Två år och fem månader
Då jag tänker på Marcus idag så är det leendet jag ser framför mig. Jag kan höra det glada skrattet som alltid låg så nära till hands. Den spjuvriga blicken som var fylld av omtänksamhet och glada upptåg. Hela hans väsen som var så fyllt med liv.
Det har gått två år och fem månader sedan den dag han körde iväg med sin skoter och aldrig återvände. Tiden är inte så viktig längre, men den tjugonde passerar aldrig obemärkt. Kanske är det också så att vi för varje dag kommer närmare ett återseende? Inget vi med bestämdhet vet, men en tanke som gör gott att tänka.
Det gör gott att hålla fast vid de goda tankarna.
Marcus sommaren 2007. Leende...
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det har gått två år och fem månader sedan den dag han körde iväg med sin skoter och aldrig återvände. Tiden är inte så viktig längre, men den tjugonde passerar aldrig obemärkt. Kanske är det också så att vi för varje dag kommer närmare ett återseende? Inget vi med bestämdhet vet, men en tanke som gör gott att tänka.
Det gör gott att hålla fast vid de goda tankarna.
Marcus sommaren 2007. Leende...
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år och fyra månader
En gång trodde vi kanske att längtan och saknaden hade ett slut. En slags tidsbegränsning. Så vet vi att det inte är. Vi bär med detta inom oss och det skulle kännas väldigt märkligt om de känslorna inte längre fanns där. Kärlekens styrka är vidunderlig.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Dagens namn är Marcus
Det visade sig att namnet Marcus blev Sveriges vanligaste pojknamn i början på 1990-talet. Det visste vi inte då vår Marcus fick sitt namn i januari 1990. Nu, år 2010, hör det inte ens till de hundra vanligaste namnen man ger sina små nyfödda pojkar. Trender kommer och trender går. Jag tror ändå att vi var ganska omedvetna om att namnet Marcus skulle bli så populärt. Vår pojke hette Marcus helt enkelt, det fanns inga alternativ.
Marcus är ett bibliskt namn, och namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Marcus betyder är oklart men det är bildat av namnet på den romerska krigsguden Mars.
Det hade varit underbart att idag kunnat säga grattis, kanke skicka ett sms eller ett mejl för att gratulera. Bara att få ge lite extra omtanke.
En ung Marcus, december 1997. Lite extra ompysslad.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Marcus är ett bibliskt namn, och namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Marcus betyder är oklart men det är bildat av namnet på den romerska krigsguden Mars.
Det hade varit underbart att idag kunnat säga grattis, kanke skicka ett sms eller ett mejl för att gratulera. Bara att få ge lite extra omtanke.
En ung Marcus, december 1997. Lite extra ompysslad.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år och tre månader
Det är återigen en dag då jag besöker minnenas galleri. Plockar fram bilder, letar fram mappar i datorn och ser på foton där det går att komma ihåg stämningar, värme, dofter mm. Det går också att komma ihåg känslan av självklarhet som fanns då fotot togs. Så här skulle det alltid vara.
Nu har det passerat två år och tre månader sedan Marcus förolyckades och allt vi kan ge honom är vår tänktid. Sakta, sakta börjar en priviligerad känsla av att ha fått möjlighet att vara med honom i arton år smyga sig in. Det går att se någon form av tacksamhet över detta. Den känslan rymdes inte alls under de första årens förtvivlan och sorg. Nu kan de här två känslolägena få turas om, ge lite plats åt varandra.
Marcus och mamma Ingrid för ca tio år sedan. Då allt kändes självklart.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Nu har det passerat två år och tre månader sedan Marcus förolyckades och allt vi kan ge honom är vår tänktid. Sakta, sakta börjar en priviligerad känsla av att ha fått möjlighet att vara med honom i arton år smyga sig in. Det går att se någon form av tacksamhet över detta. Den känslan rymdes inte alls under de första årens förtvivlan och sorg. Nu kan de här två känslolägena få turas om, ge lite plats åt varandra.
Marcus och mamma Ingrid för ca tio år sedan. Då allt kändes självklart.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år och två månader
Två år och två månader kan vara en kort tid, men ibland också kännas väldigt lång. Det är ett ljust och vackert minne jag ser på bilden. Mycket liknar dagen idag, solen och snön. Ändå är det ett annat liv i vår värld nu. Ett liv där vi sakta bygger en ny tillvaro då den gamla tillvaron tog slut.
Livet går vidare om man befinner sig utanför den innersta familjekretsen i en sorg. Inom familjen börjar ett annat liv.
Marcus i skidbacken för några vintrar sedan. Ett ljust minne.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Livet går vidare om man befinner sig utanför den innersta familjekretsen i en sorg. Inom familjen börjar ett annat liv.
Marcus i skidbacken för några vintrar sedan. Ett ljust minne.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Adrian
Dagens namn i almanackan är Adrian och Adriana. Vår Marcus fick namnet Adrian i andranamn då han döptes. Adrian Marcus Degerman. Vi valde det namnet för att det är ett släktnamn, Marcus morfarsfar hette Adrian.
Det är inte alls ovanligt att vi väljer släktnamn till våra barn, ibland som tilltalsnamn och ibland som andranamn. Troligen är det en önskan att hålla ihop banden, över generationerna. Söka en tillhörighet.
Marcus var mycket stolt över sitt namn Adrian, särskilt då han fått klart för sig att det till och med fanns en bok skriven om hans morfarsfar Adrian. Han kände sig nog lite hedrad över att han fick bära detta namn.
Undrar hur det blir med kommande generationer? Kommer det bli viktigt att plocka upp gamla släktnamn? Kanske blir det ändå så när man står med ett nyfött litet barn i sin famn. Man vill höra till.
Ett besök på Adrians grav vid första advent. Innan all vinterns snö vräkte ner.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det är inte alls ovanligt att vi väljer släktnamn till våra barn, ibland som tilltalsnamn och ibland som andranamn. Troligen är det en önskan att hålla ihop banden, över generationerna. Söka en tillhörighet.
Marcus var mycket stolt över sitt namn Adrian, särskilt då han fått klart för sig att det till och med fanns en bok skriven om hans morfarsfar Adrian. Han kände sig nog lite hedrad över att han fick bära detta namn.
Undrar hur det blir med kommande generationer? Kommer det bli viktigt att plocka upp gamla släktnamn? Kanske blir det ändå så när man står med ett nyfött litet barn i sin famn. Man vill höra till.
Ett besök på Adrians grav vid första advent. Innan all vinterns snö vräkte ner.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år och en månad
Den tjugonde är alltid din dag. Kommer alltid att vara. Det känns som om du är ute på en lång resa. Kanske är det just så det är. En resa som vi själva inte har påbörjat ännu.
En sommarkväll för snart tre år sedan.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
En sommarkväll för snart tre år sedan.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två år av saknad, längtan och en kärlek vi inte visste fanns
Vi visste inte hur djup och stark kärleken kan vara förrän tillvaron slogs omkull. Naturligtvis har vi älskat våra barn från det ögonblick vi kände deras existens, men att kärleken var så här enorm gick inte att förstå.
Vi har levt två år utan Marcus varma och glada skratt hos oss. Inte hört hans fotsteg i trappan, inte snubblat över hans eller hans kompisars travar med skor och jackor. Inte sett hans ögon.
Så mycket har försvunnit från det jordiska och samtidigt har kärleken blivit så mycket mer tydlig. Vi visste inte att vi klarade av att älska så mycket, som vi vet nu.
Vår längtan har fortsatt växa under de två år som gått. Samtidigt är vi två år närmare tills vi möts igen.
Under kvällen brinner en eld ute på platsen där vi hittade Marcus skoter efter olyckan. Om du vill komma dit ut kan du följa skoterspåret från Kåge hamn. Isen är trygg att gå på och klubbstugan är öppen för den som vill gå in och värma sig.
Den här dagen är tillägnad dig Marcus. I varje andetag.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Vi har levt två år utan Marcus varma och glada skratt hos oss. Inte hört hans fotsteg i trappan, inte snubblat över hans eller hans kompisars travar med skor och jackor. Inte sett hans ögon.
Så mycket har försvunnit från det jordiska och samtidigt har kärleken blivit så mycket mer tydlig. Vi visste inte att vi klarade av att älska så mycket, som vi vet nu.
Vår längtan har fortsatt växa under de två år som gått. Samtidigt är vi två år närmare tills vi möts igen.
Under kvällen brinner en eld ute på platsen där vi hittade Marcus skoter efter olyckan. Om du vill komma dit ut kan du följa skoterspåret från Kåge hamn. Isen är trygg att gå på och klubbstugan är öppen för den som vill gå in och värma sig.
Den här dagen är tillägnad dig Marcus. I varje andetag.
Tänd gärna ett ljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Födelsedag
Det är tjugo år sedan Marcus föddes idag. Vi kan komma ihåg varje minut från den dagen som om den var nyss. Det var en av de dagarna som förändrade vårt liv. Nästa gång en sådan dag kom, var när lillasyster föddes.
Idag går vi inte en trappa ner med presenter och skramlande brickor för att sjunga födelsedagssånger och överlämna paket. Vi tänder istället ljus vid hans foto och åker ut till hamnen i kväll och tänder några lågor där. Marcus finns i tankarna varje minut.
Hur skulle hans tjugoårsdag sett ut om livet hade fortsatt att rulla på? Det är tveksamt om han skulle vara här hemma och vi hade kunnat gratulera som vanligt. Kanske hade han jobbat någonstans i världen eller så hade han varit ute och rest. Då skulle vi ringt honom och sjungit och grattat. Och oroat oss över att han inte skulle ha det bra. Kanske också fått höra att nu hade han inte tid att prata längre...
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
Idag går vi inte en trappa ner med presenter och skramlande brickor för att sjunga födelsedagssånger och överlämna paket. Vi tänder istället ljus vid hans foto och åker ut till hamnen i kväll och tänder några lågor där. Marcus finns i tankarna varje minut.
Hur skulle hans tjugoårsdag sett ut om livet hade fortsatt att rulla på? Det är tveksamt om han skulle vara här hemma och vi hade kunnat gratulera som vanligt. Kanske hade han jobbat någonstans i världen eller så hade han varit ute och rest. Då skulle vi ringt honom och sjungit och grattat. Och oroat oss över att han inte skulle ha det bra. Kanske också fått höra att nu hade han inte tid att prata längre...
Tänd gärna ett födelsedagsljus för Marcus idag. Klicka på Tänd ett ljus
En stjärna har fått ett namn
På den södra stjärnhimlen, i Stenbockens stjärnbild, har en stjärna fått ett namn. Den har fått namnet Marcus och är namngiven av syster Martina. Hennes julklapp till oss.
Om stjärnbilden Stenbocken, Capricornus, finns följande att läsa på Wikipedia:
En relativt svagt lysande stjärnbild, men en av de äldsta och har alltid associerats med vatten och hav.
Man måste visst åka till södra halvklotet för att kunna se den. Så det är nog dags att börja spara...
Längst nere på södra stjärnhimlen ligger Capricornus, Stenbockens stjärnbild. Där finns "vår" stjärna.
Registreringsbeviset
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
God Jul!
Vi önskar alla er en lugn och god jul!
God jul borde betyda att göra gott. Göra något gott för varandra. Vi har haft en mycket god julafton då vi träffades en stund ute i ett snöigt Kåge hamn. Tände några marschaller, skickade upp några ljusballonger. Det känns bra att se varandra och vi vet så väl varför vi är där ute i kylan. För att göra gott för varandra och för att tänka en stund på vår gemensamma längtan och saknad.
Vintrigt ute vid hamnen
Vi fick börja med att skotta oss ner till kajkanten
Martina fyller ballongen med varmluft
Vänner
God Jul Marcus! Ljuslågor tända för att göra gott för dig.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
God jul borde betyda att göra gott. Göra något gott för varandra. Vi har haft en mycket god julafton då vi träffades en stund ute i ett snöigt Kåge hamn. Tände några marschaller, skickade upp några ljusballonger. Det känns bra att se varandra och vi vet så väl varför vi är där ute i kylan. För att göra gott för varandra och för att tänka en stund på vår gemensamma längtan och saknad.
Vintrigt ute vid hamnen
Vi fick börja med att skotta oss ner till kajkanten
Martina fyller ballongen med varmluft
Vänner
God Jul Marcus! Ljuslågor tända för att göra gott för dig.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Ett år och elva månader
Det går inte att låta bli att tänka på hur livet såg ut för två år sedan, några dagar före julafton. Vi ångade på med jobb och skola och skyndade oss för glatta livet att få ihop allt som skulle göras inför julen. En sådan där period som vi knappt hann prata med varandra. Så mycket som skulle hinnas med.
Samtidigt fullständigt otänkbart att det skulle vara annorlunda. Möjligen fanns tanken att planera in alla aktiviteter lite bättre till nästa jul.
Julen för ett år sedan försökte vi åka ifrån. Vi åkte till Åre där bland annat skidåkning väntade, och kände att det bästa tänkbara just då var att befinna sig i en annan miljö. En slags flykt som fungerade hyfsat bra i alla fall.
Vi har haft många fina jular tillsammans i familjen. Högtider som vi sett fram emot allihop och som vi hjälpts åt att ordna. Jag känner mig glad över att vi har haft dem.
Nu får vi skapa ett annat firande än det som varit. Det blir annorlunda och på något vis går det. För ett år och elva månader sedan fanns inte dessa tankar. Då fanns Marcus med oss här i huset. Nu får vi tänka om och möta varandra ur nya positioner.
Martina och Marcus en jul för ca femton år sedan. Syskon så nära.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Samtidigt fullständigt otänkbart att det skulle vara annorlunda. Möjligen fanns tanken att planera in alla aktiviteter lite bättre till nästa jul.
Julen för ett år sedan försökte vi åka ifrån. Vi åkte till Åre där bland annat skidåkning väntade, och kände att det bästa tänkbara just då var att befinna sig i en annan miljö. En slags flykt som fungerade hyfsat bra i alla fall.
Vi har haft många fina jular tillsammans i familjen. Högtider som vi sett fram emot allihop och som vi hjälpts åt att ordna. Jag känner mig glad över att vi har haft dem.
Nu får vi skapa ett annat firande än det som varit. Det blir annorlunda och på något vis går det. För ett år och elva månader sedan fanns inte dessa tankar. Då fanns Marcus med oss här i huset. Nu får vi tänka om och möta varandra ur nya positioner.
Martina och Marcus en jul för ca femton år sedan. Syskon så nära.
Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus
Ett år och tio månader
Det har gått ett år och tio månader idag. Tjugo månader sedan livet vände, vek av och tog en annan riktning. Mängden dagar växer, i takt med en djup längtan efter Marcus. Inget som var möjligt att förstå innan den största skräck som en förälder kan känna blev verklighet. För några år sedan kröp jag undan och flydde om jag kom i närheten av något tragiskt som hänt någon annan människas barn. Bläddrade vidare i tidningen, undvek det obehagliga.
Det är fantastiskt att ni är så många som kommer hit och läser på den här bloggen! Det är ett imponerande mod och styrka ni visar.
Det kan kännas gott att titta på de små stunderna i livet som lockar fram ett leende. Som kortet här nedan. Ett leende trycker undan de sorgsna tankarna en liten stund. Det kanske är en liten del av livets mening, att gå på jakt efter det som ger hjärtat en stunds värme. 
Marcus klipper håret på kusin Simon. En mycket modig kusin...
Beslut om dödförklaring
Idag bestämde den nämnd som arbetar tillsammans med Skatteverket i Solna att Marcus är dödförklarad. Det har gått 1 år, 9 månader och 22 dagar sedan han förolyckades.
Beslutet ska skickas till folkbokföringen och börja gälla från den 2 december. Då ska vi göra en dödsboanmälan till Skatteverket och sedan en boupptäckning. Detta är formalian.
Vi har fått igenom det här beslutet genom att ligga på och skicka in ansökan efter ansökan. För att sanningen ska bli formell. Så att verkligheten ska stämma överens med myndigheternas uppgifter. Det är bättre så.
Man har också respekterat vår begäran om att dödsdagen ska vara den 20 januari 2008. Inget som var självklart men för oss skulle allt annat varit fel. Det är ändå så mycket annat som är fel. Unga människor ska leva.
Beslutet ska skickas till folkbokföringen och börja gälla från den 2 december. Då ska vi göra en dödsboanmälan till Skatteverket och sedan en boupptäckning. Detta är formalian.
Vi har fått igenom det här beslutet genom att ligga på och skicka in ansökan efter ansökan. För att sanningen ska bli formell. Så att verkligheten ska stämma överens med myndigheternas uppgifter. Det är bättre så.
Man har också respekterat vår begäran om att dödsdagen ska vara den 20 januari 2008. Inget som var självklart men för oss skulle allt annat varit fel. Det är ändå så mycket annat som är fel. Unga människor ska leva.
Ett år och nio månader
Jag vet egentligen inte varför vi räknar tiden. Den tid som har gått sedan Marcus olycka. Det kanske bara är på den här planeten vi räknar tid överhuvudtaget, vem vet?
Den här räkningen kommer bara att bli längre och längre och leder ingen vart. Det är snarare så att det är datumet som är viktigt, den 20:e kommer alltid att höra ihop med Marcus. En dag när vi kanske letar fram något nytt foto. Tittar, minns och kan till och med komma ihåg ljud och dofter då bilden togs. Tiden som har förflutit är nästan borta i sådana ögonblick.
Marcus med nymålad tatuering som skulle hålla i tre veckor. Den höll i ett par dagar.
Den här räkningen kommer bara att bli längre och längre och leder ingen vart. Det är snarare så att det är datumet som är viktigt, den 20:e kommer alltid att höra ihop med Marcus. En dag när vi kanske letar fram något nytt foto. Tittar, minns och kan till och med komma ihåg ljud och dofter då bilden togs. Tiden som har förflutit är nästan borta i sådana ögonblick.
Marcus med nymålad tatuering som skulle hålla i tre veckor. Den höll i ett par dagar.
Ett år och åtta månader
Det är ett år och åtta månader sedan Marcus gick ut genom ytterdörren i vårt hus. Han var glad och förväntansfull den dagen, såg fram emot en trevlig tur med några andra ungdomar. Det känns fortfarande ofattbart att han inte kommer in genom dörren igen. En ung människa ska komma tillbaka.
Vi har sörjt honom i ett år och åtta månader som död, men ännu är han inte dödförklarad av myndigheterna. Det känns minst sagt märkligt med hans röstkort till årets kyrkolval. En inbjudan att komma och rösta.
Den 16 oktober ska Skatteverket åter ta tag i vår ansökan om dödförklaring och vi kan inte annat än hoppas att den formaliteten får ett slut. Att det inte kommer fler röstkort i Marcus namn.
Marcus röstkort till årets kyrkoval
Vi har sörjt honom i ett år och åtta månader som död, men ännu är han inte dödförklarad av myndigheterna. Det känns minst sagt märkligt med hans röstkort till årets kyrkolval. En inbjudan att komma och rösta.
Den 16 oktober ska Skatteverket åter ta tag i vår ansökan om dödförklaring och vi kan inte annat än hoppas att den formaliteten får ett slut. Att det inte kommer fler röstkort i Marcus namn.
Marcus röstkort till årets kyrkoval
1 år och 7 månader
Vi hittade en bild som togs för två år sedan. Två år och två dagar sedan om det ska vara exakt. Bilden visar en kille full av livslust som aldrig kunde passera en gitarr utan att provspela några ackord eller toner. Sjunga några texter av Lars Winnerbäck. Han, och alla vi andra, tog för givet att livet stod och väntade på honom. Det hade bara börjat.
Idag pratade jag med en kvinna som nyligen förlorat sin man. Hon berättade att hon fann tröst av att gå till graven. Där hittade hon en lugn stund och tid för sina tankar.
- Hur gör ni, undrade hon, ni har ju ingen grav att gå till?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Men att skriva om Marcus, se bilder på honom, vara nära havet eller att prata om honom ger delar av den tanketid som behövs i sorgeprocessen. Att skriva på nätet ger dessutom möten med andra människor i liknande situationer. Att dela med sig ger ofta mycket mera tillbaks.
Marcus den 18 augusi 2007
Idag pratade jag med en kvinna som nyligen förlorat sin man. Hon berättade att hon fann tröst av att gå till graven. Där hittade hon en lugn stund och tid för sina tankar.
- Hur gör ni, undrade hon, ni har ju ingen grav att gå till?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Men att skriva om Marcus, se bilder på honom, vara nära havet eller att prata om honom ger delar av den tanketid som behövs i sorgeprocessen. Att skriva på nätet ger dessutom möten med andra människor i liknande situationer. Att dela med sig ger ofta mycket mera tillbaks.
Marcus den 18 augusi 2007
1 år och 6 månader
Det har gått ett och ett halvt år sedan Marcus försvann från oss. Vi tänker på honom varje dag. Tankar av sorg och tankar av glädje. Förundrade över alla avtryck han satte under sitt korta liv på jorden.
För sju år sedan togs fotot här nedan när det var en härlig sommardag på stranden. Marcus och hans kompisar hade samlat sjögräs och konstruerat roliga peruker. Det var glatt och soligt och vi tog alla för givet att vi hade hur mycket tid som helst kvar i livet.
Det är ändå tur att vi kan vara aningslösa och har förmågan att njuta av stunden. För det är ju då vi plockar fram kameran och tar glada bilder. Bilder som lockar fram ett leende även när det känns sorgligt, sju år senare.
Sommaren 2002
Magiskt vackra stunder
Vissa stunder kan kännas magiska. Vi var med om en sådan stund när kusinen Jakob gifte sig med sin Annica nu i helgen. De kom med en båt utifrån havet och vigdes på stranden. Så fint och så stämningsfullt och fantastiska väderförhållanden som gjorde stunden unik.
Men när hela släkten samlas blir en plats alldeles extra tom. Vi saknar dig Marcus, så oerhört. Den här dagen har det gått ett år och fem månader sedan du försvann. Vi kommer aldrig att vänja oss vid din frånvaro.
Bröllop på stranden den 20 juni 2009.
Men när hela släkten samlas blir en plats alldeles extra tom. Vi saknar dig Marcus, så oerhört. Den här dagen har det gått ett år och fem månader sedan du försvann. Vi kommer aldrig att vänja oss vid din frånvaro.
Bröllop på stranden den 20 juni 2009.
1 år och 4 månader
Ibland känns det som en evighet sedan Marcus försvann i skoterolyckan. Ibland känns det som om det var alldeles nyss. Perspektiven kan flyttas inom några ögonblick. Almanackan visar att det har gått 1 år och 4 månader sedan den 20 januari 2008.
Saknaden och längtan blir aldrig mindre. Det trodde vi kanske för ett år sedan. Numera är saknad och längtan en del av dagen. Inget som går att skaka av sig.
Sakta lär vi oss leva ett liv tillsammans med saknad och längtan, som följeslagare. De finns med som våra egna andetag.
