På väg mot en begravning

Vi packar våra väskor min dotter och jag. På väg mot min systers, och hennes mosters, begravning. Åter igen kommer den där overklighetskänslan. Vi borde åka för att träffa Gunilla, umgås, skratta och ha fina stunder ihop. Det är inte så det är. Hon ska begravas.

Kanske tror man att det går att förbereda sig. Ända tills det är dags. Då känns det annorlunda. Verkligheten går inte längre att förneka utan vi måste möta den. Det är inte heller ett alternativ att inte delta, men visst är det gruvsamt.

Vi ser oerhört mycket fram emot att vara tillsammans med vår stora och varma släkt. Det ger en styrka som bär.

Jag letade efter bilder på min syster och fick på så sätt vandra igenom många lyckliga, men också sorgliga stunder i min släkts historia. Uppsluppna sammankomster blandat med bilder från begravningar och minnesstunder.

Hittade en bild som på något sätt betydde så mycket för mig. En solig sommar för ca 15 år sedan då livet var i högform. Min mamma Maj, min syster Gunilla och jag, såg alla så avspänt trygga ut. I varm gemenskap.

Så underbart livet kan vara ibland.


Gunilla, mamma Maj och jag.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: anna-lena furberg

Fin bild. Ni var väldigt lika till utseendet du och din syster. Det är så tråkigt när någon nära lämnar oss. Saknaden blir så påtaglig. Jag tror hon kommer att få ett fint avslut.

2011-11-25 @ 08:46:54
Postat av: Emma F

Ibland känns livet verkligen hårt och orättvist, och när jag förstod att er familj drabbats av ännu en nära förlust kom känslan av orättvisa och maktlöshet som ett brev på posten. Kramar och varma tankar.

2011-11-25 @ 12:34:22
Postat av: Elin A

Trots att ni haft en tung dag idag så var det säkert en fin stund för din kära syster. Tycker också att ni är väldigt lika varandra på detta fotot. Många varma kramar och tankar till er och den varma släkten.

2011-11-25 @ 20:00:27
Postat av: Anonym

Vilken jättefin bild!

Vilken glädje detta kort förmedlar!

Vilka många härliga privata minnen du måste ha inom dig, att plocka fram!

Ja, jag skriver med utropstecken!

För i min värld beskrivs glädjens minnen med utropstecken!



Min syster (från Skellefteå) har i helgen besökt mig. Vi har sett "Spamalot" på Oscarsteatern, vi har varit på Skansens julmarknad, på adventskonserter, käkat musslor på Akkurat, vi har UMGÅTTS.

Dessa utropstecken är för mig så viktiga, ty motsatsen, punkterna, frågetecknen, tar allt som oftast överhand.

Obegripligheten.

Frågorna som aldrig får svar.

När hela ens tillvaro är obönhörligt & för alltid fastkittat i svart läge.

Orka, orka, orka.

Hitta mening i det meningslösa.

Hitta glädjen i minnet.



Du är enastående på att förmedla ord.

Det känns som jag känner din känsla.

Personligt, respektfullt.

Aldrig jämförbart.



Tack att jag får läsa dina ord.

Dina ord/ Du betyder.







2011-12-01 @ 19:22:59
Postat av: Ingrid

Det är så fina och värmande ord från er alla som jag får läsa. Gång på gång så blir jag varse om hur mycket gott det finns i människan. Så mycket empati och omtanke. Det måste vara det som är meningen i våra liv.

Gunillas begravning blev något av det vackraste jag varit med om. Själen så tömd av sorg, och samtidigt så påfylld av varm gemenskap.

Kram till er!

2011-12-03 @ 14:01:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0