Två år och elva månader
Igår kväll satt vi tillsammans med några av Marcus nära vänner och fikade. Pratade om livet som pågår nu och om möjligheter i framtiden för ungdomarna. Det är härligt med deras berättelser om egna lägenheter, jobb och upplevelser på resor. Jag kan inte heller låta bli att undra hur Marcus tillvaro skulle sett ut. Saknar så de berättelser han aldrig fick berätta. De skulle med all säkerhet varit många.
Något jag också är övertygad om är att han skulle jublat i förtjusning över all snö. Vilka möjligheter!
Marcus på sin snowboard i Kåbdalis vintern 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tänker alltid lite extra på er när högtiderna nalkas och beundrar er vilja att trots allt göra det bästa av situationen fastän det måste vara extra jobbigt att leva med sorg när man kanske upplever att man "förväntas" vara glad.
Jag hoppas ändå att ni känner att det inte finns något facit för när och hur ni ska hantera högtider, utan att ni tar det i er takt på ert sätt. Varma kramar & hälsa till Leif och Martina så ska jag tända ett ljus för Marcus i ljusgruppen!
Du har så rätt Emma i att det inte finns något facit. Det går inte att förvänta sig att sorgen ska följa någon viss mall, lika lite som man kan kräva av sig själv att känna samma glädje som en gång fanns. Det är andra saker som jag gläds av numera, ofta ganska små detaljer, men som ändå kan ge varma och glada känslor. Det kan låta underligt detta, att sorg och glädje lever jämsides inom mig, men det är så det är.
Hoppas du får en härlig jul och ett riktigt kul nyårsfirande!
Kram till dig och din familj!!
