Fredag kväll
När det är Allhelgonahelg brukar man göra fint på gravarna. Dekorera med ljung, tända lyktor, bry sig om.
Vi åkte ut till Kåge hamn och möttes av en isande snålblåst. Marschallerna och gravljusen slocknade i blåsten så fort vi försökte tända dem.
Vi ställde in några gravljus i ett vindskydd vid grillplatsen och de lyste åtminstone när vi åkte därifrån. Kanske inte så länge till.
I morgon ska det bli svag vind framåt kvällen. Då försöker vi igen.
Vi åkte ut till Kåge hamn och möttes av en isande snålblåst. Marschallerna och gravljusen slocknade i blåsten så fort vi försökte tända dem.
Vi ställde in några gravljus i ett vindskydd vid grillplatsen och de lyste åtminstone när vi åkte därifrån. Kanske inte så länge till.
I morgon ska det bli svag vind framåt kvällen. Då försöker vi igen.
Allhelgonahelgen närmar sig
Det är snart Allhelgonahelg och då tänker vi extra på alla som lämnat livet på jorden. Vi har fått en inbjudan till kyrkan där man ordnar en Minnesgudstjänst på Alla helgons dag för dem som avlidit under det senaste året.
Ingen vill sitta i en kyrka och höra sitt eget barns namn läsas upp. Man vill inte heller vara frånvarande när det läses upp. Det bästa vi kan göra är ändå att hedra Marcus minne. Att vara med på Minnesgudstjänsten är ett sätt. Att sitta med och att få tända ett ljus.
Ingen vill sitta i en kyrka och höra sitt eget barns namn läsas upp. Man vill inte heller vara frånvarande när det läses upp. Det bästa vi kan göra är ändå att hedra Marcus minne. Att vara med på Minnesgudstjänsten är ett sätt. Att sitta med och att få tända ett ljus.
Berg- och dalbana
Hoppet om att vi ska kunna hitta Marcus kropp åker verkligen berg- och dalbana med oss alla. Beskedet från Finland kunde ha varit en lösning men så var det inte den här gången heller.
Det har i alla fall fört med sig att den finska polisen blivit uppmärksammad på att vår Marcus saknas och nu har flera, även i Finland, kunnat se hur han var klädd. Det var anledningen till att vi lade ut bilden på kläderna här i bloggen.
Marcus i en roddbåt sommaren 2006.
Det har i alla fall fört med sig att den finska polisen blivit uppmärksammad på att vår Marcus saknas och nu har flera, även i Finland, kunnat se hur han var klädd. Det var anledningen till att vi lade ut bilden på kläderna här i bloggen.
Marcus i en roddbåt sommaren 2006.
Mest troligt en annan person som hittats
Vi har fått uppgifter om att den person som hittats i Raahe i Finland är en man klädd i sommarkläder. Därför är det inte sannolikt att det handlar om vår Marcus.
Det är viktigt med alla tips som kan ge oss en lösning och det är inte alls osannolikt att en kropp kan färdas i vattnet över till Finland. Just nu kan vi ändå lägga det här åt sidan och vill också tacka er som hjälpt till att få fram viktiga uppgifter.
Det är viktigt med alla tips som kan ge oss en lösning och det är inte alls osannolikt att en kropp kan färdas i vattnet över till Finland. Just nu kan vi ändå lägga det här åt sidan och vill också tacka er som hjälpt till att få fram viktiga uppgifter.
Kläder vid försvinnandet
Vi lägger ut en bild igen på Marcus kläder vid försvinnandet. Detta för att göra bilden lättillgänglig just idag.
Vår vän Reino ringde via tolken Evald och berättade om att man hittat en kropp i Finland utanför Raahe (på svenska heter platsen Brahestad), det ligger rakt över havet på finska sidan.
Vi vet ännu inte om det är kroppen efter en kvinna eller man, inte heller vilken klädsel det handlar om.
Med hjälp av modern teknik hoppas vi att dessa frågor kan besvaras snabbt. Polisen är kontaktad i Skellefteå. Vi har även kontaktat finsk polis.
De här kläderna hade Marcus på sig vid försvinnandet den 20 januari 2008. Hjälmen är återfunnen men under den hade han en limegrön ansiktsmask som fortfarande kan sitta på.
Vår vän Reino ringde via tolken Evald och berättade om att man hittat en kropp i Finland utanför Raahe (på svenska heter platsen Brahestad), det ligger rakt över havet på finska sidan.
Vi vet ännu inte om det är kroppen efter en kvinna eller man, inte heller vilken klädsel det handlar om.
Med hjälp av modern teknik hoppas vi att dessa frågor kan besvaras snabbt. Polisen är kontaktad i Skellefteå. Vi har även kontaktat finsk polis.
De här kläderna hade Marcus på sig vid försvinnandet den 20 januari 2008. Hjälmen är återfunnen men under den hade han en limegrön ansiktsmask som fortfarande kan sitta på.
Tankarna finns hos alla anhöriga
Idag finns våra tankar hos Carolin Stenvalls familj, anhöriga och vänner. De har fått ett besked om att kroppen är hittad. Ett fruktansvärt besked med ändå ett besked. Flera frågor som kan få svar.
Enligt tidningarna har mamman sagt att det värsta är att de inte ska få träffa henne igen. De orden är både kloka och sanna.
Vi måste också få ge vår uppskattning till polisen i Norrbotten för att de jobbade vidare, trots en del kritik, och sökte ihärdigt efter henne en lång tid efter försvinnandet. Det är också så betydelsefullt vad alla civila kan bidra med, som t ex paret som varit på fisketur.
Men när mediabruset har lagts sig finns saknaden fortfarande kvar i alla anhörigas hjärtan.
Enligt tidningarna har mamman sagt att det värsta är att de inte ska få träffa henne igen. De orden är både kloka och sanna.
Vi måste också få ge vår uppskattning till polisen i Norrbotten för att de jobbade vidare, trots en del kritik, och sökte ihärdigt efter henne en lång tid efter försvinnandet. Det är också så betydelsefullt vad alla civila kan bidra med, som t ex paret som varit på fisketur.
Men när mediabruset har lagts sig finns saknaden fortfarande kvar i alla anhörigas hjärtan.
Kåge hamn
Det är lugnt och stilla den här tiden på året i Kåge hamn. Båtarna ligger på land och inväntar vintern och båtplatserna vid bryggorna är i stort sett tomma.
De som färdas på vattnet den här tiden på året är några som är ute och lägger nät. Det är bra att de finns där.
Kåge hamn i slutet av oktober.
De som färdas på vattnet den här tiden på året är några som är ute och lägger nät. Det är bra att de finns där.
Kåge hamn i slutet av oktober.
Nio månader
Nio månader har gått sedan den tjugonde januari. Längtan och saknaden följer oss i varje steg vi tar.
Två gånger har Marcus förändrat tillvaron totalt för oss. Första gången då han föddes, efter nio månaders längtan. Andra gången då han dog. Då föddes en längtan som aldrig tar slut.
En glad ung Marcus, hösten 1990.
De glada stunderna
Vi försöker verkligen glädjas åt alla glada stunder och njuta just då. Det gäller bara att upptäcka när de kommer och kanske också leta upp dem om de inte kommer alldeles självmant.
Läste på en annan blogg, Ludmillas, en liknelse om hur sorgen är att bära.
Från början är det en kantig och vass sten som finns inne i bröstet, den är nästan omöjlig att bära för det gör så ont. Med tiden växer det mossa på stenen som gör att den inte längre skaver och smärtar på samma vis. Stenen finns alltid kvar där inne men den blir lite lättare att bära.
En glad stund i Marcus liv. Den nyinköpta moppen var på plats. Även den i Skellefteås färger.
Läste på en annan blogg, Ludmillas, en liknelse om hur sorgen är att bära.
Från början är det en kantig och vass sten som finns inne i bröstet, den är nästan omöjlig att bära för det gör så ont. Med tiden växer det mossa på stenen som gör att den inte längre skaver och smärtar på samma vis. Stenen finns alltid kvar där inne men den blir lite lättare att bära.
En glad stund i Marcus liv. Den nyinköpta moppen var på plats. Även den i Skellefteås färger.
Drömmen
För ganska precis ett år sedan stod den här på gården. Skotern. Det hade föregåtts av många och långa diskussioner inom familjen. Vi föräldrar var emot hela projektet men Marcus stod på sig och köpte skotern i alla fall. För egna pengar som han jobbat ihop.
Även om vi var emot att skotern köptes så kunde vi ändå känna en stolthet att han så målmedvetet och självständigt förverkligade sin dröm.
Helt säkert kände Marcus en fantastisk lyckokänsla när skotern äntligen var inköpt och alla turer med kompisarna hägrade. Och säkert är man alldeles extra nöjd över att ha ordnat saken på egen hand.
Ingen kunde veta då att en skotertur skulle bli det sista han gjorde.
Mitten av oktober 2007. Marcus dröm var förverkligad och hemma på gården stod skotern.
Även om vi var emot att skotern köptes så kunde vi ändå känna en stolthet att han så målmedvetet och självständigt förverkligade sin dröm.
Helt säkert kände Marcus en fantastisk lyckokänsla när skotern äntligen var inköpt och alla turer med kompisarna hägrade. Och säkert är man alldeles extra nöjd över att ha ordnat saken på egen hand.
Ingen kunde veta då att en skotertur skulle bli det sista han gjorde.
Mitten av oktober 2007. Marcus dröm var förverkligad och hemma på gården stod skotern.
En plats att gå till
Vi brukar titta ut på Kågefjärdens vatten och tänka att här är det. Eller rättare sagt så kanske det är här. Eftersom vi inte vet säkert och kanske aldrig heller får veta.
För många som mist sina anhöriga är det viktigt med en plats att gå till. Andra bär minnena inom sig och den fysiska platsen blir mindre viktig allt eftersom tiden går. Alla är vi så olika och vi har vår fulla rätt att vara det.
Den plats vi har att gå till är havet. Havet som finns runt hela jorden. Ett hav lika fritt som Marcus själ.
En närbild på Kågefjärdens vatten, en del av havet.
För många som mist sina anhöriga är det viktigt med en plats att gå till. Andra bär minnena inom sig och den fysiska platsen blir mindre viktig allt eftersom tiden går. Alla är vi så olika och vi har vår fulla rätt att vara det.
Den plats vi har att gå till är havet. Havet som finns runt hela jorden. Ett hav lika fritt som Marcus själ.
En närbild på Kågefjärdens vatten, en del av havet.
Nyheter får annan innebörd
Innan livet vände, den 20 januari, så läste vi nyheter i tidningen eller på webben på ett sätt. En nyhet vi läser idag kan få en helt annan innebörd. Jag tänker på olyckor där någon har dött.
Idag läste jag om en 24-årig man som dött i en trafikolycka i Boden. En kort notis på Norrans hemsida. En total katastrof för alla som finns runt den 24-årige mannen. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kompisar, grannar osv. Nu börjar den ofattbara tiden för alla dessa människor, en tid man bara vill slippa finnas i.
Det enda vi kan önska dessa anhöriga i Boden är att de har en krets av människor runt omkring sig som kan visa äkta medkänsla. Det är det enda som hjälper.
Höstens sista ros? Fotograferad den 13 oktober med Kågefjärden i bakgrunden.
Idag läste jag om en 24-årig man som dött i en trafikolycka i Boden. En kort notis på Norrans hemsida. En total katastrof för alla som finns runt den 24-årige mannen. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kompisar, grannar osv. Nu börjar den ofattbara tiden för alla dessa människor, en tid man bara vill slippa finnas i.
Det enda vi kan önska dessa anhöriga i Boden är att de har en krets av människor runt omkring sig som kan visa äkta medkänsla. Det är det enda som hjälper.
Höstens sista ros? Fotograferad den 13 oktober med Kågefjärden i bakgrunden.
Det gör skillnad
Det gör skillnad i livet att ni finns. Att vi kan läsa så fina kommentarer, t ex dikten vi fick i förra inlägget. Vilken omtanke! Skulle verkligen önska att vi kunde svara alla som hör av sig personligen men det måste bli så här istället. Tack för er uthållighet som hjälper oss framåt, steg för steg.
Vi fick en fråga härom dagen: Vill ni att man ska läsa upp Marcus namn i kyrkan under Allhelgonahelgen? Under den helgen läser man upp namnen på alla som har dött i församlingen under året. Marcus namn fanns inte med på listan eftersom vi fick avslag från Skatteverket på vår ansökan om dödsförklaring.
Det gör skillnad att det finns en präst och människa som Mats. Han tänker efter hur det egentligen är och kliver en bit ifrån byråkratiska regler. Det är klart att vi vill att de ska läsa upp Marcus namn tillsammans med de andra som lämnade livet på jorden.
En ros till er alla som gör livet varmt och gott!
Vi fick en fråga härom dagen: Vill ni att man ska läsa upp Marcus namn i kyrkan under Allhelgonahelgen? Under den helgen läser man upp namnen på alla som har dött i församlingen under året. Marcus namn fanns inte med på listan eftersom vi fick avslag från Skatteverket på vår ansökan om dödsförklaring.
Det gör skillnad att det finns en präst och människa som Mats. Han tänker efter hur det egentligen är och kliver en bit ifrån byråkratiska regler. Det är klart att vi vill att de ska läsa upp Marcus namn tillsammans med de andra som lämnade livet på jorden.
En ros till er alla som gör livet varmt och gott!
Tänker så mycket
Vi tänker så mycket på Marcus. Saknar alla hans galna upptåg och hans smittande glädje. Han bjöd på så många vilda överraskningar när vardagen kändes grå. När vi minst av allt anade något och var helt oförberedda.
När vi tänker på alla vilda och härliga påhitt så kan vi känna hur leendet kommer tillbaka på läpparna. Hur han fortsätter att glädja oss även nu.
Marcus fotograferar från taket. Bilden är tagen i juni 2006.
5 oktober
Nu märks det att hösten är här på allvar. Det tjuter av vinden utanför fönstret och regnet har smattrat mest hela dagen. Mörkt är det också. Vi är nog en och annan som funderar på om billyset verkligen fungerar, ljuset försvinner ju bara ner i asfalten.
Om inte hösten blir allför regnig så brukar sikten i Kågefjärden bli betydligt bättre än den var under våren och sommaren. Då kan det hända att vi får hjälp med nya dykningar i de mest aktuella områdena. Vi har några platser som är markerade efter dagarna med Molander och dykarnas båt.
Hoppet om att hitta Marcus kropp finns kvar, om än med en realistisk syn, för det är ju ändå så att det problemet är ännu inte löst. På det stora problemet, att Marcus är borta från oss här på jorden, finns ingen lösning vi alls kan påverka.
Det syns på havet att det är höst, färgen blir mörkare och får en gråare nyans.
Om inte hösten blir allför regnig så brukar sikten i Kågefjärden bli betydligt bättre än den var under våren och sommaren. Då kan det hända att vi får hjälp med nya dykningar i de mest aktuella områdena. Vi har några platser som är markerade efter dagarna med Molander och dykarnas båt.
Hoppet om att hitta Marcus kropp finns kvar, om än med en realistisk syn, för det är ju ändå så att det problemet är ännu inte löst. På det stora problemet, att Marcus är borta från oss här på jorden, finns ingen lösning vi alls kan påverka.
Det syns på havet att det är höst, färgen blir mörkare och får en gråare nyans.
Sida vid sida
Tiden går inte att stoppa, inte heller att backa. Skulle verkligen önska att det gick. Jag vet exakt hur långt jag skulle backa den tillbaka.
Tiden fortsätter att gå och vi kan inte annat göra än att följa med.
För oss är livet som en tågräls. Den ena skenan av rälsen är livet, den andra är sorgen efter Marcus. Bägge skenorna följs åt, sida vid sida, mot framtiden. Båda sidorna är viktiga.
Om den ena sidan, sorgen eller livet, skulle ta över och stjäla allt utrymme från den andra skulle det bli obalans. Spåret skulle inte leda framåt. 
Oktober
Höstrusk och regn. Men det var väldigt länge sedan det regnade något alls här. Säkert behövs det.
När vi tittade igenom några bilder från Minneskvällen tänkte vi också på en låt vi spelade i kyrkan. Den låten var väldigt nära förknippad med Marcus och nu kan vi lyssna på texten gång på gång. Han spelade den ofta själv.
Hear You Me
Jimmie Eat World
There's no one in town I know
You gave us some place to go
I never said thank you for that
I thought I might get one more chance
May angels lead you in...
(Lyssna på låten på den här länken)
En vanlig vardag för något år sedan. Det känns obegripligt idag att vi kunde irritera oss över att det var svårt att komma ut med bilen. Vilken bagatell.
När vi tittade igenom några bilder från Minneskvällen tänkte vi också på en låt vi spelade i kyrkan. Den låten var väldigt nära förknippad med Marcus och nu kan vi lyssna på texten gång på gång. Han spelade den ofta själv.
Hear You Me
Jimmie Eat World
There's no one in town I know
You gave us some place to go
I never said thank you for that
I thought I might get one more chance
May angels lead you in...
(Lyssna på låten på den här länken)
En vanlig vardag för något år sedan. Det känns obegripligt idag att vi kunde irritera oss över att det var svårt att komma ut med bilen. Vilken bagatell.
