Två år och åtta månader

Under de två år och åtta månader som gått sedan Marcus olycka så har mycket förändrats, välts omkull, ändrats. Då jag ser på foton på honom kommer alltid den där overklighetskänslan. Kan det här verkligen vara sant? Hur kan denna levande person bara vara borta. Det vore förmätet om jag påstod att det går att förstå fullt ut.

Hur det än är så kommer nya vardagar, bemärkelsedagar, årsdagar eller som idag, den 20:e. Tankarna fylls med kärlek och värme då vi tittar på foton av Marcus. Det smyger fram ett leende mitt i den oändliga saknaden. Ett leende som kommer ur den tacksamhet över en så underbar tid vi fick tillsammans. En tid som vi mest av allt i världen hade önskat fått fortsätta.


Marcus uppe på hustaket, lugnt betraktande oss där nedanför.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: Elin A

Ni finns ofta i mina tankar även om det var ett tag sedan som jag var här inne.

Många varma kramar Elin

2010-09-20 @ 18:30:44
Postat av: Ingrid

Jag tänkte på dig idag också Elin!

Kram!!

2010-09-20 @ 19:28:04
Postat av: Anonym

Han vakar nog över er nu också! :)

2010-09-22 @ 19:14:57
Postat av: Ingrid

Så känns det ganska ofta, att han ändå finns med oss.

2010-09-23 @ 16:09:47
Postat av: Viktoria

Datum är en form av metkrokar förminnet tycker jag. Oavsett om det är datum förknippade med glädje eller sorg, tror jag vi behöver dem för att existera. För visst minns vi dagen då det sa "klick", dagen då han/hon försvann och dagen då livet tvärnitade?



Mitt datum är den 29:e. I takt med att åren passerat, har tyngden på varje månads 29:e minskat. Mer och mer förskjuts tankarna till den 29:e i just den månaden så det otänkbara hände. Kanske är det det som menas med att tiden kan läka vissa sår. De ytligaste? Jag vet inte...kanske?



Krams.

2010-09-23 @ 21:33:03
Postat av: Ingrid

Någonstans så läker de ytligaste såren. Det blir ganska sköra ärr. En lätt liten skrapning gör att såret gapar igen och många gånger är man inte beredd på vad som orsakar detta. Tiden fylls med aktiviteter, då blir allt enklare. Det finns så många fantastiska glädjeämnen och vackra saker som sker runt omkring oss. Vi får leva och njuta. Den sorg vi bär med oss är vacker och ett levande tecken på kärlek. Något vi aldrig vill vara utan.



Det finns så många sätt att se på livet, på tillvaron. Inget är fel, inget är rätt.



Kram!!

2010-09-24 @ 22:46:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0