Om att inte ge upp
När vi tänker på att inte ge upp handlar det om två olika perspektiv; det praktiska (sökandet) och det känslomässiga (saknaden och längtan). Hur det än är så tar det praktiska perspektivet mycket mindre del av alla tankar, känslorna tar mycket större plats. Men under en vecka med sökande måste känslorna skjutas en bit åt sidan för att det praktiska arbetet ska bli genomförbart. Det vore omöjligt annars.
På samma gång är ändå det praktiska, och målet att till slut hitta Marcus kropp, otroligt viktigt. Det är ett problem som inte försvinner om man låter bli att tänka på det. Det är inte unikt att vilja ha ett svar och att få hitta sin anhöriges kropp under värdiga förhållanden. Tänker på t ex anhöriga till Estonia-offren, de som försvann i Tsunamin.
Det viktigaste när det gäller att inte ge upp, och det allra svåraste, är att inte ge upp sin livsglädje när meningsfullheten har blivit sargad. Livets mening är våra barn, och när den självklara livsglädjen rycks bort kostar det så mycket mer energi för att inte ge upp. En daglig kraftansträngning.
Ett stort tack till Guldstadens båtklubb för den generösa gåvan. Vi har skickat pengarna till Etsintävene och kan garantera att de kommer till stor hjälp för människor i utsatta situationer. TACK!
Det behövs vila för att samla energi, något som gäller alla. Visa varandra hänsyn i sommar så får alla det lugn som behövs för att ladda upp.
Lördag 27 juni
Vi återkommer om hur den här insamlingen ska gå till men hänvisar tills dess till plusgirot för Marcus minnesfond. Det som kommer in där under sommaren (jun-aug) går direkt till Etsintävene.
Under fem dagar hinner man inte finkamma en hel fjärd och för vår del är dessa dagar allt vad orken räcker till. Det är en känslomässig bergochdalbana. För Reinos del står många nya uppdrag och väntar.
Vi har inte hittat Marcus kropp under dessa dagar. Trots allt jobb.
Hur det känns? Vi har realistiska förväntningar på sökandet och vi vet hur svårt det är. Men det finns alltid en förhoppning.
Vad händer nu? Det som är mest sannolikt är att kroppen finns kvar inne i Kågefjärden (med tanke på strömriktningstest och fjärdens form). Etsintävene hoppas på att kunna skaffa in en kraftigare sonar som kan skanna av ännu större ytor. De kan komma tillbaka vid ett senare tillfälle och återuppta sökandet. Om vi vill och orkar.
En vanlig missuppfattning
Alla kostnader kring ett eftersök får man bekosta själv som familj. Det finns inga statliga eller kommunala resurser till detta.
Reino sänker ner en av kamerorna.
Mikael och Reino tittar på de fyra skärmarna som är kopplade till kamerorna.
Hunden Sonar hade det varmt under lördagen också. Inte ett moln i sikte.
Fredag em
Just för tillfället har det blåst upp så det är en paus i arbetet. Kanske ger de sig ut i kväll igen om vinden lugnar sig. Glädjande nog har Reino och Pirkko bestämt att de stannar tills i morgon och letar vidare under morgontimmarna. Det är vi mycket tacksamma över.
Ett litet tillägg
Det är några som har frågat hur man kan ta miste på det man ser i vattnet när man har bra utrustning. Förklaringen är att de först använder en sonar, en slags ljudradar, och med den ser man större ytor men bara konturer. När något stämmer överens med måtten på en människa sänker de ner kameror och tittar efter vad det är. Kameran ger en mycket tydlig bild men kan inte ta in så vida ytor som sonaren.
Reino och Leif i båten.
Fredag morgon
Det går inte att sluta förundras över Reinos energi. Han jobbar ständigt och jag tror aldrig han tänker tanken att något skulle vara besvärligt. Det är också roligt att han fått ekonomiska medel från en annan finsk stiftelse för att kunna förbättra sin utrustning. Den nuvarande båten har han ändå byggt ihop själv. Som sagt var, inget är besvärligt för honom. Och han jobbar utan lön. Men det är något annat som jag ser glittra i hans ögon, jag tror det kallas lycka. Lycka över att göra insatser för andra. Det är det som är drivkraften.
I morse åkte de ut för att leta i området kring olycksplatsen, med hund, sonar och kamera. De kommer att leta så länge som det är lugnt på vattnet. Vi hoppas på att havsbrisen kommer betydligt senare idag. Om det blir för blåsigt kan inte hundarna arbeta och känna lukt lika bra. Det blir också svårare eftersom man inte kan arbeta med kamerorna i hög sjö, risken är för stor att de ska slås sönder mot stenar på bottnen.
Båten åker iväg på lugnt vatten. Det sägs att det ska bli värmerekord idag men vi hoppas mest på att det inte blåser upp.
Torsdag em
Just nu har sjöräddningen en övning i området, bland annat med en helikopter. De kommer att flyga över området och spana från luften.
Reino och Mikael är ute och jobbar.
Torsdag morgon
Efter Marcus skoterolycka har vi bara två konkreta saker att gå på, skotern och hjälmen. Kustbevakningen hittade skotern den 23 januari 2008 utanför sågkajen i Kågefjärden och fiskaren Gunnar Brännström hittade hjälmen den 23 maj 2008 ute på Långnäsgrundet.
Strategin under den här veckans sökning är att leta på de här två platserna. Vi har letat två dagar ute vid Långnäsgrundet och nu väntar två dagar inne i Kågefjärden. Det är bra väderförhållanden för sökning även idag.
Bild från igår, onsdag, då vi sökte utanför Långnäsgrundet.
Onsdag em
Vi kan konstatera att havet är stort och det behövs mer än skicklighet och bra utrustning för att hitta det man letar. Det behövs tur också.
Mellan arbetsskiftena behövs det både lite lek och lite svalka. Hundarna Sonar och Radar tar ett dopp.
Onsdag morgon
Med på båten är sökhunden Sonar, hon har mest utbildning och erfarenhet. Den andra hunden, Radar, får vänta på land. Enligt Reino tar det flera år att träna upp en sökhund och Radar är bara drygt ett år gammal. Det bör inte heller vara två hundar på båten samtidigt, då kan de tappa koncentrationen på jobbet.
Sonar jobbar både som sökhund och vaktar båten då den ligger vid bryggan.
Tisdag em
Arbetet har pågått sedan i morse en bit ut till havs. Den lugna och soliga morgonen byttes till åskväder och blåst senare under dagen. Om det lugnar sig i kväll så ger de kanske sig ut på en ny tur. Som vanligt får vädret styra en del. Om prognosen håller ser resten av veckan ut att bli fin och vindarna svaga. Det skulle betyda bra förutsättningar för sökandet.
Reino, Leif och hunden Sonar tillbaka efter första turen. Dykarna Andreas och Mikael har också anslutit.
Etsintävene på plats
Båten är ny och även delar av utrustningen. Hunden Radar har också vuxit på sig från i fjol.
Nu hoppas vi att de goda väderförhållandena fortsätter under veckan så att sökandet kan bli effektivt.
I morgon tisdag börjar sökandet
Reino är på väg hit från Finland med båt på trailer, hundar och teknisk utrustning. Han kör hela vägen hit för att hjälpa oss med några dagars eftersök. Vi kommer även att få hjälp av Mikael med båt och dykutrustning. Sjöräddningen finns också på plats i Kåge hamn den här veckan. Det kommer nog att bli några intensiva dagar och i morgon bitti börjar vi.
En bild från juli 2008 när Reino från Etsintavene var i Kåge hamn och hjälpte oss med sökandet.
Magiskt vackra stunder
Men när hela släkten samlas blir en plats alldeles extra tom. Vi saknar dig Marcus, så oerhört. Den här dagen har det gått ett år och fem månader sedan du försvann. Vi kommer aldrig att vänja oss vid din frånvaro.
Bröllop på stranden den 20 juni 2009.
Vi önskar er alla en trevlig midsommarhelg!
Midsommarstång 2009.
Friseboda
Midsommar vid havet.
Vi kan utesluta att det handlar om Marcus
Vi har fått uppgifter som gör att vi kan utesluta att det handlar om Marcus i samband med den upphittade människokroppen utanför Härnösand. I första steget kunde vi inte räkna bort den möjligheten, men efter en extra kontroll av tandkort så vet vi att det handlar om en annan människa som är funnen.
Det här kanske händer igen, att en människokropp hittas och det finns en sannolikhet att det kan vara Marcus. Med tanke på att man har hittat kroppar som färdats ca 80 mil i havet så är den sannolikheten stor för många anhöriga som förlorat någon i havet. Alla vi kommer att lyssna extra till händelser som denna, varje gång.
Det som ändå varit positivt den här gången är det vänliga bemötande och det engagemang vi mött från en polis på tekniska roteln i Umeå. Det gör verkligen skillnad.
Tankarna går till den 17 juni 2008, för precis ett år sedan alltså, då vi diskuterade med polischefen, Thomas Olofsson, i Skellefteå om fortsatta insatser i sökandet efter att polisens hundar markerat ut en plats i Kågefjärden. Det värsta var nog inte att vi fick vänta i drygt två veckor på den uppföljande insatsen med ROV, det värsta var det irriterade bemötande vi fick känna på och uttalandet om att det här ärendet inte skulle vara viktigt.
Umeå-polisen Leif Harding har både ett och annat han kan lära ut.
Bilden är från en sommardag när livet lekte. Fast det tänkte vi kanske inte på just då...
När hjärtat slår hårdare
Vi fick tag på en klok och förstående Umeå-polis som lovade att informera oss direkt om det är vår Marcus som hittats. Han ringer även om det inte är så. Lika viktigt det så att det går att lägga bort den tanken.
Det är också så mycket bättre med ett telefonsamtal än att läsa en rubrik.
Du kan läsa mer om händelsen på den här länken.
Studenttider
Det har alltid varit lite extra kring studenten. Så har det varit i alla tider. Man andas ut och man ser framåt när livet står för dörren. Alla möjligheter väntar.
Jag hittade ett gammalt studentkort som gulnat med tiden. Det är ca 80 år sedan det togs. Studenten är Marcus morfar Paul. Kanske skulle Marcus sett ganska likadan ut med studentmössan på. Sådana tankar bara kommer.
7 juni
Det kan kännas lika obegripligt allt som hänt under de senaste året och månaderna. Kameran är bra att ha för att senare kunna se vad som faktiskt har hänt. En del av bilderna får vi nog titta på många gånger innan det går att förstå fullt ut.
Det allra mest värdefulla vi har är alla bilder på vår Marcus. De är en ovärderlig skatt. När vi tog alla dessa bilder hade vi inte aning hur fort den förändringen skulle ske, från en alldeles vanlig vardag till något som ingen vill uppleva. Det kan låta uttjatat, men nog är det viktigt, att fånga dagen och se tjusningen som finns just idag.
7 april
7 maj
7 juni
6 juni
Ändå är det något som stör alldeles oerhört i vår stad den här dagen. En grupp på ca 30 medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen vill fira nationaldagen här på torget. Bakom deras firande ligger en ideologi som ligger så långt från medmänsklighet som man kan komma. Nynazistiska tankar. Man ryser. Det som ändå är positivt är att de möts av ca 800 motdemonstranter, övervägande unga människor. De vill tydligt deklarera att de ogillar deras tankar och om detta framförs fredligt, stämmer ambition och handling bra överens.
Dessa unga män (det handlar oftast om män) som dragits till nynazisterna har också föräldrar som säkerligen upplever en sorg och förlust, även om deras söner finns i livet. Vårt innerliga hopp är att de kan hitta tillbaka till varandra, föräldrar och söner, eftersom det ändå är möjligt. Förhoppningsvis är det en sorg som går att reparera och göra något åt när själarna slutat gå vilse.
Grönska och ljus, allt borde vara vackert. Men något stör.
4 juni
Vid den här tiden är affärerna fulla med studentkort, blomdekorationer med studentmössor och blågula band. Marcus skulle ha tagit studenten nästa fredag. Det är omöjligt att låta bli att göra den kopplingen när man omringas av allt som erbjuds inför studenten. Vi vet att han hade gillat det här ståhejet och framför allt alla upptåg runt i kring.
Inför skolavslutningar är det både svart och vitt. Det underbart härliga för att ledigheten väntar och ibland en smygande oro för att man snart kommer att tappa bort den grupp av människor som varit en del av vardagen. Människor som varit så självklara och dykt upp varenda dag.
Nu vet vi alla att förändringar kan komma plötsligt och slå omkull vardagen i ett enda slag. Det bästa man kan göra är nog att visa uppskattning mot dem som dyker upp just idag. Kosta på sig att ge bort ett litet leende och troligen få ett tillbaka. Det brukar kännas gott.
Värmen har dragit sin kos men det är väldigt mycket sommar ändå. Så många dagar kvar.
Första juni
Det kan göra gott att lägga både blicken och tanken på sådant som är vackert. Den dagsaktuella dikten av Kajenn är värd att läsas.
Att läsas första juni
Var glad min själ, åt vad du har nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står, i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.
Kajenn
