är Marcus gravplats
Lite senare under kvällen mötte våra och Marcus vänner upp. Vi gick tillsammans ut på isen och tände ljus, skickade ljuslyktor mot himlen och stod stilla och tysta kring hålet i isen. Stunden präglades av respekt och tystnad. Känslorna fanns närvarande och ödmjukheten inför livet fanns som en tyst överenskommelse bland oss. Vi kunde ha stått kvar där länge. Saknaden var tillåten och vi visste alla att vi upplevde en mycket ovanlig stund.
Marcus lever i våra hjärtan. Och vi som stod där kunde med stark inlevelse förstå att livet och kärleken inte är en självklarhet. Men vi hade fått ynnesten att uppleva det.
Ute på isen.
Vi skickar upp Khom Loy, ljuslyktor, mot himlen.
Minnesplatsen med Kåge såg i bakgrunden.
Blommor och ljus vid platsen där vi sänkte ner askan.
Tulpaner och blåbärsris, en kombination som vi starkt förknippar med Marcus.
Tack Anna!
Tänd gärna ett digitalt ljus i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Fyra år, där något alltid fattas
Den här dagen tillägnar vi våra tankar, samtal och handlingar åt vår älskade Marcus. Det är fyra år sedan han med ett leende lämnade gården på sin skoter. Lycklig i stunden, frisk och med framtidstro. Han kom aldrig hem.
Vår värld gick miste om en människa med mycket kapacitet den dagen. En ung man med god social förmåga, som hade lätt att lära, med stor emotionell kompetens och med gåvan att kunna älska andra människor. Han fick inte stanna kvar hos oss och sprida sitt ljus. Han skulle ha berikat med sitt sätt att vara.
Nu har fyra år passerat och det står klart för mig att han fortfarande ger. Det har inte tagit slut. När man möter en människa som så tydligt förändrar ens liv, tar inte detta slut bara för att det inte går att beröra varandra fysiskt längre. Vi kom tillsammans för 22 år sedan och så kommer det att fortsätta vara.
Idag ska vi ta farväl till askan från hans kropp. Det kommer att ske i kretsen av nära släktingar ute på fjärden.
Senare på kvällen, kl 18.00 är våra vänner välkomna. Vi kommer att skicka upp ljuslyktor, tända ljus och fika tillsammans i klubbstugan i Kåge hamn.
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom"
L Winnerbäck
Älskade Marcus. Vi saknar dig så.
In memoriam, Norran den 20 januari 2012.
Tänd gärna ett digitalt ljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
Isläget
Vår vän Per Landström håller oss uppdaterad om förhållandena ute på Kågefjärden. Något vi är mycket tacksamma över. Går även att följa på den här länken. (Klicka sedan på Islogg till vänster i menyn).
Om det inte finns en is som bär på fredag har vi fått löfte av vänner på Sjöfartsverket att få hjälp. Vad gjorde man utan hjälpsamma människor? Det skulle förmodligen vara mycket krångligt att leva. Det uppstår också en önskan om att hjälpa tillbaka.
Det som ovan nämnts är praktiska göromål. När det gäller alla känslor som rör sig inom oss inför årsdag och urnnedsänkning kan det vara så mycket svårare att sortera. Någonstans finns en vila i allt det praktiska. Att praktiskt få jobba sig fram till en hanterlig lösning. På något som egentligen inte alls går att lösa.
Ord blir små, räcker inte ända fram. Allt var vackrare när du var här Marcus.
Per Landströms bild från den 13 januari 2012. Ute på olycksplatsen.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
22 år
Den fina lilla gosse jag fick hålla i mina armar skulle alltid komma att påverka mitt liv. Mitt och många andras. Elden som brann den natten blev lika varm som all den kärlek han delade med sig av. På så sätt är vi väldigt lyckligt lottade.
En av hans barndsomsvänner gav oss en tavla där det stod: "Don't cry because it's over... Smile because it happened." Orden är skrivna av Gabriel Garcia Marquez, och de stämmer så bra, även om det tog tid att kunna tänka så. Men det är vackert att nu kunna le då jag tänker på Marcus. Le och känna värmen inombords.
Inom oss är vi alltid tillsammans. Under 22 år har det varit så, och jag är övertygad om att det fortsätter.
Marcus ute i en kanot, 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
2012
Nu är det nytt år och vi skriver 2012. I media diskuteras nyårslöften och hurvida de kommer att hållas eller inte. Det kan nog vara bra med nya avstamp, men jag tror att för oss som upplevt hårda smällar i livet ses framtiden med en viss försiktighet. Entusiasm och realism går liksom hand i hand. Var glad åt de glada stunderna, brukar jag tänka. Låt dessa stunder ta den allra största platsen.
Igår kväll hade vi en fantastiskt glad stund här hemma. Marcus kompisar kom hit och fikade hos oss. Med kort varsel var det flera stycken av dem som hade tid och möjlighet. Det är en stor glädje att de så gärna kommer, tar sig tid, berättar om sina liv och så gärna tar del av vad vi berättar om Marcus. Att få höra att det var en efterlängtad stund att få komma hem till oss. Det är ett exempel på en glad stund att bära med sig.
Ett nytt liv tillsammans med det liv som är. Önskar er ett gott 2012.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
