Tänka på vad jag tänker
Kanske kan det låta som en klyscha, ett begrepp i vår moderna tid som ibland kan göra mig alldeles trött. Att man ska kontrollera sina tankar. Det blir klyschigt och torftigt om man menar att alla tankar om sorg, nedstämdhet eller rädsla ska tryckas undan. Vi kan aldrig bli så självkontrollerande människor så att ingen sorgsen eller ledsen tanke skulle få fäste i oss. Det vore att lura sig själv. Sorg, rädsla eller besvikelser är också en del av livet.
Men om jag ägnar mycket tid och energi till att gräva fram det negativa blir det följdaktligen mindre kraft kvar till att uppmärksamma det som faktiskt är gott och vackert. Jag kanske också tröttar ut min omgivning som är viktig för mig. Det kan räcka med några korta stunder varje dag där tankarna får finnas i det vackra och varma, det blir stunder som tankar upp förrådet av energi.
Jag kommer ihåg den första tiden efter Marcus försvinnande, då var det oerhört svårt att se något som kunde vara vackert. Det krävdes en oändlig tankemöda att under några sekunder fokusera på något som fick axlarna att slappna av, andningen att bli djup. Då tiden gått, i vårt fall tre år, är det lättare att hitta längre stunder och det behövs inte längre samma ansträngning för att upptäcka det som är positivt och vackert. För mig hjälpte promenader i naturen, böcker med ett behagligt språk. För någon annan kan helt andra upplevelser ge samma lugn. Vår sorg är så individuell.
Jag tror att det är bra att då och då stanna upp och tänka på hur man tänker. Det är ju bara jag själv som vet något om mina egna tankar och har möjlighet att reflektera över om tankarna leder mig framåt.
En ros ute på isen som Marcus vänner satt dit den 20 januari i år. Idag stod den där i vintersolen och skänkte oss många vackra tankar.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Men om jag ägnar mycket tid och energi till att gräva fram det negativa blir det följdaktligen mindre kraft kvar till att uppmärksamma det som faktiskt är gott och vackert. Jag kanske också tröttar ut min omgivning som är viktig för mig. Det kan räcka med några korta stunder varje dag där tankarna får finnas i det vackra och varma, det blir stunder som tankar upp förrådet av energi.
Jag kommer ihåg den första tiden efter Marcus försvinnande, då var det oerhört svårt att se något som kunde vara vackert. Det krävdes en oändlig tankemöda att under några sekunder fokusera på något som fick axlarna att slappna av, andningen att bli djup. Då tiden gått, i vårt fall tre år, är det lättare att hitta längre stunder och det behövs inte längre samma ansträngning för att upptäcka det som är positivt och vackert. För mig hjälpte promenader i naturen, böcker med ett behagligt språk. För någon annan kan helt andra upplevelser ge samma lugn. Vår sorg är så individuell.
Jag tror att det är bra att då och då stanna upp och tänka på hur man tänker. Det är ju bara jag själv som vet något om mina egna tankar och har möjlighet att reflektera över om tankarna leder mig framåt.
En ros ute på isen som Marcus vänner satt dit den 20 januari i år. Idag stod den där i vintersolen och skänkte oss många vackra tankar.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Ljusare
Det är nog ingen inbillning längre, det är faktiskt ljusare på dagarna nu än för några veckor sedan. Visserligen är det vinter en lång tid till, åtminstone här i norra Sverige, men ljuset som börjar ta allt mer plats av dygnets timmar ger också hopp om ny energi.
Under helgen som gick sken solen och många människor gav sig ut för att njuta av dagsljus, behaglig temperatur och diverse sportaktiviteter. Jag åkte en tur i längdskidspåret och var långt ifrån ensam där. Glada miner från människor som längtat ut och många korta stopp under turen för en pratstund med vänner och bekanta som var ute i samma ärende som jag. Tanka frisk luft och solljus.
Några hundra meter från vårt hus går en av Skellefteås många skoterleder. Då och då hörs ljudet av skotrar som beger sig i väg på en tur. Vi kan nog aldrig promenera förbi ett skoterspår utan att tankarna går till Marcus och den dröm han hade, att köpa en egen skoter och att känna friheten att köra den.
Läser i en artikel idag att det finns 2900 registerade skotrar i Skellefeå-området, en skoterklubb som satsar kraft och energi på att lederna ska vara perfekta. De håller också kurser för dem som ska ta förarbevis för skoter. Undrar om det ingår kunskap om isar och säkerhet i deras utbildning? Ser man det som en viktig del för ungdomar som vill förverkliga sina drömmar om skoterkörning? Det måste jag ta reda på.
En av Skellefteås skoterleder, lördag den 22 januari 2011.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Under helgen som gick sken solen och många människor gav sig ut för att njuta av dagsljus, behaglig temperatur och diverse sportaktiviteter. Jag åkte en tur i längdskidspåret och var långt ifrån ensam där. Glada miner från människor som längtat ut och många korta stopp under turen för en pratstund med vänner och bekanta som var ute i samma ärende som jag. Tanka frisk luft och solljus.
Några hundra meter från vårt hus går en av Skellefteås många skoterleder. Då och då hörs ljudet av skotrar som beger sig i väg på en tur. Vi kan nog aldrig promenera förbi ett skoterspår utan att tankarna går till Marcus och den dröm han hade, att köpa en egen skoter och att känna friheten att köra den.
Läser i en artikel idag att det finns 2900 registerade skotrar i Skellefeå-området, en skoterklubb som satsar kraft och energi på att lederna ska vara perfekta. De håller också kurser för dem som ska ta förarbevis för skoter. Undrar om det ingår kunskap om isar och säkerhet i deras utbildning? Ser man det som en viktig del för ungdomar som vill förverkliga sina drömmar om skoterkörning? Det måste jag ta reda på.
En av Skellefteås skoterleder, lördag den 22 januari 2011.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kvällen den 20 januari 2011
Det kommer dagar då man behöver få tid att stanna upp och tänka. Tid för att känna det man känner, möjlighet att få visa sin stora saknad och låta det som finns i förfluten tid synas i det liv vi lever nu. Det känns också så viktigt att få visa allt detta på ett värdigt sätt.
Det var isande kallt då vi hade samlats i klubbstugan vid småbåtshamnen för att gå ut på isen. Jag tittade på termometern i klubbstugans kök som visade -22,9 grader vid 19-tiden på kvällen. Det hade snöat flera decimeter snö i början av veckan och en kort stund funderade vi på om det överhuvudtaget var möjligt att ta sig ut till platsen där skotern hittades för tre år sedan. Vi var dock en tapper samling som inte gav upp i första taget.
Efter en kall promenad var vi framme. Leif hade tänt en eld och vi tände våra ljuslågor och skickade upp fem ljusballonger. De svävade iväg i riktning mot månen och de hade inga problem att lyfta, trots kylan.
Efter promenaden tillbaka mot hamnen smakade det gott med fika tillsammans. Småpratet kom igång efter stunden av tystnad ute på isen.
Tack alla som var med oss i tankar och handling igår!
Det var också så fint att titta in i den digitala ljusgruppen och se alla tända ljus, över 40 stycken.
Framme vid elden elden efter en promenad i -22,9 grader.
Ljuslågor som värmer i saknaden och kylan.
Robin skickar upp kvällens sista ljusballong.
En underbar bukett som Elin A skickade med blombud.
Annonsen i vår lokaltidning.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det var isande kallt då vi hade samlats i klubbstugan vid småbåtshamnen för att gå ut på isen. Jag tittade på termometern i klubbstugans kök som visade -22,9 grader vid 19-tiden på kvällen. Det hade snöat flera decimeter snö i början av veckan och en kort stund funderade vi på om det överhuvudtaget var möjligt att ta sig ut till platsen där skotern hittades för tre år sedan. Vi var dock en tapper samling som inte gav upp i första taget.
Efter en kall promenad var vi framme. Leif hade tänt en eld och vi tände våra ljuslågor och skickade upp fem ljusballonger. De svävade iväg i riktning mot månen och de hade inga problem att lyfta, trots kylan.
Efter promenaden tillbaka mot hamnen smakade det gott med fika tillsammans. Småpratet kom igång efter stunden av tystnad ute på isen.
Tack alla som var med oss i tankar och handling igår!
Det var också så fint att titta in i den digitala ljusgruppen och se alla tända ljus, över 40 stycken.
Framme vid elden elden efter en promenad i -22,9 grader.
Ljuslågor som värmer i saknaden och kylan.
Robin skickar upp kvällens sista ljusballong.
En underbar bukett som Elin A skickade med blombud.
Annonsen i vår lokaltidning.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år av vår livslånga längtan
Det är idag tre år sedan vi sist såg Marcus. Händelserna den 20 januari och tiden efter spelas upp som en film. Jag kan komma ihåg overklighetskänslan väldigt tydligt, tankarna att det här kan bara inte hända. Det går inte.
Idag har vi kommit tre år av en livslång längtan och saknad. Vi vet inte hur lång denna vandring blir, men vi vet nu att saknaden och längtan efter Marcus är en del av vårt liv. Den första kaotiska tiden efter hans olycka trodde vi kanske att sorg var något som pågick en tid och skulle gå över. Nu vet vi att sorgen är vacker och en del av vårt liv. Så länge som våra liv pågår.
Idag är är tankarna hos Marcus. När vi tänker på honom så är det de allra vackraste stunderna i livet som blir synliga. Ögonblick som alltid stannar kvar. Marcus älskade när familjen var samlad och vi gjorde saker tillsammans. Han visade sin glädje över det och han lät oss veta med ord.
Jag har valt en bild för den här dagen som togs en sommarkväll för åtta år sedan. Vi hade haft en underbar sommardag i vår stuga, ätit en god middag tillsammans och kände hur det brände i skinnet av sommarsolen. Vi tog foton på den vackra sommarhimlen och på varandra. När Leif fotade mig och Marcus kände jag den lilla varma handen som höll om. Som den så ofta gjorde. Ett av de vackraste ögonblicken i livet.
Sommaren 2002. Marcus varma hand som håller om.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
Idag har vi kommit tre år av en livslång längtan och saknad. Vi vet inte hur lång denna vandring blir, men vi vet nu att saknaden och längtan efter Marcus är en del av vårt liv. Den första kaotiska tiden efter hans olycka trodde vi kanske att sorg var något som pågick en tid och skulle gå över. Nu vet vi att sorgen är vacker och en del av vårt liv. Så länge som våra liv pågår.
Idag är är tankarna hos Marcus. När vi tänker på honom så är det de allra vackraste stunderna i livet som blir synliga. Ögonblick som alltid stannar kvar. Marcus älskade när familjen var samlad och vi gjorde saker tillsammans. Han visade sin glädje över det och han lät oss veta med ord.
Jag har valt en bild för den här dagen som togs en sommarkväll för åtta år sedan. Vi hade haft en underbar sommardag i vår stuga, ätit en god middag tillsammans och kände hur det brände i skinnet av sommarsolen. Vi tog foton på den vackra sommarhimlen och på varandra. När Leif fotade mig och Marcus kände jag den lilla varma handen som höll om. Som den så ofta gjorde. Ett av de vackraste ögonblicken i livet.
Sommaren 2002. Marcus varma hand som håller om.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
I morgon
I morgon är det tre år sedan Marcus förolyckades på Kågefjärden. Vi har fått frågor om hur vi tänker uppmärksamma den dagen och om man kan komma och vara med. Många av hans vänner har flyttat till andra orter för jobb eller studier, men ni som kan och bor här i närheten är naturligtvis välkomna att vara med.
Eftersom det är kallt för närvarande har vi lånat Kåge båtklubbs klubbstuga i morgon kväll. Det behövs någonstans att värma sig. Vi tänkte oss kvällen så här:
19.00 Vi går från klubbstugan ut på isen, tänder en eld och skickar upp ljusballonger.
ca 20.00 Fika för frusna inne i klubbstugan.
Ta gärna med ljus eller marschaller om du vill.
För att komma ut på isen, som är ca 40 cm tjock, kan man följa den plogade isbanan en bit och sedan gå i ett skoterspår fram till minnesplatsen. Det är mycket snö så vinterskor är lämpligt.
Fullmåne idag, kanske får vi se den ute på isen i morgon.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Eftersom det är kallt för närvarande har vi lånat Kåge båtklubbs klubbstuga i morgon kväll. Det behövs någonstans att värma sig. Vi tänkte oss kvällen så här:
19.00 Vi går från klubbstugan ut på isen, tänder en eld och skickar upp ljusballonger.
ca 20.00 Fika för frusna inne i klubbstugan.
Ta gärna med ljus eller marschaller om du vill.
För att komma ut på isen, som är ca 40 cm tjock, kan man följa den plogade isbanan en bit och sedan gå i ett skoterspår fram till minnesplatsen. Det är mycket snö så vinterskor är lämpligt.
Fullmåne idag, kanske får vi se den ute på isen i morgon.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
17 januari 2011
Igår var vi ute en sväng till Kåge hamn och satte nya ljus i lyktorna. Vi var där strax efter kl. 16 och det hade mörknat sedan någon timme tillbaks. Det blåste lite lätt och några snöflingor yrde i luften men himlen hade den där mörkt blåa färgen som den kan ha när dagsljuset nyligen gjort sitt efter en januaridag.
Mina tankar var att kanske det var så här det var, den där söndagen för snart tre år sedan. En söndag i januari när klockan passerat 16.00. Det blåste lite mer just då och snön yrde mer än den gjorde vid den tiden igår, men det fanns ändå många likheter. Dunket från Kåge såg och de stora traktorerna som fraktade virke till olika platser inom området. Trafiken som brusade på E4:an och lampornas sken från husen ute på Orrholmen.
Det är fruktansvärda tankar som kommer när man står där och tänker sig in i olyckshändelsen. Vad var det sista Marcus såg? Vad tänkte han? Kylan, det iskalla vattnet och människor som rörde sig för långt borta för att kunna se och hjälpa. Vi är nog många som har tänkt dessa fasansfulla tankar och som också måste slå bort dem efter en stund för att överhuvudtaget orka leva. Grymma tankar som inte leder någon vart men som kan komma till oss ändå. Därför att det har hänt.
Jag gick också en promenad förbi Morö Backe kyrka, där vi tillsammans med så många människor höll en vacker minnesstund för Marcus då vi förstod att vi inte skulle kunna ha en begravning. Jag tror att den ceremonin finns kvar i mångas hjärtan som en stund då den stora sorgen steg in mitt i våra liv. Samtidigt värmdes minnet av det ödmjukt medmänskliga. Trots det djupt tragiska fylls hjärtat av varma tankar då jag tänker på den kvällen. Tankar som ger ny kraft och ork.
Morö Backe kyrka en kall januaridag.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Mina tankar var att kanske det var så här det var, den där söndagen för snart tre år sedan. En söndag i januari när klockan passerat 16.00. Det blåste lite mer just då och snön yrde mer än den gjorde vid den tiden igår, men det fanns ändå många likheter. Dunket från Kåge såg och de stora traktorerna som fraktade virke till olika platser inom området. Trafiken som brusade på E4:an och lampornas sken från husen ute på Orrholmen.
Det är fruktansvärda tankar som kommer när man står där och tänker sig in i olyckshändelsen. Vad var det sista Marcus såg? Vad tänkte han? Kylan, det iskalla vattnet och människor som rörde sig för långt borta för att kunna se och hjälpa. Vi är nog många som har tänkt dessa fasansfulla tankar och som också måste slå bort dem efter en stund för att överhuvudtaget orka leva. Grymma tankar som inte leder någon vart men som kan komma till oss ändå. Därför att det har hänt.
Jag gick också en promenad förbi Morö Backe kyrka, där vi tillsammans med så många människor höll en vacker minnesstund för Marcus då vi förstod att vi inte skulle kunna ha en begravning. Jag tror att den ceremonin finns kvar i mångas hjärtan som en stund då den stora sorgen steg in mitt i våra liv. Samtidigt värmdes minnet av det ödmjukt medmänskliga. Trots det djupt tragiska fylls hjärtat av varma tankar då jag tänker på den kvällen. Tankar som ger ny kraft och ork.
Morö Backe kyrka en kall januaridag.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Några blommor i snön
Ute vid Kåge hamn ligger några blommor i snön. En födelsedagsbukett från Marcus barndomsvän Frida med familj. Tänk att några blommor kan bli så vackra! Så fyllda med mänsklig värme.
Det första som syntes på himlen under födelsedagskvällen var en ljusballong som svävade ut i mörkret. Vet inte varifrån den kom eller varför den hade tänts, men det var en mycket fin känsla att få se den. Vi har beställt flera Khom Loy-lyktor inför den 20 januari. Det är en högtidlig stund varje gång man lyckats tända en sådan och se den sväva iväg i mörkret. Det blåser väldigt ofta där ute vid havet så det kan vara en kamp innan vi lyckas få eld i lyktan och mången gång har försöken misslyckats. Khom Loy finns att beställa på den här länken
Jul, nyår, födelsedag och olycksdagen är verkligen en lång rad av smärtsamma datum att ta sig igenom. Det går på något sätt men det är ansträngande och tröttheten kan ibland bli total. En viss lättnad då ett datum passerats kan vi känna och vi hämtar andan inför nästa, den 20 januari. Kanske kommer det alltid att kännas så här, kanske kan anspänningen förändras då många år har gått. Förändras men inte försvinna.
Tänker på de ord forskaren Dagfinn Winje sa innan han avslutade sin föreläsning: "Sorgen förändras, men den blir aldrig mindre." Sorgen är en del av vårt liv och vi kan aldrig vända den ryggen.
En födelsedagsbukett till Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det första som syntes på himlen under födelsedagskvällen var en ljusballong som svävade ut i mörkret. Vet inte varifrån den kom eller varför den hade tänts, men det var en mycket fin känsla att få se den. Vi har beställt flera Khom Loy-lyktor inför den 20 januari. Det är en högtidlig stund varje gång man lyckats tända en sådan och se den sväva iväg i mörkret. Det blåser väldigt ofta där ute vid havet så det kan vara en kamp innan vi lyckas få eld i lyktan och mången gång har försöken misslyckats. Khom Loy finns att beställa på den här länken
Jul, nyår, födelsedag och olycksdagen är verkligen en lång rad av smärtsamma datum att ta sig igenom. Det går på något sätt men det är ansträngande och tröttheten kan ibland bli total. En viss lättnad då ett datum passerats kan vi känna och vi hämtar andan inför nästa, den 20 januari. Kanske kommer det alltid att kännas så här, kanske kan anspänningen förändras då många år har gått. Förändras men inte försvinna.
Tänker på de ord forskaren Dagfinn Winje sa innan han avslutade sin föreläsning: "Sorgen förändras, men den blir aldrig mindre." Sorgen är en del av vårt liv och vi kan aldrig vända den ryggen.
En födelsedagsbukett till Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
21 år sedan Marcus föddes
Idag är det 21 år sedan Marcus föddes. En omvälvande och fantastiskt lycklig upplevelse. Han var så mjuk, så varm och så efterlängtad då vi första gången såg honom. Kommer så väl ihåg det beskydd som vaknade när vi höll vår underbare son i vår famn. Vi ville alltid skydda honom. Känslan den här dagen var obeskrivlig och den gjorde att små detaljer, dofter och minnesbilder är glasklara från den stunden ännu idag.
Det är många födelsedagsuppvaktningar som kommer fram i minnet en dag som denna. Lyckokänslan då han blev så där glad över presenterna, precis som vi hade hoppats. Den där andlösa stunden då han fick syn på vad som var i paketen och hela ansiktet sken upp. Vi blev nästan aldrig besvikna, han blev alltid så glad över det han fick och han lät oss veta det. Det var underbara stunder och vi lyste ikapp med honom.
Kanske är det en av hans gåvor till oss, att han gav oss förmågan att känna lycka över små saker i livet. Han och hans syster gav oss också det allra finaste som livet kan bjuda, den villkorslösa kärleken. Den kärlek som växer och aldrig tar slut, och som vi hoppas att varje litet barn i vår värld ska få uppleva.
En av de tidigare födelsedagsuppvaktningarna i Marcus korta liv på jorden.
Vilken underbar lyckokänsla han gav oss tillbaka!
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
Det är många födelsedagsuppvaktningar som kommer fram i minnet en dag som denna. Lyckokänslan då han blev så där glad över presenterna, precis som vi hade hoppats. Den där andlösa stunden då han fick syn på vad som var i paketen och hela ansiktet sken upp. Vi blev nästan aldrig besvikna, han blev alltid så glad över det han fick och han lät oss veta det. Det var underbara stunder och vi lyste ikapp med honom.
Kanske är det en av hans gåvor till oss, att han gav oss förmågan att känna lycka över små saker i livet. Han och hans syster gav oss också det allra finaste som livet kan bjuda, den villkorslösa kärleken. Den kärlek som växer och aldrig tar slut, och som vi hoppas att varje litet barn i vår värld ska få uppleva.
En av de tidigare födelsedagsuppvaktningarna i Marcus korta liv på jorden.
Vilken underbar lyckokänsla han gav oss tillbaka!
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
Vad gör man av en födelsedag?
En mamma som jag pratade med för ett tag sedan frågade vad vi brukade göra av Marcus födelsedag. Hon hade själv förlorat sin dotter och stod inför den första födelsedagen utan att dottern fanns med. Hon kände sig mycket vilsen, vilket är fullt förståeligt. Hur skulle du själv göra?
Det finns inga rätt och inga fel hur man gör med bemärkelsedagar då den som ska firas inte lever. Det kan vara rätt att uppmärksamma dagen och det kan också kännas rätt att låta den passera som vilken dag som helst. Jag tror aldrig den kan passera för oss i familjen utan att tankarna finns hos Marcus. Jag tror också att vi plockar fram helt olika bilder ur minnenas galleri. Som mamma, pappa eller syster har våra egna och helt olika bilder etsat sig fast från den 11 januari. Vi plockar fram de vackraste bilderna vi har och håller dem inom oss under dagen. Vi plockar också fram gemensamma bilder ur minnet och pratar om dem. Bilder som lockar fram leenden och bilder som gör ont att tänka på. De gör ont därför vi vill se dem igen.
Jag gissar också att några av Marcus första vänner i livet tänker på pepparkakshuset. Det skulle kraschas och ätas upp på hans kalas. En mycket viktig tradition som blev bilder i deras barndom.
Nu på tisdag är det Marcus födelsedag. Vi åker nog ut till hamnen och tänder några ljus framåt kvällen. Kanske skickar vi åter upp en ljusballong mot himlen och önskar att vi kunde göra något mer.
Söndag den 9 januari och vi har ännu en gång försökt skotta upp en väg fram till ljuslyktorna ute vid Kåge hamn.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det finns inga rätt och inga fel hur man gör med bemärkelsedagar då den som ska firas inte lever. Det kan vara rätt att uppmärksamma dagen och det kan också kännas rätt att låta den passera som vilken dag som helst. Jag tror aldrig den kan passera för oss i familjen utan att tankarna finns hos Marcus. Jag tror också att vi plockar fram helt olika bilder ur minnenas galleri. Som mamma, pappa eller syster har våra egna och helt olika bilder etsat sig fast från den 11 januari. Vi plockar fram de vackraste bilderna vi har och håller dem inom oss under dagen. Vi plockar också fram gemensamma bilder ur minnet och pratar om dem. Bilder som lockar fram leenden och bilder som gör ont att tänka på. De gör ont därför vi vill se dem igen.
Jag gissar också att några av Marcus första vänner i livet tänker på pepparkakshuset. Det skulle kraschas och ätas upp på hans kalas. En mycket viktig tradition som blev bilder i deras barndom.
Nu på tisdag är det Marcus födelsedag. Vi åker nog ut till hamnen och tänder några ljus framåt kvällen. Kanske skickar vi åter upp en ljusballong mot himlen och önskar att vi kunde göra något mer.
Söndag den 9 januari och vi har ännu en gång försökt skotta upp en väg fram till ljuslyktorna ute vid Kåge hamn.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Planer på en föreläsningskväll
Just nu planerar vi i Febe Skellefteå, tillsammans med Sjukhuskyrkan och Sensus, en föreläsningskväll onsdagen den 23 februari. Lokalen är Sankt Olovsgården och tiden 18.00
Föreläsare under kvällen är Tomas Sjödin, författare, pastor, sommarpratare och pappa till tre pojkar. Två av hans söner drabbades av en fortskridande hjärnsjukdom som ledde till döden. Han berättar i sina böcker om rädslan då de som föräldrar upptäckte att något inte var som det skulle med deras barn, om livet med alla handikapphjälpmedel, om rädslan, om döden och det som ändå gjorde att de orkade leva.
Den andre föreläsaren under kvällen är lyckoforskaren Filip Fors. Filip jobbar som doktorand i sociologi vid Umeå Universitet. Även Filip har synts i tv-rutan vid flera tillfällen eftersom hans forskning väcker stort intresse. Filip undersöker vad som påverkar människors subjektiva välbefinnande. Läs mer om hans forskning på www.lyckobloggen.se
Temat för den här kvällen är "Att leva vidare". Föreläsningen vänder sig till alla och den handlar om livet självt.
En Khom Loy lykta svävar iväg som en hyllning till kärleken och livet.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Föreläsare under kvällen är Tomas Sjödin, författare, pastor, sommarpratare och pappa till tre pojkar. Två av hans söner drabbades av en fortskridande hjärnsjukdom som ledde till döden. Han berättar i sina böcker om rädslan då de som föräldrar upptäckte att något inte var som det skulle med deras barn, om livet med alla handikapphjälpmedel, om rädslan, om döden och det som ändå gjorde att de orkade leva.
Den andre föreläsaren under kvällen är lyckoforskaren Filip Fors. Filip jobbar som doktorand i sociologi vid Umeå Universitet. Även Filip har synts i tv-rutan vid flera tillfällen eftersom hans forskning väcker stort intresse. Filip undersöker vad som påverkar människors subjektiva välbefinnande. Läs mer om hans forskning på www.lyckobloggen.se
Temat för den här kvällen är "Att leva vidare". Föreläsningen vänder sig till alla och den handlar om livet självt.
En Khom Loy lykta svävar iväg som en hyllning till kärleken och livet.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Januari igen
Så har vi stigit in i ett nytt år, 2011. Nu är det januari igen och en månad där några datum inte kan passera obemärkt i vår familj. Vi har Marcus födelsedag den 11 januari och hans dödsdag den 20 januari.
Bara genom att skriva de här två datumen känner jag att andningen blir annorlunda. Axlarna drar upp sig en bit och många minnen blir klara som kristall. Vilken annan månad på året kan ge oss alla dessa starka förnimmelser? Ingen.
Jag går ut och tittar på hur världen ser ut just nu. Det är mycket vackert med all snö som legat kall så länge. Det har inte varit en enda dag med plusgrader som skapat snömodd och is. Det är bara vitt och vackert.
Kanske kan man tycka att det är snart tre år sedan allt vårt olyckliga hände. Det är också sant, det är snart tre år sedan. Men Marcus är död NU, det är inget som bara hände DÅ. Detta faktum har inte ändrats. Han finns inte med oss i livet och allt det vackra som går att beskåda under en promenad i dagsljus. Han borde vara här för att nyttja livet och alla fantastiska möjligheter.
Idag har vi tänkt mycket på hur olika sorger kan vara. Olika men omöjliga att gradera eller mäta. Jag läste också om en ny lag som trätt i kraft vid årsskiftet. Försäkringskassan kommer att vara skyldiga att ge föräldrar som förlorat ett barn tio dagars ersättning. Det är en mycket liten droppe men ändå ett första steg att våga beröra den skräck som kanske är vår allra största, att förlora vårt eget barn.
Kärleken till våra barn är nog den största av alla kärlekar.
Januari 2011, så vacker med all snö.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Bara genom att skriva de här två datumen känner jag att andningen blir annorlunda. Axlarna drar upp sig en bit och många minnen blir klara som kristall. Vilken annan månad på året kan ge oss alla dessa starka förnimmelser? Ingen.
Jag går ut och tittar på hur världen ser ut just nu. Det är mycket vackert med all snö som legat kall så länge. Det har inte varit en enda dag med plusgrader som skapat snömodd och is. Det är bara vitt och vackert.
Kanske kan man tycka att det är snart tre år sedan allt vårt olyckliga hände. Det är också sant, det är snart tre år sedan. Men Marcus är död NU, det är inget som bara hände DÅ. Detta faktum har inte ändrats. Han finns inte med oss i livet och allt det vackra som går att beskåda under en promenad i dagsljus. Han borde vara här för att nyttja livet och alla fantastiska möjligheter.
Idag har vi tänkt mycket på hur olika sorger kan vara. Olika men omöjliga att gradera eller mäta. Jag läste också om en ny lag som trätt i kraft vid årsskiftet. Försäkringskassan kommer att vara skyldiga att ge föräldrar som förlorat ett barn tio dagars ersättning. Det är en mycket liten droppe men ändå ett första steg att våga beröra den skräck som kanske är vår allra största, att förlora vårt eget barn.
Kärleken till våra barn är nog den största av alla kärlekar.
Januari 2011, så vacker med all snö.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
