Sökning tillsammans med sjöräddningen vecka 24
Under vecka 24 planerar sjöräddningen att genomföra en sökning i Kågefjärden. Den veckan ligger de i Kågefjärden med sin sjöräddningskryssare.
Vi behöver hjälp av 6-8 båtar som kan vara med och genomföra en sökmetod, typ krattan, som brukar var mycket effektiv när det gäller att söka av ett område.
Kontakta oss (070-6778871) eller Thor Boström, befälhavare Rescue Skellefteå (070-6305974) om du kan ställa upp och hjälpa till. 
Det har varit blåsigt på dagarna den sista tiden.
Framåt 21-tiden på kvällarna brukar vattnet bli spegelblankt.
Bra sikt från luften
På väg ut mot Kågefjärden. Sågen är till höger i bild.
Ute vid Långnäsudden finns många grunda vikar. De är svåra att söka av med båt.
Långnäsgrundet ur flygperspektiv. Det var här hjälmen låg en bit till höger om husen.
Lite varmare i vattnet
Vi väntar fortfarande på att polisen ska genomföra de uppdrag som de lovat oss. Det har ju inte hänt så där särskilt mycket på den fronten ännu, trots att det har gått en hel månad sedan det blev öppet vatten.
När vi sökte tillsammans med finnarna och Mikael från Skelleftedykarna var det 2 grader i vattnet.
Nu har temperaturen stigit till ca 6 grader ute till havs och 10 grader nära land. Det kan påverka sökandet positivt.
Yttre Björkögrundet och i bakgrunden Bastuholmen. Ikväll var det stilla och lugnt.
Hjälmen
Det var inte lätt att se och hålla i hans hjälm igen. Han hade ju på sig just den här hjälmen då olyckan skedde.
Ny och oanvänd. Hjälmen efter 4 månader i havet.
Kan havet vara en gravplats?
Många gånger i historien har havet varit en gravplats. Det är ett stort antal sjömän som fått sin sista vila i havens djup.
När man begravt någon i havet har man gjort det aktivt, utfört en ceremoni och sänkt den avlidne i havet.
Det finns många som vill att anhöriga ska sprida deras aska för vinden när de inte längre lever, gärna ut över havet. Också en aktiv handling.
Marcus är försvunnen i havet. Ingen har sett honom förolyckas, ingen har hittat honom. Det känns nödvändigt med en bekräftelse på vad vi redan vet. Det känns också nödvändigt att få ta hand om hans kropp på ett värdigt sätt. Att få utföra en aktiv handling.
En vy ut över Bredviksfjärden. Inte så långt ifrån platsen där Marcus hjälm hittades.
Marcus hjälm är hittad
Sent på fredagskvällen fick vi ett telefonsamtal om att en fiskare hittat en skoterhjälm på Långnäsgrundet. Det ligger 14 km nordost om platsen där vi hittade hans skoter.
När fiskaren beskrev hur hjälmen såg ut, bland annat några bokstäver och siffror, så visste vi att det var Marcus hjälm. Det råder ingen tvekan.
Vi vet nu att det inte är en hjälm vi ska leta efter. Det kan vara möjligt att han fortfarande har på sig en ansiktsmask som är limegrön.
Vi vet inte om sökområdet egentligen har blivit större eftersom det är svårt att säga när han tappade eller tog av sig sin hjälm.
Så här såg hjälmen ut när den var ny. Nu var den sliten av havet.
Här på Långnäsgrundets södersida låg hjälmen.
På Långnäsgrundet ligger det en stuga som en gång i tiden var bostad till en fiskare.
Sjöräddningen ska öva i området
Vi har fått ett telefonnummer till Sjöräddningens jourskeppare. Den båten är redo att lämna kaj efter 15 minuter och köra mot det område som ska undersökas närmre. Vi ska kolla upp om vi kan skriva in telefonnumret här. Tills dess kan ni alltid kontakta polisen.
SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964
Havet är kallt
Eftersom det varit så kallt under maj månad så har vattentemperaturen inte stigit nämnvärt. Det är inte heller så många som sjösatt sina båtar men det kan bli ändring nu redan till helgen. Båtklubben har den första sjösättningen nu på lördag.
Längst ute i Kågefjärden mot Bergskäret.
Vad händer nu?
Vi har fått en annan polis som kontaktperson, mycket positivt. Han planerar både för nya dykningar och ny sökning med helikopter. Fyra ögon ser mer än två. Vi är tacksamma för att äntligen få lite hjälp som vi inte behöver organisera själva.
Fyra månader idag
Våren går sakta framåt här i norr. Fortfarande kyligt men visst finns det många tecken på att det faktiskt är vår. Det är underligt att årstiderna fortsätter och rullar på, som om inget hade hänt.
En båtmotor från fonden
Såg att Lars Winnerbäck släpper en ny singel idag, Strimmor. Marcus älskade hans musik. Han hade nog varenda CD och kunde de flesta av hans texter utantill. Jag kommer alltid att se Marcus framför mig när jag hör Lars Winnerbäcks musik.
Skoterolycka. Igen!!
Igår hände det igen. Jag trodde skotersäsongen var över men fick läsa om en olycka i Norrbotten. Två män som under fredagkvällen skulle köra över en sjö. De kände till att det fanns en vak och försökte runda den, men det hjälpte inte. Det fanns ett vittne som såg olyckan och genast larmade, men det hjälpte inte. Det kom en helikopter men inte heller det hjälpte. De båda männen drunknade.
Vad hade hjälpt? Vad kunde ha hjälpt Marcus? När man hamnar i vinterkallt vatten finns inte mycket tid. Marcus kände till alla de här farorna. Han gillade inte att köra nära bryggorna där isen var svag, inte där det fanns vatten på isen. Han pratade många gånger om en olycka i Övik där skoterföraren körde genom isen och inte kunde räddas. Allt det här visste Marcus. Olyckan skedde i alla fall.
Tänk om varenda skoterförare hade isdubbar, flythjälpmedel, kastlina, sällskap. Tänk om det här ändå vore den sista vintern som någon miste livet under en skoterutflykt.
Hoppas det aldrig behöver bärgas fler skotrar!
Varje dag är väntan
Det är mitt i maj och termometern kryper ner mot noll, kanske minusgrader i natt. Just nu blir inte havet varmare, men det kan ändras närsomhelst. Vi bara väntar.
En lugn stund vid havet, i somras på Gotland. Ett foto från Lina.
Några kommentarer om artikeln i Norran
Helt lösryckt ur ett sammanhang kommer den här meningen:
"- Vi har mycket vi vill och ska göra men först ska vi hitta Marcus, säger Leif Degerman."
Ni som känner oss vet vad det handlar om, ni som inte känner oss måste ju känna er en aning förundrade. Vad är det egentligen dom vill göra?
Vi vill och vi ska, tillsammans med en grupp kunniga och intresserade personer, arbeta för säkerhet och räddning för skoteråkare. Vi har redan kontakt med några personer som ska ingå i gruppen och vi ska berätta mer om det så småningom.
Det som är viktigast för oss just nu är att hitta Marcus kropp. Det övriga arbetet kommer i andra hand. Naturligtvis.
Vi fick veta att Reino arbetade med att söka efter människor som drunknat genom en vän, Helén. Hon visste att han hade hittat en man i Norrbotten som varit försvunnen en längre tid. I Norrans artikel stod det att vi hade hittat möjligheten att få hjälp med att söka på Internet. Det hade varit svårt med tanke på de kunskaper vi har i finska.
Allt kan inte bli rätt i tidningen men visst var det ändå bra med en artikel. Kanske finns det någon annan anhörig någonstans som kan få hjälp att finna en nära och kär familjemedlem. Kunskap brukar spridas.
Det här är jaktlabradorer och inget annat. Det har våra hundkunniga vänner lärt oss.
En man med ett stort hjärta
Reino är pensionerad från ett arbete vid ryska gränsen i Finland. Med det arbete han hade blev man pensionerad vid 45 års ålder. När hans bäste vän drunknade bestämde han sig för att leta reda på vännens kropp. Han säger själv att han då letade med finsk sisu, inte med så mycket kunskap och utrustning.
Under 20 år har han utvecklat kunskap och lyckats skaffa utrustning för att söka efter människor på ett professionellt sätt. Allt det här har kostat och han har därför sålt sitt hus och sina ägodelar för att kunna skaffa bra grejor. Han ser ingen glädje i att äga prylar men han ser mycket glädje i att kunna hjälpa anhöriga. Han vill helt enkelt inte ha prylar som inte hjälper honom i jobbet, sådant är bara i vägen.
För att kunna organisera alla hans uppdrag har några anhöriga bildat en stiftelse. Stiftelsen finansierar sin verksamhet med frivilliga gåvor. De har filosofin att man inte ska behöva ha pengar för att få hjälp och de tar därför inte betalt eller tar inte heller emot pengar direkt i handen.
Vi stödjer denna stiftelse genom vårt Plusgiro 151 09 31-7. Det går också att sätta in pengar på deras finska konto, men det kan vara lite krångligt med banknamn och annat, och språket...
Reino sa att ha en anhörig som är försvunnen är som att svarva och svarva och aldrig bli klar. Vi kan förstå hur han menar.
Hur ser han då ut, en man som jobbar 12-14 timmar per dygn för att hjälpa andra och själv inte tjänar en krona på jobbet?
Så här! Som ett enda stort hjärta!
PS Vi fick alldeles nyss ett meddelande om att han, med hjälp av hunden, hittade den kanotist som försvunnit i Kemi älv. Det var dit han åkte på måndag kväll efter en hel veckas arbete i Kågefjärden.
Marcus skulle ha varit först att gratulera
Det är mycket som kommer att hända nu framöver när det gäller aktivitet på och runt omkring havet. Båtar ska sjösättas, bryggor ska i och många flyttar ut till sina sommarställen. Det blir så många fler ögon som kan se ut på vattnet.
Här hemma har vi firat en födelsedag. Det är lillasyster Martina som fyller 17 år. Marcus skulle ha varit först att gratulera, för honom var födelsedagar mycket viktiga. Särskilt Martinas. Han missade aldrig att köpa en present till henne.
Finska stiftelsen har åkt
En veckas intensivt sökande efter Marcus har inte gett något resultat. Det känns tungt att säga det.
Reino har gjort ett otroligt jobb i samarbete med så många andra. Vi skulle aldrig ha kunnat få en bättre hjälp och aldrig ha mötts med så mycket respekt och engagemang av någon annan. Det är så vi försöker tänka just nu.
Idag var det hårda och kalla vindar på fjärden och arbetet pågick i ca 4 timmar. De lyckades få ner kameran, trots vinden, och kunde kontrollera några platser i fjärden. Med de förutsättningar som finns nu har vi gjort allt vi kan göra. Just nu blåser det för mycket och det är inga tendenser till höjd vattentemperatur som skulle ändra förutsättningarna för fortsatt sökande. Reino och Sinikka styrde mot Kemi älv i norra Finland där en kanotist försvunnit för en vecka sedan.
För vår del så väntar vi på stilla kvällar, med lite mer ljumma vindar, då vi kan åka ut och söka från båt på fjärden. Vi vet också att vi har otroligt många ögon med oss i sökandet. Det är så många boende kring Kågefjärden som visar sin vilja och engagemang att hjälpa oss. Ni ska veta att vi är tacksamma för att ni finns!
Saknaden efter Marcus kommer alltid att vara en del av vårt liv, oavsett vad som händer.
Söndag kväll i Kåge hamn
Här i Kåge hamn finns en dator att låna, mycket bra om man har en blogg att uppdatera då och då. Kåge båtklubb är värd ett stort tack! Deras klubbstuga har varit ovärderlig. Tack KBK!
I morgon åker Reino och Sinikka tillbaka till Finland. Reino har fem uppdrag som väntar där. Det ringer ofta på hans telefon och flera av uppdragen har han fått under tiden han varit här hos oss.
De kommer att söka under dagen innan de beger sig mot Finland men vad händer sedan? Reino har sagt att han kan komma tillbaka veckan efter midsommar, om det behövs. Tills dess vill han uppmana oss alla som vistas vid eller ute på havet att spana så mycket vi bara kan.
Här spanar Sinikka i kikaren. Ett bra sätt att söka.
Söndag eftermiddag
Mikael som kör Skelleftedykarnas båt fick också syn på något på sin bildskärm men det försvann iväg. Mest troligt så var det ett fiskstim.
Det finns mycket i havet men vi hittar inte vad vi söker. Just nu blåser det upp på fjärden men vi ger oss snart ut igen för att söka vidare.
Här söker vi på 8,4 meters djup och det är 2 grader i vattnet.
Lördag kväll
Det kan ibland hända att det tänds ett starkare hopp om att hitta Marcus, t ex igår när det låg en päls på botten. På bildskärmen kunde de se två armar och en kropp men när de gick riktigt nära med kameran visade det sig att det var en päls. Inget annat.
Arbetet börjar om i morgon bitti och vi ska försöka behålla både hopp och ork tills dess.
Det här Skelleftedykarnas båt som Mikael och Andreas använt idag.
De har hittat ett par ställen som de vill att Reino ska titta närmre på.
Lördag morgon
Idag kommer vi att få hjälp av ytterligare en båt i sökandet. Det är Mikael och Andreas från våra lokala dykklubbar som ska förstärka Reino med sökandet. Det finns sonar, ljudradar, även på dykarnas båt.
I dagens Norran är det en artikel om vårt sökande efter Marcus. Den kan du läsa här.
Reino påpekar i slutet av artikeln att vi behöver allas hjälp när det gäller att söka efter Marcus. Om du är vid havet eller ute på en båt, var uppmärksam på allt som flyter. Åk fram och titta så du säkert ser vad det är.
Vid försvinnadet hade Marcus på sig de här kläderna.
Fredag vid lunchtid
Reino arbetar med en sonar, en slags ljudradar, och då har det ingen betydelse vilken sikt det är i vattnet. Hunden Sonars nos fungerar också oavsett sikt.
Idag är det pappa Leif som kör båten eftersom vår tolk Evald har åkt hem. Reino och Sinikka stannar ytterligare några dagar.
Leif delar med sig av vattnet till hunden Sonar. Det är varmt idag.
Finska stiftelsens hemsida: www.etsintavene.net
Torsdag kväll
Reino känner sig olycklig att han inte har lyckats hitta något trots alla hans ansträngningar. Vi försöker förklara för honom att bättre hjälp än den vi får nu, av honom, inte går att få. Vi har fortfarande hoppet kvar och hoppas på de kommande dagarna.
Det var lugnt på fjärden under kvällen. Goda möjligheter för att spana på vattnet.
Torsdag klockan 14.40
På förmiddagen hade vi besök av Norran som ville göra ett reportage. Vi får se om det kommer i tidningen på lördag. Hoppas bara att det ger en sanningsenlig bild av vad som händer.
Vi jobbar vidare med sökandet och uppdaterar senare i kväll om hur det går.
Här är en ung och gladlynt hund med namnet Radar.
Hon ska läras upp till sökhund och beräknas vara fullärd om ca tre år.
Onsdagens arbete är avslutat
Båten ligger vid kaj och vaktas av hunden Sonar. Ingen kommer i närheten av båten utan att märkas.
Sökandet pågår
De kommer att titta lite extra på några platser nu i kväll men i övrigt har det inte hänt något nytt.
Nu är de på plats
Halvsju i morse utanför vårt hus.
Båten sjösatt i Kågefjärden.
Hunden Sonar redo att jobba.
Finska stiftelsen är på väg
Nu kommer våra finska vänner för att hjälpa oss med att söka efter Marcus. Vi får hoppas att deras resa genom Finland och Sverige går bra. Det sägs bli kallt och snöigt i norra Finland. Reino tar med sig sin båt på släp så det är ett stort ekipage som är på väg.
Nu finns alla känslor inom oss och vi vet inte vad som kommer att hända.
Sökande från luften
Så här ser det ut på Kågefjärden om man ser det från luften. Först till höger är småbåtshamnen och sedan kommer sågen. Under lördagen hade vi möjlighet att söka från ett flygplan. Vädret var perfekt och sikten god men vi kunde inte se något som hade med Marcus olycka att göra.
Dynggrundet den 3:e maj. Ingrid,Leif, HW och vår pilot Lars flyger över Kågefjärden.
Efter ca en timmes flygning är vi tillbaka på Falmarks flygplats. För att kunna se bra hade Lars lutat flygplanet så mycket som möjligt. Vi kan säga att det var skönt att gå på fast mark igen.
Tack till vår pilot Lars Wahlberg för att du gav oss den här möjligheten att söka längs Kågefjärdens stränder och öar!
1:a maj 2008
Ute på Kågefjärden är det öppet vatten och vi har idag sökt av de södra stränderna från en båt.
Längst in i fjärden ligger det kvar en envis issörja. Den borde vara borta om ett par dagar.
1:a maj 2008
