Olika, men kanske ändå ganska lika
Väldigt ofta säger människor att man sörjer på så olika sätt. Det är sant, bara att hålla med. Det finns inget facit på hur man ska göra och inget rätt eller fel. En del mår t ex bra av att aktivera sig och andra mår bra av lugn och stillhet. Några vill prata och andra vill tänka osv.
Kanske glömmer vi ibland bort hur mycket som är lika när man sörjer sina kära. Mycket är lika men visar sig vid olika tidpunkter och på olika sätt. Det som gör lika ont på insidan visar sig på olika sätt utanpå.
Det kan också hända att man vill streta emot. Jag kommer ihåg hur jag tänkte när jag satt tillsammans med andra föräldrar i en samtalsgrupp för dem som förlorat sina barn. "Här har väl inte jag något att göra. Varför är jag egentligen här?" Jag kommer också ihåg hur det gick upp för oss alla hur olika upplevelser vi hade, men ändå så otroligt lika.
22 maj vid havet.
Sänder en hälsning i natten...tankarna o känslorna går runt efter att ha läst om balkongolyckan på norrböle ikväll. Tårar för pojkarna, deras anhöriga o alla berörda...böner..
Tankarna går även till er..denna sida hjälper mig stilla tankarna o oron. Tack !
Kram/Mari
Läser om den fruktansvärda olyckan i Skellefteå. Några unga män som går ut på en balkong och livet byter riktning på någon sekund. Sådant får bara inte hända. Det är oehört grymt och stora kretsar av människor som drabbats av ofrivillig sorg. Många som behöver stöd av varandra och andra under lång tid.
Livet kan vara orättvist och oerhört skört. När unga människor dör sker allt i fel turordning. Då behöver vi plocka fram extra mycket mänsklig omtanke och prioritera det som är väsentligt i livet, nämligen varandra.
Kramar Ingrid
