En blick i backspegeln
Snart är januari slut och det känns som om dagarna efter årsdagen bara åts upp och försvann. Det var känslomässigt väldigt starkt att det hade gått ett helt år sedan olyckan och kanske fanns en förväntan att det skulle kännas annorlunda när den dagen hade passerat. Men vardagarna fortsätter att komma och saknaden är oförändrad. Det fortsätter handla om att bygga ihop saknad och vardag till en tillvaro.
När vi ser tillbaka på januaris sista 11 dagar förra året, 2008, så handlade dagarna då om akut sorg och diskussioner om sökande. Vi förväntades förstå, redan ett dygn efter olyckan, att det var för kostsamt att söka tills man hittade Marcus kropp. Vi förhandlade till oss dag för dag. Den 24 januari var det tvärstopp enligt de poliser som hade skickats att framföra beskedet. Ny förhandling och vi fick en enda extra dag den 30 januari.
Den 31 januari 2008 fylldes av en enorm tomhet, ingen Marcus och inget mer sökande. Det går att känna den tomheten i hela kroppen även idag. Fast nu vet vi hur många som på privata initiativ engagerade sig och hjälpte till med många olika insatser. Vi fick uppleva att det inte bara var vi som kände den stora tomheten.
Bilden är från den 30 januari 2008 Kustbevakningen var här och sökte den sista dagen. De hade sökt två dagar innan dess, den 23-24 januari 2008.
När vi ser tillbaka på januaris sista 11 dagar förra året, 2008, så handlade dagarna då om akut sorg och diskussioner om sökande. Vi förväntades förstå, redan ett dygn efter olyckan, att det var för kostsamt att söka tills man hittade Marcus kropp. Vi förhandlade till oss dag för dag. Den 24 januari var det tvärstopp enligt de poliser som hade skickats att framföra beskedet. Ny förhandling och vi fick en enda extra dag den 30 januari.
Den 31 januari 2008 fylldes av en enorm tomhet, ingen Marcus och inget mer sökande. Det går att känna den tomheten i hela kroppen även idag. Fast nu vet vi hur många som på privata initiativ engagerade sig och hjälpte till med många olika insatser. Vi fick uppleva att det inte bara var vi som kände den stora tomheten.
Bilden är från den 30 januari 2008 Kustbevakningen var här och sökte den sista dagen. De hade sökt två dagar innan dess, den 23-24 januari 2008.
Olyckan den 20 januari 2008
Klockan var ca 16.30 den 20 januari 2008 när Marcus kom körandes vid Kågeälvens mynning och ut mot fjärden. Marcus hade bestämt sig för att köra hem för att äta middag före träningen. Han körde hemåt ensam. På vägen dit hade han kört tillsammans med några kompisar. Det var hans eget val att köra ensam hem i förväg.
På ditvägen, vid 14-tiden, var det dagljus och isen låg en bra bit ut på fjärden.
Under dagen sjönk vattennivån rejält och isen bröt i stora flak och drev utåt. Det blev större och större del av fjärden med öppet vatten samtidigt som mörkret kommer tidigt den här tiden på året. Det började även snöa och blåsa.
Vi kan aldrig få veta exakt vad som hände. Vi vet bara var han kom ifrån och var vi senare hittade hans skoter. Han hade troligen inte en tanke på att han skulle kunna hamna på öppet vatten utan blev överrumplad av detta. Dels därför isen låg längre ut i fjärden några timmar tidigare och dels för att han förmodligen hade navigerat fel.
Det svarta strecket visar var skoterspåret gick. Den röda punkten är platsen där skotern hittades. Där den streckade linjen är var det öppet vatten senare på kvällen och vi vet inte hur lång den sträckan var vid 16.30-tiden.
De blå kryssen visar den väg han kommit tidigare under dagen och som han skulle ta för att komma hem.
Vi tolkar det som att han av misstag försöker runda fel udde.
Så här ser det ut om man kommer och kör från älvens mynning. Då får man också tänka sig lite mer mörker och snö som blåser i luften. Här körde han några grader för mycket åt vänster. Från det här hållet ser man inte småbåtshamnen, som han skulle runda, förrän man kommit en bra bit ut.
Vi vet också att han hade sagt att han inte ville köra nära bryggorna eftersom isen kunde vara svag där. Kanske höll han ut av säkerhetsskäl?
På ditvägen, vid 14-tiden, var det dagljus och isen låg en bra bit ut på fjärden.
Under dagen sjönk vattennivån rejält och isen bröt i stora flak och drev utåt. Det blev större och större del av fjärden med öppet vatten samtidigt som mörkret kommer tidigt den här tiden på året. Det började även snöa och blåsa.
Vi kan aldrig få veta exakt vad som hände. Vi vet bara var han kom ifrån och var vi senare hittade hans skoter. Han hade troligen inte en tanke på att han skulle kunna hamna på öppet vatten utan blev överrumplad av detta. Dels därför isen låg längre ut i fjärden några timmar tidigare och dels för att han förmodligen hade navigerat fel.
Det svarta strecket visar var skoterspåret gick. Den röda punkten är platsen där skotern hittades. Där den streckade linjen är var det öppet vatten senare på kvällen och vi vet inte hur lång den sträckan var vid 16.30-tiden.
De blå kryssen visar den väg han kommit tidigare under dagen och som han skulle ta för att komma hem.
Vi tolkar det som att han av misstag försöker runda fel udde.
Så här ser det ut om man kommer och kör från älvens mynning. Då får man också tänka sig lite mer mörker och snö som blåser i luften. Här körde han några grader för mycket åt vänster. Från det här hållet ser man inte småbåtshamnen, som han skulle runda, förrän man kommit en bra bit ut.
Vi vet också att han hade sagt att han inte ville köra nära bryggorna eftersom isen kunde vara svag där. Kanske höll han ut av säkerhetsskäl?
Hur bloggen kom till
Saker och ting förändras och en tanke man har haft från början kan få omprövas efter en tid. Så kan det vara i många olika avseenden.
Efter Marcus olycka i januari 2008 var allting kaotiskt på många sätt. Det var också många släktingar och vänner som kom på besök eller ringde och ville ha information om vad som hände. Mycket handlade då om vad som hände kring sökandet efter Marcus kropp. Det blev många timmar i telefon då vi berättade samma sak, gång på gång. Då kom tanken på att skriva ner vad som hände. Det blev en blogg och en av Marcus vänner, Julia, ordnade designen.
Syftet med minnesfonden är att arbeta med säkerhet och räddning. Under det här året har eftersök gått i första hand men nu kommer även de första planerna på säkerhetsåtgärder att ta form.
Från början var det endast ett fåtal läsare i den här bloggen de hade vetskap om vad som hänt den första tiden efter olyckan. Nu är det hundratals läsare varje dag som sökt sig hit. Det finns alltid en bakgrund till varför man söker sig till läsning om sorg och saknad.
Det kommer inom kort att bli en del ändringar när det gäller kategorier för att det ska vara lättare att orientera sig i den här bloggen. Kanske också en del om händelserna den allra första tiden. Något som många har frågor i kring.
Om man har varit med om en sorg eller kris vill man gärna läsa om hur andra gjort för att leva vidare i livet. Även Marcus var med om en för honom smärtsam sorg. Det var när familjens 17-åriga katt, Simon, dog.
Efter Marcus olycka i januari 2008 var allting kaotiskt på många sätt. Det var också många släktingar och vänner som kom på besök eller ringde och ville ha information om vad som hände. Mycket handlade då om vad som hände kring sökandet efter Marcus kropp. Det blev många timmar i telefon då vi berättade samma sak, gång på gång. Då kom tanken på att skriva ner vad som hände. Det blev en blogg och en av Marcus vänner, Julia, ordnade designen.
Syftet med minnesfonden är att arbeta med säkerhet och räddning. Under det här året har eftersök gått i första hand men nu kommer även de första planerna på säkerhetsåtgärder att ta form.
Från början var det endast ett fåtal läsare i den här bloggen de hade vetskap om vad som hänt den första tiden efter olyckan. Nu är det hundratals läsare varje dag som sökt sig hit. Det finns alltid en bakgrund till varför man söker sig till läsning om sorg och saknad.
Det kommer inom kort att bli en del ändringar när det gäller kategorier för att det ska vara lättare att orientera sig i den här bloggen. Kanske också en del om händelserna den allra första tiden. Något som många har frågor i kring.
Om man har varit med om en sorg eller kris vill man gärna läsa om hur andra gjort för att leva vidare i livet. Även Marcus var med om en för honom smärtsam sorg. Det var när familjens 17-åriga katt, Simon, dog.
Behovet av att ibland vara ensam
Under tisdagkvällen var vi många tillsammans som tände ljus och marschaller och som försökte förstå det obegripliga som hände för ett år sedan.
De andra kvällarna under veckan har det också lyst i lyktan på isen. Det känns så fantastiskt fint att se detta. Någon eller några har gått ut och tänt och haft en stillsam stund där ute. Många har säkert också haft en stunds eftertanke hemma i sitt rum, kanske tänt ett ljus.
Ibland behöver vi vara många tillsammans. Ibland behöver vi vara ensamma en stund för att tänka och minnas.
Igår kväll gick en av Marcus allra första kompisar, Robin, och hans mamma med oss ut till lyktan och så här fint lyste det då.
Ta alltid reda på isförhållandena och ha sällskap och isdubbar om du går ut på en is!
De andra kvällarna under veckan har det också lyst i lyktan på isen. Det känns så fantastiskt fint att se detta. Någon eller några har gått ut och tänt och haft en stillsam stund där ute. Många har säkert också haft en stunds eftertanke hemma i sitt rum, kanske tänt ett ljus.
Ibland behöver vi vara många tillsammans. Ibland behöver vi vara ensamma en stund för att tänka och minnas.
Igår kväll gick en av Marcus allra första kompisar, Robin, och hans mamma med oss ut till lyktan och så här fint lyste det då.
Ta alltid reda på isförhållandena och ha sällskap och isdubbar om du går ut på en is!
Ungdomsgenerationen är vår tro på framtiden
Det kan aldrig sägas en gång för mycket. Vi är så imponerade av de ungdomar vi har träffat och de som också hör av sig på andra sätt. De ungdomar som fanns kring Marcus har fortsatt att finnas med hela tiden sedan olyckan skedde. Och de finns framför allt till för varandra.
Den 23 januari för ett år sedan hittades skotern i Kågefjärden. Just i den stunden var ett stort gäng ungdomar ute för att leta efter Marcus. De hade hoppet kvar. När de fick beskedet att skotern fanns i havet stannade sökandet upp.
Under det gångna året har ungdomarna samlats i större och mindre grupper många gånger, nu senast i tisdags. De har modet att visa sina känslor för varandra och de vågar gråta för de vet att efter gråten känns det bättre igen. De vet att det är OK att vara glada tillsammans trots allt som hänt. De kommer ihåg hur viktigt det är att bry sig om varandra.
Vi är glada över att få vara med om en så modig och stark ungdomsgeneration. Det ger tro på en bra framtid.
Nog är det så som vi läste i en kommentar: Meningen med livet är vänskap.
Här kan du se ett nyhetsinslag på svt från tisdagen.
Några av ungdomarna kring lyktan den 20 januari 2009.
Samma kväll när vi värmde oss inne i Kåge klubbstuga. (Bosse Fuhrmans bild)
Den 23 januari för ett år sedan hittades skotern i Kågefjärden. Just i den stunden var ett stort gäng ungdomar ute för att leta efter Marcus. De hade hoppet kvar. När de fick beskedet att skotern fanns i havet stannade sökandet upp.
Under det gångna året har ungdomarna samlats i större och mindre grupper många gånger, nu senast i tisdags. De har modet att visa sina känslor för varandra och de vågar gråta för de vet att efter gråten känns det bättre igen. De vet att det är OK att vara glada tillsammans trots allt som hänt. De kommer ihåg hur viktigt det är att bry sig om varandra.
Vi är glada över att få vara med om en så modig och stark ungdomsgeneration. Det ger tro på en bra framtid.
Nog är det så som vi läste i en kommentar: Meningen med livet är vänskap.
Här kan du se ett nyhetsinslag på svt från tisdagen.
Några av ungdomarna kring lyktan den 20 januari 2009.
Samma kväll när vi värmde oss inne i Kåge klubbstuga. (Bosse Fuhrmans bild)
Det blev en så minnesvärd kväll
Det blev en kväll där Marcus minne hedrades. En kväll när det kom, framför allt så många ungdomar, för att tillsammans med oss tända ljus och marschaller ute på isen. Vi var många, ett hundratal som samlats.
Samtidigt som tankarna fanns allra mest hos de minnen vi har av Marcus, så blev det också en ödmjuk hyllning till livet. Vi påminns om hur skört livet kan vara och hur oerhört viktig varje människa är.
Tack till alla er som kom, till er som tänkt på Marcus den här dagen, till er som läser här på vår blogg och till er som skriver så omtänksamma kommentarer!
Ett extra tack till familjen Nerdal som ordnade fika till alla frusna under kvällen!
Det var många som gick ut till islyktan för att tända ett ljus och stå tysta en stund.
Det finns fler bilder från kvällen här i Norrans reportage och på Västerbottensnytt eller ett nyhetsinslag.
Samtidigt som tankarna fanns allra mest hos de minnen vi har av Marcus, så blev det också en ödmjuk hyllning till livet. Vi påminns om hur skört livet kan vara och hur oerhört viktig varje människa är.
Tack till alla er som kom, till er som tänkt på Marcus den här dagen, till er som läser här på vår blogg och till er som skriver så omtänksamma kommentarer!
Ett extra tack till familjen Nerdal som ordnade fika till alla frusna under kvällen!
Det var många som gick ut till islyktan för att tända ett ljus och stå tysta en stund.
Det finns fler bilder från kvällen här i Norrans reportage och på Västerbottensnytt eller ett nyhetsinslag.
Ett år av sorg, saknad och längtan
Idag, den 20 januari 2009, är det ett par minusgrader, lite lätt vind och ny snö på marken och i luften.
För ett år sedan, den 20 januari 2008, var det ett par minusgrader, lite lätt vind och ny snö på marken och i luften.
Den morgonen trodde vi att vi vaknade till en dag som alla andra. Den kvällen gick vi aldrig och lade oss.
Idag har vi vaknat till en ny dag, och vi vet att det finns dagar som förändrar livet.
Kärleken till Marcus fortsätter att växa, liksom saknaden och längtan.
Sorgen innehåller förtvivlan men också så mycket glädje. Bägge delarna är tillåtna och viktiga att de får komma fram.
Den här dagen och kvällen är helt och hållet tillägnade Marcus och den tid han gav oss.
Vi skulle vilja sväva ut till dig och träffa dig bara en kort liten stund. Vi skulle vilja säga en gång till hur mycket vi älskar dig!
För ett år sedan, den 20 januari 2008, var det ett par minusgrader, lite lätt vind och ny snö på marken och i luften.
Den morgonen trodde vi att vi vaknade till en dag som alla andra. Den kvällen gick vi aldrig och lade oss.
Idag har vi vaknat till en ny dag, och vi vet att det finns dagar som förändrar livet.
Kärleken till Marcus fortsätter att växa, liksom saknaden och längtan.
Sorgen innehåller förtvivlan men också så mycket glädje. Bägge delarna är tillåtna och viktiga att de får komma fram.
Den här dagen och kvällen är helt och hållet tillägnade Marcus och den tid han gav oss.
Vi skulle vilja sväva ut till dig och träffa dig bara en kort liten stund. Vi skulle vilja säga en gång till hur mycket vi älskar dig!
18 januari
Nu är islyktan byggd och står på samma punkt som förra året. På platsen där vi bärgade Marcus skoter. Leif, Per och Staffan hade några timmars jobb med motorsåg och isblock.
Det är viktigt att få ha en egen plats, om än den bara är tillfällig, och extra viktigt nu när det snart har gått ett år sedan olycksdagen.
Om du vill komma och vara med oss i Kåge hamn på tisdag kväll så ser kvällen ut ungefär så här:
19-20 Tänder vi ljus och marschaller
20.00 Vi samlas utanför klubbstugan och avslutar med att skicka upp ljusballonger.
Ta gärna med egna ljus, marschaller eller ljusballonger.
Det är öppet i klubbstugan så man kan värma sig. Kaffe, thé mm.
Du är välkommen!
Staffan sågar ut byggmaterial ur isblocken. (spännbanden ska bort)
Det kom förbi flera hjälpsamma människor som erbjöd både skjuts och annan hjälp. Tackar!
Det är viktigt att få ha en egen plats, om än den bara är tillfällig, och extra viktigt nu när det snart har gått ett år sedan olycksdagen.
Om du vill komma och vara med oss i Kåge hamn på tisdag kväll så ser kvällen ut ungefär så här:
19-20 Tänder vi ljus och marschaller
20.00 Vi samlas utanför klubbstugan och avslutar med att skicka upp ljusballonger.
Ta gärna med egna ljus, marschaller eller ljusballonger.
Det är öppet i klubbstugan så man kan värma sig. Kaffe, thé mm.
Du är välkommen!
Staffan sågar ut byggmaterial ur isblocken. (spännbanden ska bort)
Det kom förbi flera hjälpsamma människor som erbjöd både skjuts och annan hjälp. Tackar!
17 januari
Fysisk aktivitet och samtidigt ge sig ut och prova något nytt under kunnig ledning. Vi har åkt långfärdsskridskor på Kågefjärden idag. Det är vad vi har vågat oss på nu när kylan släppt greppet och det bara är några få minusgrader. Per Landström, Friluftsfrämjandet, var ledare för gruppen och hade god koll på isförhållandena.
Det känns märkligt att var på Kågefjärdens is. Men det här är kanske ett sätt att komma överens med is och hav igen. Att även se möjligheter.
I morgon bygger vi islykta längre in i fjärden på den plats där vi hittade Marcus skoter. Den 20 januari närmar sig och mycket av tankarna finns där.
Hit men inte längre. Ute vid Bergskäret tar isen slut och det är stråk av öppet vatten. Den is vi åkte på var 10 cm tjock.
Mörkret kommer tidigt och vid 2-tiden börjar solen dala. Ändå märks det att blir ljusare för varje dag som går.
16 januari
Ännu en iskall dag. De två sista dygnen har temperaturen pendlat mellan -17 och -23 grader.
De gymnasieelever som skulle träna sig på att ta sig upp ur en isvak fick skjuta på övningen. Det är lite väl hårt att komma upp ur vattnet till den här kylan. Annars är det klokt att träna på just detta och få veta hur kroppen reagerar när man hamnar i vintervatten. Förmodligen ökar också motivationen att alltid ha isdubbar och sällskap med sig när man ger sig ut på en is.
För ett tag sedan fick vi ett meddelande från Reino i Finland. Han har genom ett större bidrag från en privat stiftelse kunnat skaffa en del ny utrustning för eftersök, bland annat en ny båt. Han hälsar att han kan komma hit och fortsätta att söka när det blir öppet vatten. Det är vi mycket tacksamma för. Även om det känns långt borta och isen ligger tjock just nu. Vintern är i alla fall inte evig.
Skidspåren ligger redo att användas. Lite väl kallt just nu bara, annars är fysisk aktivitet ett mycket bra sätt att ta hand om sig själv när tillvaron kantas av sorg.
De gymnasieelever som skulle träna sig på att ta sig upp ur en isvak fick skjuta på övningen. Det är lite väl hårt att komma upp ur vattnet till den här kylan. Annars är det klokt att träna på just detta och få veta hur kroppen reagerar när man hamnar i vintervatten. Förmodligen ökar också motivationen att alltid ha isdubbar och sällskap med sig när man ger sig ut på en is.
För ett tag sedan fick vi ett meddelande från Reino i Finland. Han har genom ett större bidrag från en privat stiftelse kunnat skaffa en del ny utrustning för eftersök, bland annat en ny båt. Han hälsar att han kan komma hit och fortsätta att söka när det blir öppet vatten. Det är vi mycket tacksamma för. Även om det känns långt borta och isen ligger tjock just nu. Vintern är i alla fall inte evig.
Skidspåren ligger redo att användas. Lite väl kallt just nu bara, annars är fysisk aktivitet ett mycket bra sätt att ta hand om sig själv när tillvaron kantas av sorg.
14 januari
Första steget är taget för att islyktan ska finnas på plats till minneskvällen nästa vecka. Leif och Per Landström var under dagen ute på fjärden för att såga loss isblock. Det visade sig att isen är närmre 50 cm tjock så det var inte helt lätt att få tag i byggmaterialet. Nu ligger i alla fall blocken på plats och själva byggandet av lyktan sker till helgen.
Det väntar också andra aktiviteter på isen utanför Kåge hamn. I morgon ska några gymnasieelever öva på att ta sig upp ur en vak. Under ledning naturligtvis.
Snart plogas också skridskobanan upp för alla som vill prova den aktiviteten. Du kan läsa mer om isföhållandena och skridskobanan på den här länken.
Per Landström, som ansvarar för Frostkåge-iswebb, framför de isblock som ska bli byggmaterial till vår islykta.
Det väntar också andra aktiviteter på isen utanför Kåge hamn. I morgon ska några gymnasieelever öva på att ta sig upp ur en vak. Under ledning naturligtvis.
Snart plogas också skridskobanan upp för alla som vill prova den aktiviteten. Du kan läsa mer om isföhållandena och skridskobanan på den här länken.
Per Landström, som ansvarar för Frostkåge-iswebb, framför de isblock som ska bli byggmaterial till vår islykta.
Privata insatser, igen
Före jul skedde två skoterolyckor, en i Luleå och en i Jokkmokk. På bägge ställena körde förarna genom isen och man började leta efter de försvunna förarna i vattnet. Ganska snart hittades den drunknade föraren i Luleå. I Jokkmokk letade man ca en vecka men sedan avblåste polisen sökandet.
Vi känner igen situationen och den maktlöshet man känner. Det är fruktansvärt att ens älskade son är borta och det förvärras av att man inte hittar kroppen. Ovanpå det kommer ett beslut från polismyndigheten som det inte går att rucka på en tum. Polischefen bestämmer, pang bom.
Den man som försvann i Jokkmokk hade, precis som vi, många vänner, släktingar, arbetskamrater som inte gav upp utan arbetade målmedvetet vidare på egen hand. De sökte vidare, dag efter dag. I dag har de bärgat den drunknade mannens kropp. Privata insatser som är ovärderliga.
Läs hela artikeln i Norrbottenskuriren här.
Bilden är tagen den 18/2 2008 när dykarna från Boden var här och hjälpte oss att söka. Samma dykare tog upp den försvunne mannens kropp i Jokkmokk under tisdagen.
12 januari
Dagen igår blev bra, trots allt. Det kändes gruvsamt när födelsedagen närmade sig men tack vare underbara ungdomar (Marcus vänner) och mycket stöd från vår omgivning blev det ändå en bra dag.
Även om det är så fel på situationen så hjälptes vi åt så gott vi kunde. Tack för att ni finns!
Bilderna är från kvällen ute i Kåge hamn. Tårtan hann aldrig komma med på bild eftersom vi hade så god hjälp ;)
Även om det är så fel på situationen så hjälptes vi åt så gott vi kunde. Tack för att ni finns!
Bilderna är från kvällen ute i Kåge hamn. Tårtan hann aldrig komma med på bild eftersom vi hade så god hjälp ;)
Marcus födelsedag
Det här kommer alltid att vara en speciell dag, Marcus födelsedag. Det är hans födelsedag men kan man säga att han fyller år? Vad svårt det blir, hur man ska säga och vad man ska göra. Kan man fira?
Det är skönt med ungdomar som är så direkta i sina tankar och så handlingskraftiga. Lillasyster Martina föreslog att vi ska baka en tårta idag. Då gör vi det, äter tårta och åker sedan ut i kväll vid sjutiden och tänder marschaller och ljus vid Kågefjärden. Tack för ditt förslag Martina, vi visste inte hur man gör.
Isen ute vid Kåge hamn är ca 30 cm tjock, lite flödvatten närmast land bara. Bäst att ta stövlar och isdubbar förstås.
Förra året hade Marcus sin 18-årsfest här hemma i huset. När vi kom hem på natten möttes vi av snöänglar ute på tomten och inne satt ett helt gäng grabbar kring en hamsterbur. De hade skruvat ner musiken så att inte hamstern skulle bli rädd. Vi blev ganska förvånade, vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.
17-årsdagen, för två år sedan. Presentpengar i Bath.
Valet av födelsedagsmiddag var självklart, sushi.
Det är skönt med ungdomar som är så direkta i sina tankar och så handlingskraftiga. Lillasyster Martina föreslog att vi ska baka en tårta idag. Då gör vi det, äter tårta och åker sedan ut i kväll vid sjutiden och tänder marschaller och ljus vid Kågefjärden. Tack för ditt förslag Martina, vi visste inte hur man gör.
Isen ute vid Kåge hamn är ca 30 cm tjock, lite flödvatten närmast land bara. Bäst att ta stövlar och isdubbar förstås.
Förra året hade Marcus sin 18-årsfest här hemma i huset. När vi kom hem på natten möttes vi av snöänglar ute på tomten och inne satt ett helt gäng grabbar kring en hamsterbur. De hade skruvat ner musiken så att inte hamstern skulle bli rädd. Vi blev ganska förvånade, vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.
17-årsdagen, för två år sedan. Presentpengar i Bath.
Valet av födelsedagsmiddag var självklart, sushi.
10 januari
För ett år sedan hade det aldrig bott en hamster i det här huset. Jag var dessutom livrädd att ta i alla råttliknande djur. Nu har det hunnit bo sammanlagt 27 stycken hamstrar i vårt hus, dom flesta har dock flyttat hemifrån. Inte riktigt alla...
Tänk vad man vet lite om nästa dag. Och hur man faktiskt också kan ändra sig i mycket även om det först verkar omöjligt. Jag kan t ex gulla med och klappa små hamstrar numera och tycker dessutom att de är söta. Det trodde jag aldrig.
Vi kan också fortsätta att leva våra liv även om det först verkade omöjligt den första tiden efter Marcus olycka. Det är märkligt att det går att leva med en så skriande saknad inom sig. Med små steg i taget så kommer man framåt om än inte så fort.
Det är så mycket som först verkar omöjligt och så är det ändå möjligt om man vågar möta sanningen som den är.
I morgon möter vi Marcus födelsedag och det går inte att krypa undan och gömma sig. Vi får möta sanningen, som den är.
Familjen hamster fr vänster pappa Random, två av de sista tre ungarna och längst till höger mamma Silverfang, som har bott i vårt hus ett år i morgon (Marcus 18-årspresent från kompisarna).
Tänk vad man vet lite om nästa dag. Och hur man faktiskt också kan ändra sig i mycket även om det först verkar omöjligt. Jag kan t ex gulla med och klappa små hamstrar numera och tycker dessutom att de är söta. Det trodde jag aldrig.
Vi kan också fortsätta att leva våra liv även om det först verkade omöjligt den första tiden efter Marcus olycka. Det är märkligt att det går att leva med en så skriande saknad inom sig. Med små steg i taget så kommer man framåt om än inte så fort.
Det är så mycket som först verkar omöjligt och så är det ändå möjligt om man vågar möta sanningen som den är.
I morgon möter vi Marcus födelsedag och det går inte att krypa undan och gömma sig. Vi får möta sanningen, som den är.
Familjen hamster fr vänster pappa Random, två av de sista tre ungarna och längst till höger mamma Silverfang, som har bott i vårt hus ett år i morgon (Marcus 18-årspresent från kompisarna).
8 januari
För ett år sedan traskade vi runt i vår vardag och hade inte en tanke på att den skulle te sig på annat sätt än som vi planerade att den skulle vara. För ett år sedan fanns knappt ordet död och sorg bland Marcus och hans kompisar. Det var liksom inte med på världskartan. Terminen skulle börja om, resor planerades och allt skulle vara som vanligt. Naturligtvis.
Livet slog helt plötsligt om, en helomvändning, där kaos och förtvivlan avlöste varandra. Allt var upp och ner för många av oss. Det var svårt att känna igen sig själv.
Vi har fått acceptera vad som hänt. Men det innebär inte att vi godtar att Marcus förolyckades, ingen 18-åring ska behöva lämna livet på jorden. Vi har fått acceptera och lära oss att leva våra liv på ett annorlunda sätt.
Kanske har vi också fått lära oss mer om att leva i nuet, att njuta av den stunden vi har just nu. Det låter så enkelt men det är faktiskt ganska svårt...
Det har varit rejält kallt under januaris första del, -16 idag. Mycket kyla men lite is på havsvikarna. Vi får se hur det går med islyktan.
Livet slog helt plötsligt om, en helomvändning, där kaos och förtvivlan avlöste varandra. Allt var upp och ner för många av oss. Det var svårt att känna igen sig själv.
Vi har fått acceptera vad som hänt. Men det innebär inte att vi godtar att Marcus förolyckades, ingen 18-åring ska behöva lämna livet på jorden. Vi har fått acceptera och lära oss att leva våra liv på ett annorlunda sätt.
Kanske har vi också fått lära oss mer om att leva i nuet, att njuta av den stunden vi har just nu. Det låter så enkelt men det är faktiskt ganska svårt...
Det har varit rejält kallt under januaris första del, -16 idag. Mycket kyla men lite is på havsvikarna. Vi får se hur det går med islyktan.
Inför den 20 januari
Den 20 januari har det gått ett år sedan Marcus olycka. Det är om precis två veckor, en tisdagkväll. Några har undrat hur vi tänker oss den dagen så därför skriver vi om det redan nu.
Vi har tänkt oss en kväll ute vid Kågefjärden och att vi mestadels är utomhus, men även har möjlighet att gå in i klubbstugan och värma oss vid behov. Där kommer det att finnas kaffe, the och choklad.
Klockan 19-20 tänder vi ljus och marschaller. Ta gärna med egna!
Klockan 20 samlar vi ihop oss utanför klubbstugan. Musik, kanske någon vill säga något och avslutningsvis skickar vi upp ljusballonger. Ta gärna med egna ljusballonger!
Du som kan och vill är välkommen att vara med oss den här kvällen!
Många som var med på Minneskvällen den 14 mars bor lång bort och har inte möjlighet att komma nu. Om ni vill skicka en hälsning som vi läser upp under kvällen kan ni antingen skriva en kommentar under det inlägget eller skriva till [email protected]
Islyktan från den 14 mars, Minneskvällen. Förhoppningsvis kan vi bygga en ny till den 20 januari.
Vi har tänkt oss en kväll ute vid Kågefjärden och att vi mestadels är utomhus, men även har möjlighet att gå in i klubbstugan och värma oss vid behov. Där kommer det att finnas kaffe, the och choklad.
Klockan 19-20 tänder vi ljus och marschaller. Ta gärna med egna!
Klockan 20 samlar vi ihop oss utanför klubbstugan. Musik, kanske någon vill säga något och avslutningsvis skickar vi upp ljusballonger. Ta gärna med egna ljusballonger!
Du som kan och vill är välkommen att vara med oss den här kvällen!
Många som var med på Minneskvällen den 14 mars bor lång bort och har inte möjlighet att komma nu. Om ni vill skicka en hälsning som vi läser upp under kvällen kan ni antingen skriva en kommentar under det inlägget eller skriva till [email protected]
Islyktan från den 14 mars, Minneskvällen. Förhoppningsvis kan vi bygga en ny till den 20 januari.
Vänskap
Vi fick en liten bok om vänskap av en god vän. Här kommer ett citat ur den:
Du kan få fler vänner på en månad
genom att vara intresserad av dem,
än på tio år
genom att försöka få dem intresserade av dig.
Charles L. Allen
Kloka ord som är så sanna, kanske särskilt i vår tid när den egna utvecklingen och behovet av att synas står i fokus. För vad går upp mot en riktig vän?
Sommaren 2007 på Gotland, Marcus x 2.
Du kan få fler vänner på en månad
genom att vara intresserad av dem,
än på tio år
genom att försöka få dem intresserade av dig.
Charles L. Allen
Kloka ord som är så sanna, kanske särskilt i vår tid när den egna utvecklingen och behovet av att synas står i fokus. För vad går upp mot en riktig vän?
Sommaren 2007 på Gotland, Marcus x 2.
3 januari 2009
Så har nyårsfirandet passerat. En högtid då man sammanfattar det som varit och sätter upp nya mål och förhoppningar inför det år som kommer. Det är nog klokt att ta till vara på just detta så man inte bara ångar fram som ett lokomotiv i livet. Ett tillfälle att stanna upp och tänka efter, det behöver vi.
Ett sätt att få det obegripliga begripligt kan vara att läsa om och fundera på vad andra har för erfarenheter av sorg. Ann-Kristin Lundmark har skrivit en bok som heter "Sorgens olika ansikten". Boken ger kunskap och vägledning för den som drabbats av sorg och för dem som finns runt de närmast anhöriga.
Bland annat ger författaren Ann-Kristin Lundmark konkreta råd till männsikor som vill stötta en människa som drabbats av sorg.
Här är ett utdrag ur hennes bok som presenterades i Aftonbladet den 29 dec 2008:
Vi hade fantastiska vänner och släktingar tiden efter olyckan. Det var som om de hade den här kunskapen inom sig och redan visste hur de skulle göra. Alla behöver inte göra allt, men det känns bra att få göra något.
Stora isblock som hade blåst upp på stranden under nyårsaftonens storm.
Jag har aldrig tidigare tänkt på att januarihimlen så ofta är rosa...
Ett sätt att få det obegripliga begripligt kan vara att läsa om och fundera på vad andra har för erfarenheter av sorg. Ann-Kristin Lundmark har skrivit en bok som heter "Sorgens olika ansikten". Boken ger kunskap och vägledning för den som drabbats av sorg och för dem som finns runt de närmast anhöriga.
Bland annat ger författaren Ann-Kristin Lundmark konkreta råd till männsikor som vill stötta en människa som drabbats av sorg.
Här är ett utdrag ur hennes bok som presenterades i Aftonbladet den 29 dec 2008:
1 Hör av dig. Ring, fråga om du får hälsa på.
2 Undvik klichéer, som "Nu slipper hon/han lida". Ett enkelt "Jag är ledsen" är bättre.
3 Var dig själv.
4 Håll kontakten även om du känner dig bortstött av den efterlevande i början.
5 Acceptera om den sörjande vill vara tyst.
6 Hjälp till med det praktiska som städning och matlagning.
7 Uppmana andra gemensamma vänner att också höra av sig.
8 Var en god lyssnare.
9 Ställ inte frågor om detaljer kring dödsfallet.
10 Stöd andra barn i familjen, även om de utåt inte visar sorg.
11 Tala inte länge om likgiltiga saker, som vädret, med den sörjande i början. Prata om vad som är väsentligt för den efterlevande.
12 Tillåt bearbetning av sorgen, även om du kan tycka att en del beteenden är oväntade - som att ha den avlidnas kläder framme.
13 Skriv ett brev om dina minnen av den döda personen.
14 Försök efter en tid att få med den anhöriga ut på aktiviteter.
15 Föreslå samtal med en präst eller terapeut om det verkar behövas.
Vi hade fantastiska vänner och släktingar tiden efter olyckan. Det var som om de hade den här kunskapen inom sig och redan visste hur de skulle göra. Alla behöver inte göra allt, men det känns bra att få göra något.
Stora isblock som hade blåst upp på stranden under nyårsaftonens storm.
Jag har aldrig tidigare tänkt på att januarihimlen så ofta är rosa...
1 januari 2009
2008 stormade bort här i norr. Nu i kväll 1 januari 2009 har det lugnat ner sig och marschallerna brinner på kajen.
