marcusminnesfond

Vid 18-tiden igår kväll klarnade det upp och regnet drog äntligen bort. Nu skulle vi undersöka fem platser mer noga med en undervattenskamera. Som tur var så blåste det inte alls och vi kunde därför se genom kameran vad som givit utslag på bildskärmen tidigare. Det var bland annat stockar, ett räcke från en båt, ett jordbruksredskap mm.

Arbetet fortsätter även idag under förmiddagen.

Eftersom sikten i vattnet fortfarande är mycket dålig fungerar det bättre att söka med sonar och kamera än att dyka. Kameran har en lysdiod som gör att det går att se föremål på 18-20 meters djup. Sonaren (ljudradarn) är oberoende av sikten i vattnet. Däremot är en dykares öga mycket beroende av sikten i vattnet.


Det fungerade bäst att använda roddbåt när de letade med undervattenskamera. Det gällde att ligga riktigt stilla på vattnet.


Andreas och Leif sökte med kamera ända till sen kväll.

Tanken var att vi idag skulle gå ut med öppen båt och kamera för att titta på några intressanta platser som märktes ut igår. Eftersom det regnar ordentligt får just den aktiviteten vänta. Kamerautrusningen tål inte regn. Vi fortsätter istället med sonaren och märker ut var vi ska leta vidare då regnet ger sig.

Ännu en käpp i hjulet, det här med vädret. Men inte ska väl ändå vädergudarna få bestämma detta.


Sent igår kväll såg det ut att bli en bra dag för arbete till sjöss. Vi packade båten med nödvändig utrustning och väntade på nästa dag. Tyvärr har regnet smattrat ända sedan morgonen.

Just nu pågår sökandet igen ute på fjärden. Mikael, Andreas och Leif har jobbat med detta under eftermiddagen. De kör båten fram och tillbaka över det aktuella området och märker ut de platser som de sedan ska titta närmre på med kamera. De har även möjlighet att dyka om det skulle behövas.

De kommer att fortsätta även i morgon och eventuellt också på torsdag med sitt arbete.


Idag är det gråmulet, 17 grader varmt och inte alls så blåsigt.

Då var allt klart för i morgon, tisdag. Vi ska göra ett försök att leta med Skelleftedykarnas båt som är utrustad med en sonar.

Vi har fått detaljerade uppgifter om var kustbevakningen sökte under förra veckan och fortsätter där de slutade, alltså mera österut. Det finns också en undervattenskamera med på båten, om något intressant upptäcks på bildskärmen som är kopplad till sonaren.


Igår morse stod det en blomma på stugtrappen. En omtänksam gest från en mamma som verkligen kan förstå vår saknad. Hon har själv förlorat en dotter.

 

Nu på tisdag kommer vi att få hjälp av de privata dykarna, bland annat Mikael och Andreas, för att fortsätta sökandet. Det aktuella området har blivit mindre eftersom kustbevakningen letat av en del av det.

De kommer att söka med ljudradar (sonar) från båt samt också pröva en undervattenskamera. Det ser inte ut att vara någon högsommarvärme på gång, men huvudsaken är att det inte blåser alltför mycket.

Planen är att de nu ska söka längre österut. Det blåste från öster och syd och polishundarna åkte i en båt mot vinden. Därför känns det viktigt att få söka i den riktningen.


En paus i sökandet är välbehövlig för att orka. Vi hämtar kraft i sommarstugan vid havet.

Det är nog fler än vi som tänker den tanken. Vad gör man nu? Ger man upp?

Vi har tänkt i många olika banor och vi har fått många olika råd. På den tiden när Estoniakatastrofen diskuterades som mest i massmedia fick alla anledning att fundera över hur man skulle ställa sig i en situation när en anhörig försvunnit i havets djup.
Jag tror aldrig att jag klarade av att tänka tanken fullt ut. Inte någon av mina nära och kära skulle väl kunna försvinna. Det går inte. Det är omöjligt.

Vi är egentligen inte så förvånade över att onsdagens sökinsats stannade vid en dag, vi var ganska förberedda eftersom det har hänt två gånger förut. Med anledning av tidigare erfarenheter hade vi redan förberett oss på fortsatt aktivitet.

Den finska stiftelse som varit här tidigare ska komma tillbaka. Tråkigt nog har deras utrustning gått sönder just nu och de kan komma först om ca 10 dagar.

Våra vänner i Skelleftedykarna har funderat på en del andra insatser inom kort. En hjälp som vi är otroligt tacksamma för och som vi snart kan berätta mer om.

Det finns ett inslag i TV4 även idag. Klicka på länken om du vill se det.


Sommarkväll på Bergskäret, längst ut i Kågefjärden. För oss är fjärden vår minnesplats.

Vi hade stora förhoppningar inför den här dagen men kände ändå en oro att kustbevakningen inte skulle få den tid de behövde. Alltid tråkigt när farhågor besannas. 

Personalen på kustbevakningen har gjort ett fantastiskt arbete med tanke på den begränsade tiden de fick av polisen. De är engagerade människor som arbetat ca 14 timmar på Kågefjärden idag.

Det är mycket svårt att förstå hur det här arbetet var planerat från den myndighet som äger ärendet, polisen. Sökhundar från Stockholm, 15 dagars väntan, kustbevakningen hitkallad för en enda dag. Vem hade tänkt igenom hela den planen och vad var syftet?

Kustbevakningens uppdrag var att avsöka området runt platserna där hundarna markerat. I huvudsak har området västerut avsökts samt även något österut. Med tanke på vindriktningen som var mest ostlig när hundarna markerade så borde det prioriterade sökområdet ligga helt österut - alltså ett område som fortfarande inte är avsökt.


Vi följde dagens arbete från stranden genom kikarsiktet.


Efter 14 timmars arbete börjar kustbevakningens personal att packa ihop.


Solen går ner och det är dags att åka hem. Vi tänker på Marcus med många ljusa tankar men den stora saknaden efter honom skär ibland som en eld i hjärtat.

Kustbevakningens personal från Härnösand är på plats i Kågefjärden. De började arbeta i morse och ca 9.30 satte de ner sin ROV i vattnet.

Det är människor med både erfarenhet och kunskap som arbetar med sökandet. Tråkigt nog har polisen bara gett dem en enda dag till sitt förfogande. Vi kan bara hoppas att deras arbete ger resultat under dagen.


Kustbevakningens stora båt är på plats i Kågefjärden. De kommer att söka i det aktuella området under den här dagen.

Nu har vi fått det bekräftat att kustbevakningen kommer hit i morgon och börjar söka med hjälp av en ROV. Det viktiga nu är att det får handla om ett område de får söka av, och inte att tiden begränsas alltför mycket av polisen.

Vi ska ta upp de bojar som vi satte ut tillsammans med dykarna för två veckor sedan. Kustbevakningen har redan lagt in koordinaterna på sina kartor, platserna där hundarna markerat.

Det kommer inte bli lätt att somna i kväll.


Det drog förbi ett åskväder nu i kväll. Väderutsikterna inför morgondagen ser bra ut iallafall.

Det är svårt att få tankarna någon annanstans än mot det faktum att snart kommer kustbevakningen och letar på det aktuella området i Kågefjärden. De ska komma nu på onsdag.
Det är deras ROV, robot med sonar och kamera, som är den tekniska utrustning som är nödvändig att ha för att leta i vatten med dålig sikt.
Kustbevakningen har under veckan som gått letat efter, och hittat, en man som drunknat utanför Ullånger i Västernorrland. De sökte där från tisdag till och med söndag.

När vi läser kommentarer här i bloggen, när vi känner allt äkta stöd från alla privatpersoner och alla vänner, så förstår vi att det är allt detta stöd som gör att vi klarar av att möta varje ny dag.
Ni är hundratals läsare av den här bloggen och det ger oss känslan av att vi absolut inte är ensamma. För ensam är inte stark.


Rosen är till alla vänner, släktingar, läsare och alla andra omtänksamma människor. Det är ni som ger oss styrkan!

Det är ovanligt kallt och blåsigt här i Skellefteå med omnejd. Trots att vi befinner oss i sista delen av juni visar termometern 11 grader och ute på vattnet är det allt annat än lugnt och stilla.
Våra dykare från de privata dykklubbarna får vänta med de insatser de har planerat att göra. Ingen rår på vädrets makter. När det blåser och regnar försämras sikten i vattnet ytterligare.

Igår fick vi besök av de lokala TV4 nyheterna. (Inte vårt initiativ.) Vi pratade mycket om sorgen, saknaden och oron över att vi inte har hittat Marcus kropp. Vi såg inslaget i morse och kunde konstatera att det egentligen inte fanns några sakfel, men rubriken var kanske inte riktigt  vad vi hade tänkt. Oro och sorg är viktigare än kritik.
Du kan se inslaget om du klickar på den här länken.



Igår kväll var ett besök i skogen bättre än det blåsiga havet. Här växer den vackra orkidén Guckusko, mitt i den västerbottniska skogen.

Idag skriver vår lokala tidning Norra Västerbotten, Norran, om att hundarna har markerat och att sökandet ska återupptas om en vecka.
Du kan läsa artikeln om du klickar på den här länken.


En av markeringarna i fjärden. De ligger alla ett par hundra meter från platsen där skotern hittades.

Vi har fått lära oss att tänka i alla banor. Det finns så många kanske, och så få säkra profetior.
Kustbevakningen är hitkallad till den 2 juli men vi vet inte ännu hur många dagar polisen ger dem i uppdrag att arbeta. Polischefen beslutar om hur mycket det får kosta. Om tiden rinner ut och de inte hittar Marcus kropp har den finska stiftelsen, som tidigare sökt i två omgångar, lovat att komma tillbaka. Det skulle innebära att de kommer hit under vecka 28. Igår pratade vi med Reino, via tolk, som bekräftade detta.

I kväll ska vi bli medlemmar i Etsintavene. Det kostar 50 euro och då är man medlem livet ut. Tidigare har vi skickat bidrag från minnesfonden (se inlägg från 2008-04-12). Oavsett om de behöver komma hit igen eller inte, så gör de ett arbete som vi vill vara med och stötta. Livet ut.
Skriv till oss på [email protected] om du vill veta hur man blir medlem.


Nu i kväll är det inte samma skimmer över havet som när bilden togs den 13 juni. Idag är det regn och rusk.

Det ska passera 15 dygn från den 17 juni då hundarna åkte tillbaka till Stockholm till den 2 juli. Det är då polisens sökande ska återupptas. Det är många och väldigt långa dygn.

Vi uppskattar de initiativ som våra nyvunna vänner, de privata dykarna, försöker hjälpa till med under tiden. De planerar bland annat att göra en typ av skallgångskedja nere i djupet. Det behövs då flera dykare och de kommer att ha ett rep mellan varandra. Säkerheten är viktig och det tar lite tid att planera ett arbete som detta.


Vi åkte ut på söndagkväll och såg att markeringarna låg kvar på samma platser.


Himmel, sol och hav. Det är ändå en vy som lugnar.

Under torsdagkväll undersökte Mikael, Andreas och Daniel området som markerats ut i  fjärden lite närmre. Några koordinater sparades som förhoppningsvis dykare kan undersöka bättre inom kort. Det gäller bara att få ihop några som har tid och inte är bortresta på semester.

Vi cyklade hem från våra vänner Marie och HW i natt. Det var ljus midsommarnatt men visst lyser det alldeles extra där borta över Kågefjärden...


E-fyran vid avfarten mot Boviken i riktning mot Kågefjärden ca 01.00.

Den här dagen har vi gått omkring och tänkt att just nu händer precis ingenting. För dålig sikt i vattnet för att dyka, ingen teknisk utrustning att tillgå. En mellandag och i morgon är det midsommarafton. Vi vill men vi kan inte göra något.

För en liten stund sedan ringde telefonen. Våra vänner dykarna har kört dit en båt, en färd på tre timmar, och är redo att söka i det aktuella området med ekolod och en side-looking sonar (en slags ljudradar). 


Andreas kontrollerar positionerna där hundarna hade markerat.


Mikael kör båten och håller koll på instrumenten. Sonen Daniel är också med, fast inte på bild.


En av markeringarna i Kågefjärden.

 

Andreas och Mikael har gjort flera dyk under eftermiddagen i det område som vi har märkt ut. Tyvärr är sikten mycket dålig i vattnet. De kan knappt se handen framför sig. Den dåliga sikten kan delvis bero på de kraftiga åskregn som kom under måndag och tisdag.

Just nu behöver vi alla en natts vila för att kunna tänka ut hur vi fortsätter. Det skulle behövas teknisk utrustning för att lokalisera platser att dyka på. Blotta ögat kan inte söka av ett större område med så här dålig sikt.

Vi är mycket tacksamma över att få hjälp av två privata dykare som gör det här på sin fritid. Tack för att ni gör allt för att försöka hjälpa oss!



Andreas gör sig redo för att dyka.                       Mikael och Andreas ute bland vågorna.


 

Två dykare, Mikael och Andreas, som är med i Skelleftedykarna är med oss idag. De har märkt ut de punkter som hundarna hade markerat och kan också börja söka av en del av området.

När de skulle ut och göra ett första dyk rullade en tjock, grå dimma in över fjärden. Det vara bara att vända om och lägga sig vid kaj igen. Vi hoppas att det bara är ett tillfälligt hinder och att de snart kan ge sig ut igen.

Om de skulle hitta något kontaktar de polisen.


Dimman rullar in och det är inte lämpligt att ankra upp en båt ute på fjärden just nu.

De bägge hundarna, som är välutbildade och kvalitetssäkrade sökhundar, har markerat en plats vid ett flertal tillfällen i Kågefjärden. Hundförarnas och hundarnas uppdrag var att markera om det fanns eventuell lukt. Sammanlagt sju gånger har de gjort detta, på en och samma plats. Nu har de rest tillbaka till Stockholm.

Skellefteåpolisen har beslutat sig för att fortsätta letandet, med dykare och ROW, om två veckor. Vänta i två veckor?! När hundarna har markerat att det finns något på den här platsen i fjärden?

Vi menar att vi inte kan acceptera en väntan på två veckor i det här läget. Polischefen svarar: "Det finns inget att inte acceptera. Vi gör det då. That's it!"

Just nu funderar vi på hur vi kan hjälpa polisen att komma igång med sökandet tidigare.


Hundförarna med deras två hundar har lämnat Kågefjärden.

Under eftermiddagen kom sökhundarna med hundförare från Stockholm igång med arbetet ute på Kågefjärden. De har börjat söka av området närmast olycksplatsen och jobbar nu ikväll vidare mellan Orrholmen och småbåtshamnen. De fortsätter sitt arbete under morgondagen.

Det kom ett kraftigt åskväder över stan vid tvåtiden idag och blixten slog ner i närheten av vårt hus. Marcus hårddisk, med bilder och filmer, var inkopplad och brändes sönder. Vår förhoppning är att vi kan hitta kopior på hans bilder.
(Problemet med bilderna löstes snabbt. Marcus kompis Peter hade kopior på bildmapparna. Puh!)