Tre år och åtta månader
Det kändes som att kasta sig tillbaka i tiden och mycket av dagarna för tre år och åtta månader sedan spelades upp som en film igen. Poliser som parkerade ute på dagen, kartor över Kågefjärden framme på borden, rädslan som dyker upp.
Just nu vill vi bara ha tid att tänka på hur fortsättningen ska bli. Det har gått lång tid sedan olyckan och det kan också få ta lång tid att bestämma tillsammans om hur vi vill ta hand om kroppen. Snabba beslut skulle bli fel i det här sammanhanget.
Många pratar om ett avslut. Vad betyder egentligen det? Kanske menar man ett avslut på oron över vad som skulle kunna hända. För sorgen får inget avslut i och med det som hänt. För oss är sorg kärlek. Utan kärlek finns ingen sorg över den man förlorar. Det är det enda vi med säkerhet vet nu, att kärleken till Marcus kommer aldrig att ta slut.
Så här beskrevs det som senast hänt i lokalnyheterna på TV4, du kan se här
Alltid lika älskad, alltid lika saknad.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Liksom igår och idag har ni funnits i mina tankar. Ljuset brinner i mitt lilla hus här hemma för finaste Marcus. Många varma kramar Elin
Så sant Ingrid...att sorg är kärlek o därför kan man inte "beklaga sorgen" när någon förlorat en älskad familjemedlem. Har alltid tyckt det känts så fel i sammanhanget.Man sörjer ju för att man älskar o saknar...alltid hela tiden. Men jag förstår vad man egentligen menar när man säger det.
Är så klokt att ni inte stressar fram o skyndar på något....Tankar, böner o kramar/Mari
Jag har kommenterat någon gång tidigare och alltid följt din blogg! Dessutom alltid berörts för jag har själv en son som är född 1990.
Kan förstå att ni redan hade funnit er i att kroppen aldrig skulle återfinnas och nu när den gjorde det!? ??Ja nu blir det nya beslut att fatta!
Men jag förstår att sorgen har alltid olika faser men längtan och saknaden efter er son, kommer förmodligen alltid vara den samma!
Varma tankar och kramar till er alla.
Håller med dig, jag tror inte att sorgen slutar, men tankarna på var han tog vägen, om han ska komma till rätta, om/när hans kropp ska komma fram, de slipper ni nu. Bra att ni inte stressar fram ett beslut, förstår er svåra sorg. Varma tankar till er
Du skriver så fint Ingrid! Fick höra "nyheten" av Mats igår. Jag kan bara instämma med övriga att mina tankar är hos Er! KRAM
Har följt er resa sen Marcus olycka.
Ni har berört mig otroligt mycket, mångt och mycket pga av ditt sätt att uttrycka dig i skrift.
Du skriver jättevackert.
Tänker på er. Kram
Ni ger varma och medkännande ord som visar på ett så gott syfte. Jag hoppas att alla som blir sårbara i livet kan få sådan värme. För ni ska veta att det gör gott. Jag vet själv hur svårt det är att säga något till andra som drabbats av svåra förluster. Orden kan kännas så klumpiga och allt kan lätt kännas fel. Jag tycker det är fantastiskt att ni skriver. Tack för era fina ord!
Ja, kärleken och saknaden tar aldrig slut. Jag förlorade min lillebror för tre år sedan. Tycker det känns bra att gå till hans viloplats. Pyssla lite med blommorna och prata med honom.
Det kan jag förstå Hannah. Jag brukar pyssla om mina föräldrars grav på somrarna och finner så mycket ro av det. Det är mycket jag pratat om på deras grav som jag aldrig sagt till någon annan.
Varma tankar till Er. Är SÅ imponerad av Ditt sätt att uttrycka Dig.Det är till glädje för många. Kramar fr Kajsa, Ulla o Leif
Tack Ulla! Hälsa och krama om de dina!
skickar en varm kram :) <3
skickar en varm kram :)
skickar en varm kram :)
Tänder ett ljus.kram Carola
Obegripligt. Ofattbart.
Och tiden pågår...
Men ändå inte.
Inse att "tid" inte har samma innebörd för ens omgivning som för en själv.
Vetskapen om när tiden stannande.
Sen börjar en ny tideräkning. dag 1, vecka 1, månad 1...den privata tideräkningen är just privat.
Sorgen, saknaden, smärtan, är tidlös.
Man skrattar åt minnen, man gråter åt minnen.
Glädjen mitt i sorgen.
Men närsomhelst kommer den oförberedda knytnäven mitt i magen, pang, rakt in i hjärtat, det gör så ont ont ont.
Hitta mening i det meningslösa.
Vi känner inte varandra, men du skriver/ beskriver det så bra.
Igenkänningsfaktor.
Tack.
I den situation ni befinner er idag, kan jag bara från djupet av mig själv önska er all styrka, allt mod.
Tänder ljus.
Tänker.
Kärlek & Frid.
Carola: Tack för dina stärkande och värmande kramar!
Inger: Igenkännande från min sida också då du skriver om tid, knytnäven i magen och den alldeles egan tideräkningen. Du har säkerligen varit med om en svår förlust eftersom du vet. Du känner igen. Tack! Kärleken finns där alltid!
