marcusminnesfond

Det blir inte så mycket skrivet här numera. Ibland stannar tankarna kvar inne i huvudet och hittar inga ord då de ska ut. Det är nog också så att det behövs tider då man bara behöver uppleva och reflektera utan några som helst formuleringar.

Förra veckan fick vi veta av polisen i Umeå att den kropp som hittats utanför Skellefteåkusten var kroppen av en kvinna. På något sätt kan vi andas ut och vardagen fortsätter någorlunda som vanligt. Vi kan fortsätta vara sommarlediga och göra "vanliga" saker.

Vi har en väldig tur som är lediga och får uppleva sommarvärmen på ett skönt sätt. Nära vatten och med fläktande vindar. För många kan den intensiva värmen vara en plåga.

Igår kväll åkte vi ut till den ö där vi ofta var tillsammans med Marcus. Han ville gärna följa med oss dit. Gillade den sena kvällen med full sol som är så speciellt för den viken. Nu satt vi där själva, men huvudet fullt av minnesbilder. Foton på näthinnan då han var med oss. Det är verkligen obegripligt att vi inte kan ta sådana foton igen.

Hur kan hjärnan ha så oerhört svårt att förstå en förlust? Vi är nog många som upplevt svåra förluster som ställer oss samma fråga.


Lugn sommarmorgon.


Kvällning


"Ön där solen aldrig går ner" Dit vi ofta åkte tillsammans.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus