Gemenskap
Från ämnet ensamhet kliver jag över till den andra sidan, gemenskap. Att känna samhörighet och gemenskap med andra människor är ett grundläggande mänskligt behov. Ibland kan till och med en strävan efter att höra till vara viktigare än att lyssna efter sina egna önskningar.
Den här veckan har det varit sportlov i bland annat norra Sverige. Eftersom jag har förmånen att själv också ha lediga dagar, jag jobbar i skolan, har vi nyttjat tiden till att hälsa på vår dotter. Pysslat och ordnat med praktiska ting i hennes lägenhet. Njutit av att kunna få skämma bort och köpt husgeråd som hon inte ens bett om. Vi har känt lycka över det där att kunna göra det. Att få ha henne med i våra liv. När det dessutom kom ett blombud med en bukett från vår tacksamma dotter var vi nog beredda att återvända till henne direkt. Få krama om henne.
En av kvällarna åkte vi till Febe i Kista och var med på deras samtalskväll. Vi träffades ett antal mammor och pappor som alla hade mist barn, några hade förlusten nära i tid och andra flera år tillbaka. De flesta av dem som deltog hade vi aldrig träffat förut. Efter några minuter sitter vi alla där och samtalar om det mest smärtsamma vi har upplevt i livet. Djupa och naturliga samtal som präglas av äkthet.
Hur många gånger blir samtal med andra människor i större grupper ärliga och öppna? Min erfarenhet är att det brukar gå många kringelikrokar innan man törs blotta sig och berätta om sina känslor eller personliga upplevelser. Pratet brukar cirkulera kring jobb och världsliga ting innan någon vågar öppna dörren i en okänd samling.
Det här är ett exempel på hur en samhörighet, även om det är en mycket tragisk sådan, kan skapa en gemenskap i det väsentliga. Hur de tunga samtalen kan göra det så mycket lättare att andas.
Hötorget i sol och tydliga tecken på att våren är på väg. En vår som vi alla längtar efter.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Den här veckan har det varit sportlov i bland annat norra Sverige. Eftersom jag har förmånen att själv också ha lediga dagar, jag jobbar i skolan, har vi nyttjat tiden till att hälsa på vår dotter. Pysslat och ordnat med praktiska ting i hennes lägenhet. Njutit av att kunna få skämma bort och köpt husgeråd som hon inte ens bett om. Vi har känt lycka över det där att kunna göra det. Att få ha henne med i våra liv. När det dessutom kom ett blombud med en bukett från vår tacksamma dotter var vi nog beredda att återvända till henne direkt. Få krama om henne.
En av kvällarna åkte vi till Febe i Kista och var med på deras samtalskväll. Vi träffades ett antal mammor och pappor som alla hade mist barn, några hade förlusten nära i tid och andra flera år tillbaka. De flesta av dem som deltog hade vi aldrig träffat förut. Efter några minuter sitter vi alla där och samtalar om det mest smärtsamma vi har upplevt i livet. Djupa och naturliga samtal som präglas av äkthet.
Hur många gånger blir samtal med andra människor i större grupper ärliga och öppna? Min erfarenhet är att det brukar gå många kringelikrokar innan man törs blotta sig och berätta om sina känslor eller personliga upplevelser. Pratet brukar cirkulera kring jobb och världsliga ting innan någon vågar öppna dörren i en okänd samling.
Det här är ett exempel på hur en samhörighet, även om det är en mycket tragisk sådan, kan skapa en gemenskap i det väsentliga. Hur de tunga samtalen kan göra det så mycket lättare att andas.
Hötorget i sol och tydliga tecken på att våren är på väg. En vår som vi alla längtar efter.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kommentarer
Postat av: Elin A
Tankarna finns extra hos er idag den 20:e! Så fin bild från Hötorget. Kan tänka mig att dottern var glad över ert besök och er hjälp.
Många varma vårkramar Elin
Postat av: Ingrid
Dottern var mycket nöjd över våra insatser i hennes boende. Både IKEA-prylar och mat i frysen uppskattades väldigt mycket. Synen på sådant förändras en del då man startar eget bo.
Kram Elin!
Trackback
